Tainted // d.l

arton

Precis när våra läppar är påväg att mötas trycks dörrhandtaget ned. På mindre än en nanosekund har Dante puttat sig från mig och snurrat runt ett halvt var så att han nu står vid sidan av skrivbordet.

"Älskling?" Melanies fruktansvärt irriterade röst hörs och när hon kliver in över tröskeln tittar hon misstänksamt mellan oss. Jag, som fortfarande är i fullkomlig chock, försöker mig på ett litet leende för att kanske mildra den potentiella skadan. "Hej! Vad gör du här?" Jag både ser och hör på Dante att även han försöker återhämta sig. Långsamt lämnar han min sida för att istället omfamna Melanie och ge henne en snabb kyss. Det sticker i mina ögon av att se det, trots att det är så förbjudet som det bara kan bli så var vi nära på att kyssas och helt ärligt är det något jag har gått och längtat efter väldigt länge. Det går inte att undvika att jag inte tänkt på honom på väg till jobbet, när jag försökt sova eller när jag strulat med Kian, det är Dante jag skulle vilja kyssa, det är han jag vill ha.

"Jag tänkte överraska dig! Är du inte glad?" Hon sveper det långa blonda håret som är lockat i korkskruvar över den ena axeln och tittar på Dante med förväntansfulla ögon. "Jo, självklart är jag det." Trots orden som lämnar hans mun kan jag inte undgå från att höra den något ironiska undertonen. Hans fingrar slingrar sig igenom det fönade håret samtidigt som han slänger en snabb blick mot mig.

"Så, vad gör hon här?" Jag vill nästan skratta åt faktumet att Melanie pekar på mig med sin långa glittrande lösnagel. Jo, jag jobbar för din fästman som nästan, men bara nästan, kysste mig. "Jag lämnade lite papper bara men jag ska inte störa er." Helt andra ord än vad jag hade velat lämnar mina läppar, endast för att undvika att starta en konversation med kärringen. På skakiga ben tar jag mig förbi dem och ut till min plats där jag sjunker ihop i stolen. Den enda tanken som kretsar i mitt huvud är att jag behöver få ur mig den här sexuella frustration. Att känna Dantes kropp så nära min gjorde mig helt knäsvag, mina kinder är varma och antagligen även en aning rödare i färg.

Efter lite övervägande fiskar jag upp mobilen och letar rätt på Kians nummer. Det var ett tag sedan vi sågs men jag tvekar inte en sekund på att han kommer vilja träffas, jag har ju honom trots allt virad runt mitt lillfinger. Det hinner bara gå tre signaler innan jag hör hans röst på andra sidan. För att göra det här samtalet så kort som möjligt och för att få mina behov tillfredsställda så fort som möjligt går jag rak på sak. "Har du tid för att träffas" Några dova röster hörs i bakgrunden men försvinner snabbt, antagligen har han bytt rum för att tala ostört med mig. "Hej på dig också" skrattar han fram och jag känner hur mina ögon automatiskt rullas.
"Kan du träffas?" Innerst inne vet jag att det här inte är rätt, att jag utnyttjar honom, men jag måste få ut mig den här frustrationen annars kommer jag antagligen att sprängas eller nått. "Ja, självklart. Jag har alltid tid för dig och det vet du." Leendes bestämmer vi träff hos mig om en timme och jag rafsar snabbt åt mig mina saker, inklusive de pappren jag inte blivit klara med för att kunna fortsätta hemma i kväll.

Mitt i hopsamlande öppnas dörren till Dantes kontor och Melanie kommer trippandes ut på sina höga svarta klackar. Efter henne kommer Dante lunkandes och han kastar en ursäktande blick åt mitt håll.
"Vi ses hemma sen, jag måste fortsätta med jobbet nu" muttrar Dante och lämnar en snabb kyss på hennes kind. Melanie har dock helt andra tankar för snart står Dante pressad mot kanten på mitt bord med henne framför sig. Hennes händer rör sig genom hans hår samtidigt som hennes tunga skapar slafsiga läten när den träffar hans mun. Det får mig att vilja kräkas men mer vilja slå sönder båda två.

