Headphones - o.m

Del 14

Jag vaknade av att Ogge drog upp draperiet som hängde för den stora glasrutan och ljuset sipprade in så fint. Det var morgon igen vilket betydde att vi återigen skulle ut och springa som en kompensation för de två lektionerna i idrott och hälsa vi egentligen skulle ha under veckan om vi gick i skolan. Dessa träningspass låg utspridda över veckan för att vi precis som alla andra skulle få de 160 minuterna med idrott. Det gick nämligen inte att hoppa över allt i skolan för oss, vissa grejer slapp vi ju som till exempel matematiken och naturämnena överlag men resten gjorde vi på plats här. Eller ja, vi hade ju inte börjat än men från och med idag så skulle vi göra det. Frippe skulle ringa oss senare och dela ut uppdraget eller uppdragen vi skulle utföra under de kommande tjugofyra timmarna.

"Godmorgon", viskade jag och gnuggade mig i ögonen medan jag tittade mig om. Jag låg inte i Ogges säng som jag var helt bombsäker på att jag hade somnat i under natten då jag inte kunde somna på grund av stormen som hade dragit förbi. Den hade skrämt mig och därför bad jag honom att få mig att somna vilket jag också gjorde - i hans säng.

"Sov jag med dig i natt?" frågade jag när jag inte hade fått något svar på detta godmorgon som han hade sagt till mig. Han blängde på mig och öppnade upp balkongdörren för att kliva ut och titta på hotellet som förmodligen var helt förstört efter i natt. Jag satte mig upp och snuddade med mina fötter vid det iskalla parkettgolvet under mig. Armarna knäppte jag över bröstet och sedan vandrade jag ut till honom där han satt på en av de osköna plaststolarna i vitt och blickade ut över poolområdet. Runtom sprang det anställda på hotellet som sopade rent plattorna, styrde ihop solsängarna och i största allmänhet försökte återställa hela hotellet till sitt normala skick efter nattens bravader.

"Ogge?" frågade jag undrande men fick inget svar igen.

"Hallå? Varför svarar du mig inte?" Jag kunde erkänna att jag lät lite orolig på rösten men han verkade inte bry sig utan satt fortfarande bara och stirrade ut i tomma intet.

"Men kan du säga om jag sov med dig eller inte för jag vill veta! Det enda jag minns från i natt var att det blåste, att jag var rädd, att lampan på toaletten inte funkade och att jag inte kunde sova", sa jag dystert. Den här gången tittade han faktiskt på mig när jag pratade och han nickade lite försiktigt.

"Hos mig sov du i alla fall inte." Bestämt ställde han sig upp och gick in igen. Jag följde honom med blicken enda tills han kom in innanför glasdörrarna där han direkt drog för det vita draperiet. Förmodligen skulle han byta om från det han hade sovit i till något annat mer lämpligt inför vår löprunda som vi närsomhelst skulle ge oss iväg på. Medan han bytte om så passade jag på att gå en sväng runt poolområdet i solen som nu var framme. Det var helt galet hur vädret kunde växla så fort - från storm till nu sol och värme.

"Jag fattar inte, var inte du vaken när jag bad dig att få hjälp att sova när jag inte kunde det?" Jag tittade undrande på Ogge när jag kom in genom glasdörren efter att jag hade gått ett varv runt poolen bara för att kolla läget.

"Vad får dig att tro det?" frågade han och lade sig ner raklång i sängen och blickade upp i taket. Jag satte mig ner på knä vid min resväska och började plocka fram mina träningskläder. Folk som såg mig skulle säkert tro att jag var en riktig hockeyspelare för på alla mina träningskläder så stod det något om någon hockeycup eller något träningsläger som min bror hade varit på.

"För att jag har ett klart minne av att du först ramlade ur sängen och sedan skulle gå på toaletten men att det var strömavbrott så du gick aldrig dit. Efter det tittade vi på poolområdet och insåg att det var storm ute och då kunde jag inte somna om och då frågade jag dig om du kunde hjälpa mig och då fick jag ligga i din säng. Du berättade om Elin för mig och sen sa du godnatt och vi somnade", svarade jag snabbt. Om meningarna ens gick ihop med varandra hade jag ingen aning om men det kändes inte riktigt så nu i efterhand.

"Men tror du på fullaste allvar att jag skulle vilja sova med dig frivilligt? Haha, du är allt bra roande du", sa han hånfullt och tittade på mig med en dryg blick. Jag suckade frustrerat och tog med mig mina träningskläder till toaletten för att byta om.

Varför ändrade han beteende hela tiden? Igår var han ju världens snällaste och omtänksamma människa...