Tainted // d.l

tjugofem

Klänningen åker på min svettiga kropp igen efter den hetsiga stunden med Dante, den fastnar lite över höfterna vilket får mig att desperat dra i kanten för att dölja min kropp från Dantes hungriga blick jag känner i ryggen. Mina ben skakar fortfaranden och det är nästintill omöjligt att få på mig klackarna utan att stödja mig mot skrivbordskanten. Ljudet av Dantes klirrande skärp hörs bakom mig när han sätter på sig sina byxor, skjortan är redan på men är inte knäppt så alla tatueringar är fortfarande synliga för mig.

Försiktigt slänger jag en blick över axeln för att möta hans leende, han börjar gå mot mig där jag står vid skrivbordet och försöker samla ihop håret i en hästsvans. "Du förstår inte hur länge jag velat det här" han let stort och låter sin tumme försiktigt smeka min kind. "Du är helt magisk baby" jag rodnar, han kallade mig baby. Blicken hamnar på golvet, jag blir generad vilket han snabbt märker då ett dovt skratt lämnar hans läppar. Försiktigt greppar han tag om min haka, denna försiktighet existerade inte under sexet, han var aggressiv, upphetsad och brydde sig inte om något annat än att få oss båda att njuta.

Mobiltelefonen på skrivbordet ringer ännu en gång och Dante suckar när han slänger en blick på den. Jag ser att det är Stella, precis som det var för tjugo minuter sedan när Dante med mig i hans famn och mina ben virade runt hans midja svarade han med en häftig andning. Jag hörde hur hon lät lite misstänksam på rösten, men frågade inte utan berättade istället att vd:n från ett företag var redo att komma in i konferensrummet för att hålla ett möte och framföra ett projekt som skulle gynna oss. Han beordrade henne att skicka iväg honom och boka ett annat möte någon annan dag, sen återgick vi till det vi höll på med innan.

"Vad Stella!" Hans höst är hård och irriterad, inte alls som för några sekunder sedan. Jag granskar honom när han i uppknäppt skjorta går fram och tillbaka framför mig, handen drar han gång på gång genom håret vilket betyder att han är stressad. "Fan! Ge mig tjugo min" han drämmer telefonen i bordet och stirrar ut genom det stora fönstret bakom mig. "Har det hänt något?" Han rycker till av min röst och vänder snabbt blicken på mig samtidigt som han skakar på huvudet. "Han vägrade att gå bara så jag måste ta det där mötet nu."

Långsamt närmar han sig igen och är snabb med att pressa sina mjuka läppar mot mina, jag kan känna smaken av mig själv på hans läppar och det gör mig helt galen. Hur mycket jag än vill fortsätta det här så måste jag iväg, jag har bjudit hem mamma och Yousef på middag, så det är nog bäst att jag sticker och Dante har ju mötet att gå på.

Jag stönar försiktigt mot hans läppar när jag drar ifrån och börjar gå mot dörren. "Vi ses imorgon Dante" jag hinner inte gå mer än några steg innan jag är tillbaka i hans famn igen. Hans läppar letar sig ned längs min hals, det är tydligt att han inte vill att jag ska lämna. Min hjärna säger åt mig att gå men kroppen vill inget annat än att stanna med honom i hans famn. "Jag måste verkligen gå" lyckas jag få fram mellan alla stön som lämnar min mun. Han tittar besviket på mig men släpper sedan greppet om mig. "Vi måste göra om det här" trots att allt inom mig skriker nej, att det här är så fel, nickar jag som svar.

När jag kommer hem med två påsar från den indiska restaurangen som ligger några kvarter från kontoret står mamma och Yousef utanför min port. Mamma, som har blicken fäst i sin telefon, rycker till när jag stressat klämmer mig förbi dem och trycker in portkoden. "Förlåt om ni har fått vänta, det hände lite saker på jobbet, men jag köpte med mig mat." Yousef tittar misstänksamt på mig, jag granskar mig själv i spegeln i hissen för att se om något kan avslöja vad som hände på Dantes kontor för bara en timme sedan. Förutom att håret är lite rufsigare än vanligt ser jag helt normal ut.

Kvällen fortskrider utan att Dante kommer på tal en ända gång, jag är väldigt tacksam över set då jag troligtvis inte skulle kunna prata om honom utan att rodna och tänka på dagens händelse. Pappa är däremot ett hett ämne, trots att både jag och Yousef tycker att det är otroligt jobbigt att prata om allt som händer nu tvingar mamma oss att ventilera. Jag är dock tacksam över då det är första gången på en evighet som jag sover hela natten utan att väckas av mardrömmar och ångest över pappa mående.

När jag nästa dag vaknar av alarmklockan som tjuter i mina öron är jag utvilad och stänger av väckarklockan utan någon vidare ansträngning. Det första som dyker upp i mina tankar är gårdagens händelser som direkt ger mig en kick av energi. Jag lägger mer tid än vanligt på att göra iordning mig till jobbet och jag ser till att ta fram ett par av mina finare klackar för att matcha den ljusa omlottklänningen. För ovanlighetens skull drar jag plattången igenom håret flera gånger tills alla slingor blivit spikraka. Musiken är på högsta volym medan jag står och svajar med höfterna framför den stora spegeln i hallen. Idag kommer vara en bra dag!

Påväg till Dantes kontor tar jag med mig kaffet precis som han tycker om det och jag går in till honom utan att knacka på dörren. Ett stort leende pryder mina glansiga läppar när jag ser hur han sitter med mobilen pressad mot örat. Han möter snabbt min blick innan den hamnar på datorskärmen igen och jag placerar kaffet framför han på skrivbordet. I väntan på att han ska avsluta samtalet går jag fram och låser dörren, för att sedan gå fram till honom och kyssa honom lätt på halsen. Han ryggar till, ger mig en allvarlig blick vilket gör att jag tvärstannar och sätter mig framför honom på skrivbordet istället. Det syns att han försöker klicka iväg samtalet, sättet hans fingrar trummar otåligt på bordet avslöjar att han bara vill få det överstökat. En kort stund senare blir Dante bara irriterad på personen i andra änden och avslutar samtalet med en hög suck.

"Vad gör du här?" snäser han åt mig, jag ser oförstående på honom. Varför har han sådana humörsvängningar? Allt var ju helt perfekt igår, sen alltså visst, en dålig start på morgonen, en affär som kanske inte går som han planerat, men han behöver ju för fan inte ta ut det på mig.

"Shit så otrevlig? Ta det lugnt, jag ville bara kolla hur det är med dig"
"Det är grymt med mig, stick nu" och där var Dante som jag lärde känna första dagen tillbaka.

glöm inte att rösta & kommentera!!<3
xoxo, livetsheroin & tilimas