Jag försöker att smita förbi dem så diskret som möjligt men hinner möta Dantes uppspärrade ögon i några sekunder. Det ser ut som om han vill säga något, han försöker dra sig bakåt och bli fri från Melanies grepp men hon håller krampaktigt tag i honom. Jag kan slå vad om att hon håller på såhär för att skryta. Så varför inte köra på lite payback och be Kian komma hit istället?

Snart har jag skickat iväg ett sms till Kian och strax efter det fått ett svar. Han kommer, precis som jag förväntat mig. Under tiden låser jag in mig på toaletten för att slippa se Dante, avundsjukan inom mig har stigit och faktumet att han någon minut innan han hånglade upp sin fästmö höll på och kyssa mig gör mig helt galen. Det ska vara mina läppar mot hans, det är han jag känner mig dragen till hur konstigt det än låter. Hur mycket jag än hatar hans dåliga attityd och kaxiga beteende så kan jag inte låta bli att tänka på honom, fantisera om saker jag och han skulle kunna göra.

Ett högt pling från min mobil får mig att skrämt hoppa till där jag sitter på toastolen. Kian meddelar att han är i receptionen och undrar om han ska vänta där. Såklart skulle det vara det bästa alternativet men något inom mig vill ändå att Dante ska se honom, därför ber jag honom att komma upp. Jag fixar till det rufsiga håret och drar pekfingrarna under ögonen för att få bort lite mascararester innan jag beger mig mot hissen.

Kian står och tittar sig lite förvirrat omkring men spricker upp i ett stort leende när han får syn på mig. Jag virar mina armar runt hans muskulösa kropp medan han lämnar en kyss på mitt huvud.
"Den där klänningen klär dig verkligen" Hans hesa röst är nära mitt öra men till skillnad från Dantes ger den mig varken gåshud eller andningssvårigheter. Istället för att svara honom tar jag tag i hans kalla hand och drar med honom bort mot mitt skrivbord där min väska står kvar. Varken Melanie eller Dante syns till så jag stannar kvar lite extra för att rätta till de tre tavlorna och datorskärmen som hamnat lite på sne efter Melanies våldsamma hångelstund.

"Vad ska vi göra? Dra hem eller..." Kian hinner inte fortsätta sin mening då jag trycker mina läppar mot hans, anledningen är Dante som kommer ut från kontoret med blicken fäst på sin mobil. Något chockat besvarar Kian min kyss, som det tyvärr bara är han som njuter av.

"Leyla jag är ledsen för det som hände, jag visste inte att...." Dante avbryter sig själv där han får syn på oss. Armarna åker nästan uppgivet ned vid hans sidor medan ena ögonbrynet åker i höjden. Jag låtsas inte höra honom och fortsätter smeka Kian över armarna samtidigt som jag kysser honom blött och slarvigt längs halsen. I ett försök att få det att se extra sexigt och behagligt så släpper jag ut ett fejkat stön medan jag drar Kian närmare mig. Han hänger med på svängarna och verkar inte förstå att jag är så på för att göra Dante avundsjuk.

"Vad håller ni på med?" Dante låter väldigt sansad, jag spelar förvånad, drar handryggen över läpparna och rättar till klänningen som åkt upp över låren. Kian harklar sig men flinar stort åt Dante vars blick hamnat på mina något svullna läppar men också på sugmärkena på Kians hals.

"Du vet att du inte kan ta hit människor som inte jobbar här och framför allt inte hålla på sådär framför alla" Jag lägger huvudet på sne och skrattar lite överlägset åt Dantes ord.
"Och det gäller bara mig eller? För så senast som för tio minuter sedan såg jag dig och Melanie hånglandes och vad jag vet så är hon inte anställd?" Han ser ställd ut, antagligen för att han inte tänkte på att han gjorde exakt samma sak. Triumferat drar jag åt mig handväskan som väger bly för att sedan fläta ihop mina fingrar med Kians.
"Vi tänkte ändå dra och fortsätta det här hemma hos mig. Hej då Dante, ses i morgon."

Xoxo
Livetsheroin & Tilimas