Headphones - o.m

Del 21

“I kväll vill jag inte bara ligga inne och titta på teve”, sa jag när vi hade varit tillbaka på hotellet i några timmar. Ogge tittade undrande på mig men återgick sedan till att fixa med hans hår som var lite blött från att han hade duschat av sig saltvattnet från dykningen idag. Jag hade också duschat så jag satt på sängkanten med håret lindat i en turban på huvudet i hopp om att det skulle torka - vilket det inte gjorde. Mitt hår kunde ärligt talat ta flera timmar att torka om jag inte använde en hårtork men jag hade glömt den hemma och hotellet erbjöd tyvärr ingen heller så jag fick gå runt med blött hår konstant.

“Vad menar du med det då?” frågade han och satte på sig kepsen bak och fram, sådär typiskt som de flesta killar som använde keps gjorde. Jag hade aldrig riktigt förstått logiken i det hela, hade man inte en keps för att man skulle skydda sig från solljus eller i alla fall för att få skugga i ansiktet? Visst, det var en modegrej också men fortfarande, i mina ögon var det ett slags solskydd.

“Jag vet inte men jag vill göra något, antingen gå på det där ‘discot’ för ungdomar eller gå in till byn och strosa runt bland turisthaken där”, svarade jag och snurrade ur turbanen ur mitt hår för att sedan gå till spegeln som inte längre var ockuperad av Ogge och torka håret ännu lite mer.

“Vi kanske kan gå på det där discot eller vad det nu är bara för att kolla och är det inte är så värst kul så kan vi ta oss en promenad in till byn och kolla hur läget är där”, sa han och slog sig ner på sängen med svenskaboken som han hade packat ner. Jag sneglade lite då och då på honom i spegeln men han verkade djupt försjunken i någon novell som Frippe sagt åt oss att vi skulle referera tills i morgon också. Lite skolarbete var man ju alltid tvungen att göra även fast man var borta. Eller ja, egentligen bestod våra dagar här endast av skolarbete om man tänkte efter för allt det vi gjorde påverkade vårt arbete när vi skulle ta oss hem.

“Det känns ganska töntigt att säga att man har varit på disco i vår ålder.” Ogge lade ner boken i sitt knä och tittade på mig lite smått roat. Jag nickade. Det där med disco relaterade jag mest till något man gick på, på mellanstadiet och kanske möjligtvis i sjuan också.

“Jag tänker bara på de där mellanstadiediscona som var på vår gamla skola”, flinade jag och började rota runt i min väska efter en kofta som jag kunde ha till kvällens utstyrsel som idag var lika enkel som alla andra dagar (förutom igår då). Det var en basic vit tröja, blåa jeansshorts och till det en enkel kofta utan några detaljer.

“Brukade du gå på dem?” Ogge tittade förvånat på mig precis som att han inte hade trott att jag hade varit där.

“Ja, jag brukade gå på dem tillsammans med mina vänner men du minns ju inte mig från den där tiden så du kommer ju inte ihåg att jag faktiskt har varit där”, suckade jag och knöt min enkla kofta över axlarna. Han reste på sig och rynkade pannan överdrivet mycket.

“Måste du alltid dra upp det där?” undrade han och såg lite ledset på mig precis som att han kände skuld över detta, vilket jag nästan tyckte att han skulle. Vi hade faktiskt gått i varandras klass sedan tidernasbegynnelse - då kom man ihåg varandra. Eller ja, man visste i alla fall namnen.

“Ursäkta mig då”, mumlade jag som svar och gick ut till hallen för att dra på mig mina sneakers.

“Daph, det var inte så jag menade, förlåt. Jag vet att det var dumt av mig och jag ångrar mig nu när jag har lärt känna dig. Ärligt jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag tycker att du är en bra människa och du har på de här få dagarna fått mig att inse massor med saker jag aldrig tänkt på förut”, sa han och följde med mig ut i hallen där han gjorde precis samma sak som mig - drog på sig sina skor.

“Det är lugnt.” Jag ställde mig vid dörren och väntade på att han skulle göra sig i ordning.

“Säkert?” frågade han.

“Ja.” Försiktigt tryckte jag ner handtaget och dörren öppnades upp.

“Förresten, du är inte så dålig du heller och ärligt, ibland - inte alltid, men ibland så är jag också glad att vi åkte iväg hit tillsammans så vi fick lära känna varandra.” Ogge som gick bredvid mig lindade sina armar om mig från sidan och log precis som att han var glad för att jag också hade erkänt detta.

“Hallå? Jag vill ha en riktig kram”, flinade han. Jag stannade upp och kramade om honom på riktigt, och jag kunde inte låta bli att le lite smått. Han kanske inte var så illa ändå.