Tainted // d.l

tolv

Mascaraborsten dras över fransarna en sista gång innan jag backar några steg och synar hela mig i spegeln. Klänningen jag fick av Dante ligger fortfarande kvar i kartongen, den kommer aldrig att klä min kropp. Istället rotade jag fram min gamla balklänning när jag var hemma hos pappa. Till min stora lycka sitter den fortfarande perfekt och jag tackar mig själv för att mitt artonåriga jag valde en sådan diskret klänning. Det röda glansiga tyget sitter stramt åt min kropp och urringningen visar upp klyftan på ett elegant sätt. Den, tillsammans med de svarta klackarna i lack och de långa diamantörhängerna får mig faktiskt att se exklusiv ut. Boujee on a budget eller vad man nu brukar säga.

När klockan på mobilen slår åtta kikar jag ut genom mitt köksfönster. Precis som utlovat står Dantes chaufför Tom lutad mot sin svarta jeep och väntar på mig. Den tidigare irritationen har övergått till nervositet. Jag vet ju varken vad som kommer att hända eller vilket humör Dante kommer att vara på. Med tanke på att jag käftade emot tidigare idag lär han väl vara smått irriterad på mig, men jag antar att han kommer att komma över det, så som han alltid gör.

Eftersom att Dante var väldigt tydlig med tiden är det en stressad jag som rusar nedför trapporna i mina höga klackar. Tom måste ha hört att jag var påväg ned för han har redan öppnad bakdörren och står rakryggad bredvid.
"Leyla" Han nickar formellt när han uttalar mitt namn samtidigt som han gestikulerar med handen att jag ska sätta mig. När jag sitter ned i det mjuka skinnsätet drar jag händerna över det lena silkes tyget, tar ett djupt andetag och känner hur nervositeten fyller min kropp. Snälla låt den här kvällen vara odramatisk!

En kort stund senare stannar Tom utanför ett fint hotell där jag förmodar att eventet hålls. "Jag ska hälsa från Lindhe att han väntar på dig där inne." Tom kliver ur och öppnar ännu en gång dörren åt mig. Entrén, som i stort sätt bara består av marmor, är nästintill tom men från den öppna dubbeldörren framför mig kan jag urskilja vackra klänningar som blandas med kostymer. Jag närmar mig de halvöppna dörrarna med försiktighet, nästan lite rädd för vad jag kommer att möta av när jag kliver innanför tröskeln.

Salen består bara av ett rum men tack vare det höga taket och de stora fönstren får kvällsljuset den att se betydligt större ut. Golvet är kaklat i ett vackert mönster av mosaikplattor och likaså taket. Runda bord med vita dukar och stora vaser fyllda med ljusrosa blommor står framställda i prydliga rader, men en liten del av golvet har lämnats till mingel och dans. Jag söker genast med blicken efter det blonda håret och när jag hittar det i folkhavet ser jag att han redan tittar på mig. De isblå ögonen nästan glöder när det når mina och fortsätter ned över min kropp. Med skakiga steg tar jag mig nedför den lilla trappan, noga med att sätta fötterna rätt för att inte snubbla på det lilla släpet på klänningen. Väl nere står Dante redan och väntar på mig med sin tatuerade hand utsträckt. "Dante" säger jag samtidigt som jag placerar min hand i hans och tar det sista steget som krävs för att nå golvet.

"Leyla, jag må säga att jag inte är besviken på ditt klädval, även om jag hade föredragit min present" Han granskar mig ännu en gång vilket får mina kinder att skifta i en rosenröd färg.
Själv är han klädd i en kostym som sitter åt på precis rätt ställen. Den svarta flugan är prydligt knyten, antagligen med hjälp från Rapunzel, och håret ligger stylat i en sidbena. "Du ser ganska stilig ut du själv" Han skrattar lite åt mig medan han med hjälp av en hand på min svank för mig längre in i lokalen.

"Herr Kronlund, låt mig presentera min nya assistent Leyla Ahlin" Dante har stannat vid en äldre man som är klädd i en kritstrecksrandig kostym. Han rättar till de svarta markerade bågarna och riktar uppmärksamt sin blick på mig. "Christoffer, men kalla mig gärna Chris! Jag är en av era samarbetspartners så vi lär ha mycket kontakt med varandra i framtiden" Hans stora hand hamnar på min bara axel och fortsätter sedan ned längs min överarm. Jag gillar det inte alls, därför blir mitt leende något besvärat när han frågar om jag vill dansa. Dante verkar även han ha lite svårt för Chris plötsliga närmanden då han lägger en beskyddande arm runt min midja. "Vi har några kvar att hälsa på, trevligt att träffas igen Chris" Utan att få något svar från Chris drar Dante mig vidare i rummet.