Headphones - o.m

Del 9

"Är du klar?" Ogges röst hördes klart och tydligt från det andra rummet. Jag reste på mig från sängen där jag satt och rätade till mina korta löpartights. Med ett språng tog jag mig till det jag kallade för "matrummet där Ogge satt och tittade på teve samtidigt som han knöt sina löpardojor som jag nu var mer än säker på att han skulle börja prata om. Det var väl säkert något med de som var speciellt, typ någon detalj som var i äkta guld eller att de kostade flera tusen kronor. Själv hade jag bara ett par skor som jag i alla tider hade använt på idrotten och inte mer. För det där med träning kunde jag väl erkänna inte riktigt var min grej, jag ville hellre vara inne i min hemmastudio och producera en massa. Dock så hade jag en äldre bror som var träningsnarkoman och av honom fick jag alltid träningskläder i present för att han ville att jag skulle ta mig ut någon gång. 

"Jag är redo för den här löprundan", svarade jag och öppnade kylen där det fanns två vattenflaskor på kylning. Jag visste inte hur varmt det var i solen än men jag förmodade att det skulle bli varmt och svettigt under springturen så därför drog jag i mig lite vatten.

"Bra det är jag med", sa han och klickade av teven där det fanns svenska kanaler. Egentligen tyckte jag att det bara var dumt att det fanns svenska kanaler utomlands, liksom man åkte iväg för att komma från Sverige inte för att ta med Sverige. 

"Din vattenflaska står i kylen om du vill ha vatten." Jag pekade på det lilla frostfria kylskåpet som stod placerat ovanför frysen i anslutning med bardisken. 

"Tack för att du påminde mig!" sa han enkelt och öppnade upp det lilla skåpet för att plocka fram hans vatten. Det förvånade mig faktiskt att han sade det trevligt eftersom han inte hade fört sig så värst trevligt tidigare. Eller jo, när han var med sina fans men då var han inte samma person som han var med mig. 

"Vilken runda ska vi ta?" frågade jag när vi gick på området som kändes alldeles främmande även fast vi hade gått här under natten. Fast det var klart - under natten hade vi inte uppmärksammat något utan vi hade bara haft en grej i våra huvuden och det var att få lägga oss. Gången var i alla fall omringad av rabatter med gröna blad och blommor i olika färger. När vi närmade oss poolområdet så såg vi att den första poolen vi hade sett igår var någon slags motionssimspool och sedan fanns det en stor klätterställning för de mindre. Lite längre bort, vid huslängan där vi bodde så fanns det en lite större pool och en poolbar som man kunde äta lunch i om man ville. 

"Vi frågar i receptionen om de vet någon bra!" svarade Ogge och klunkade i sig vatten från vattenflaskan jag hade sagt till honom att ta med sig. Med snabba steg tog vi oss uppför trappan till terassen och receptionen som låg i anslutning till buffé restaurangen där alla måltider serverades.

"Jag uppmärksammade inte hotellet såhär igår", skrattade han fram och gick mot receptionsdisken där det stod tre killar i tjugoårsåldern med namnbrickor på bröstet och hängde över disken. Vi båda utbytte några blickar och gick sedan fram till disken för att ställa oss i kö.

"Har ni några funderingar på något?" frågade en av killarna i solblekt ljusbrunt hår, bruna stora ögon och solglasögon som låg vilande i håret. Upptill, precis som de andra killarna så hade han ett linne i rött där det stod något på engelska som jag förstod var något i stilen med "lekledare". Jag skulle ljuga om jag sade att de inte såg bra ut, för de gjorde de verkligen. 

"Ja, alltså vi undrar vilken väg som är bäst att springa. Vi hade tänkt ta en liten morgonjogg innan frukost", svarade Ogge innan jag ens hade hunnit öppna munnen. Egentligen så ville jag av någon anledning tala med den där killen som var bland de snyggaste killarna jag hade sett i mitt liv men såklart fick jag inte det.

"Vilka tappra nykomlingar", flinade en av de andra killarna i blont, lite längre hår. Ogge bara skrattade hånfullt åt honom och vände sedan blicken mot killen som hade pratat tidigare. Av vad jag hade läst på hans namnbricka så hette han i alla fall Nicholas vilket var ett väldigt passande namn på en kille som honom. 

"Jag skulle säga att den bästa enligt mig är till vänster för då får man se saker. Ungefär två kilometer bort åt det hållet så ligger det ett litet centrum med butiker, restauranger och annat så det är nog bäst. Vill ni dock ha lite mer utmaning så kan ni springa till höger, det är lite tyngre väg med backar upp och ner men man kommer efter några kilometer till en fin sandstrand." Killens röst var pedagogisk och lugn och han verkade kunna det här området som hans bakgård. 

"Tack så mycket, vad säger du Daph, ska vi ta vägen in till det där centrumet så vi får se lite miljö?" frågade Ogge och lade en arm över min axel. Jag sneglade upp mot honom och nickade till svar. 

"Låter bra, syns vi vid poolen sen? Ni får verkligen inte missa vattenpolo turneringen i eftermiddag!" tjöt den där snygga Nicholas killen och gjorde något slags handslag med den tredje av killarna som inte hade öppnat munnen än. 

"Vi får se, vi kanske är där i eftermiddag", svarade Ogge och fortsatte ha kvar sin arm över min axel. 

"Sen så har vi också vattengympa vid tolv om ni vill vara med på det! Missa inte för det kommer bli fett", sa den tredje killen. 

"Vi får helt enkelt se, nu måste vi kila iväg så att det inte blir för varmt under vår löprunda", sa Ogge och drog med oss två utanför dörren. Vattenflaskan med vatten som han hade haft med sig hade han druckit upp för länge sedan och därför kastade han den i en papperskorg utanför entrén. 

"Vilka sliskiga killar", muttrade han när vi gick från skuggan ut i solen som låg rakt på vägen vi skulle springa på in till det där centrumet. 

"Kommer från rätt person", skrattade jag till och började skynda på mina vanliga gångsteg till någon slags jogg. 

"Vadå, menar du att jag är sliskig och äcklig som de där?" frågade han förnärmrat. En tung suck gick ur mig och jag ökade mina steg ännu lite mer för att ta mig ifrån honom. 

"Daph, hallå?!" försökte han. Jag vände bak blicken på honom och gav honom en riktigt dryg blick. 

"Men snälla, fokusera på att springa istället för på det där", svarade jag irriterat och ökade mina steg ännu lite mer. Han ökade då också på stegen och kort efter det så var han långt framför mig. Nu var det bäst för honom att han tänkte på mig lite så att han inte stack iväg för lågt bort, för jag var inte så värst peppad på att råka virra bort mig första dagen i ett land jag inte kände det minsta.