Headphones - o.m

Del 22

Ogges perspektiv:

Jag satt vid datorn och pratade med killarna där hemma i Sverige medan Daphne var och gjorde några ärenden i den lilla butiken här på hotellet. Hon hade sagt att hon skulle köpa chips och någon dricka till oss så att vi slapp hänga ute bland alla människor på hotellet och inte minst bland folk som kände igen mig. Visst, det gjorde mig inget att jag blev igenkänd eftersom det bara var kul och var en grej som hörde till det här med att vara en offentlig person. Det jag inte gillade med det var när det gick för långt - som i morse. Att stå och banka på ens hotellrumsdörr var väl inget som någon riktigt uppskattade, eller inte jag i alla fall. För mig gick det för långt där. Jag var faktistk tvungen att få ha lite privatliv också - även fast många vet om vem jag är. Det var dock det här jag visste att jag skulle få leva med om jag fortsatte med det jag höll på med och hittills så hade jag väl ingen större plan på att avsluta min karriär. Snarare hade jag tänkt vidga den ännu mer med att till exempel skriva egna låtar med en riktig betydelse.

“Men vart är hon?” Jag tittade ner i datorn och såg alla tre - Felix, Oscar och Omar sitta på varsitt ställe i vårt gruppsamtal. Klockan hade dragit sig mot tolvtiden på natten mot onsdag och vår fjärde dag här utomlands. Precis som Daphne hade jag innan trott att den här resan skulle bli ett helvete då jag visste att hon inte gillade mig det minsta, eller det var i alla fall det jag hade fått som uppfattning av henne från skolan. Hon brukade alltid sucka när jag pratade och skaka på huvudet när hon såg mig komma gående i korridoren.

“Vem? Daphne?” frågade jag och tittade mig om i det mörka rummet där det enda som lyste var teven som var på i bakgrunden och skenet från min dator.

“Ja, vem annars?” svarade Oscar och rullade med ögonen.

“Är hon och byter om för kvällen eller?” Nu var det Felix tur att yttra sig något och jag skakade genast på huvudet.

“Hon är och handlar något att käka, vi ska plugga hela natten för vi har inte gjort alla uppdrag vi fått hittills”, sa jag och studerade de tre killarna som alla satt på deras kontorsstolar och rullade fram och tillbaka. Att de ens var uppe den här tiden för att prata med mig då de hade skola under morgondagen kunde jag knappt förstå, de behövde sova för i helgen skulle de knappast få någon sömn. Vi skulle nämligen starta igång med ett nytt projekt då vilket betydde lite sömn och sena nätter i studion.

“Så ni ska inte ha sex?” frågade Felix.

“Undrar samma, ni har ju världens bästa förutsättningar till det”, flinade Oscar samtidigt som han pysslade på med hans hår som nu låg slickat mot huvudet eftersom han precis innan samtalet hade kommit ut ur duschen.

“Nej det ska vi inte”, sa jag bestämt och suckade inom mig. Jag hade ingen lust att diskutera det här just nu, de ville alltid gå in på det här samtalsämnet och det var i princip bara det här som de skrev om i vår smsgrupp.

“Har ni inte gjort något med varandra på den här resan eller?” frågade Omar chockat.

“Nej eller jo eller jag vet inte.” Genast blev jag sådär osäker igen. Kunde man räkna det där idag som något eller var det inget? Jag hade ingen aning.

“Vad gjorde ni?” tjöt Felix och snurrade den här gången så mycket på stolen att han ramlade av den och landade på golvet. Hade han varit närmre skrivbordet så hade han förmodligen dragit ner datorn i golvet också, vilket han tidigare hade gjort ett dussintal gånger.

“Alltså, vi typ kysstes”, sa jag och låtsades att jag blev upptagen av något annat genom att titta bort och upp på teven som satt på en arm ut från väggen.

"Vad menar du med typ? Antingen gjorde ni det eller så gjorde ni det inte", sa Felix bestämt och jag låtsades att inte höra. Det var såhär det hade gått till, vi gick på det där discot eller vad man kallade det för här på hotellet. Hon och jag var ganska uttråkade och hängde väl mest på vad alla andra ungdomar som jag knappt hade sett här tidigare. Vi dansade till musiken och helt plötsligt kom det en sådan där lugn låt och eftersom vi bara följde alla andra så rörde vi oss automatiskt närmre varandra. Mina händer placerades vid hennes höfter och hennes armar lade sig vid mina axlar. Efter det så hände det bara. Jag tog helt enkelt bara tillfället i akt och hon verkade inte heller protestera över det.

“Hallå, Ogge?” Oscars röst hördes nu och jag insåg att jag kanske inte kunde låtsas vara upptagen.

“Va? Sa ni något?” frågade jag, även fast jag redan visste att de hade pratat.

“Ja, vi frågade om du kysste henne eller inte för du måste ju veta.” Omar suckade uppgivet åt mig och fortsatte att snurra runt på den svarta kontorsstolen i hans rum.

“Men ja, vi kysstes. Sluta fråga nu!” morrade jag irriterat och knäppte händerna bakom huvudet samtidigt som jag ännu en gång gav ifrån mig en ljudlig suck. Kunde de inte bara låta mig vara? Jag orkade inte diskutera det här just nu och det skulle bara bli pinsamt om Daphne helt plötsligt skulle stiga in genom dörren här och höra mig prata öppet om vad vi gjort. Inte för att en kyss var något stort men det kunde misstas, hon kunde tro att jag hade tutat i mina vänner en lögn om mig och henne, vilket jag inte hade gjort.

“Är lilla Oggis lite kär eller?” frågade Felix och flinade.

“Ärligt nu, man kan inte bli kär i en person som man har känt i fyra dagar. Klart jag inte är kär i henne, dumhuvuden”, spottade jag ur mig och klickade mig ut ur samtalet så jag slapp se dem även fast det var igång. Jag klickade in mig på internet och där gick jag in på twitter bara för att se vad som hänt där men såklart var det som vanligt enbart bara drama och det handlade fortfarande om Daphne.

“Kan man väl visst?” sa Omar.

“Ja om man heter Oscar Molander så kan man det”, fyllde Felix i.

“Sluta, jag är inte kär i henne okej?” fräste jag irriterat och precis då öppnade Daphne upp dörren. I all hast så drämde jag igen locket på datorn och låtsades vara upptagen med min mobil.

“Vem pratade du med?” frågade hon och ställde ner den vita, nästan genomskinliga påsen på bordet för att sedan börja plocka upp det hon hade köpt.

“Jag pratar väl inte med någon? Vem skulle jag prata med? Det finns väl ingen annan än du och jag här”, sa jag jätte osäkert och kliade mig i nacken. Lite diskret efter det så försökte jag trycka in hörlurarna i uttaget för att ljudet från samtalet som eventuellt var igång inte skulle startas när jag öppnade locket efter.

“Okej?” sa hon lite osäkert och gick till ett av skåpen för att hämta glas och hälla upp colan hon hade köpt åt oss båda.

“Men jag är fortfarande säker på att jag hörde dig prata med någon om att vara kär i någon.” Daphne ställde ner de två glasen på bordet och hällde upp cola till oss båda.

“Du hörde säkert bara fel”, sa jag och log lite osäkert.