Headphones - o.m

Del 23

Daphnes perspektiv:

En ny dag var kommen och jag kunde faktiskt erkänna att det hade blivit ganska långtråkigt att vistas här tillsammans med Ogge. Visst, igår var vi och testade på att dyka och på kvällen gick vi på det urtrista discot så det hände i alla fall något men jag ville ha något mer. Något mer spännande. Att ligga på en solstol hela dagen och titta på människorna som vistades där omkring var enligt mig inte sådär superspännande men vad visste jag, Ogge kanske tyckte det? Han verkade själv inte vilja röra många knop och speciellt inte efter att alla hade fått reda på att han bodde på det här hotellet. Helst låg han typ inne och tittade på någon serie som han lika gärna kunde se hemma i Sverige.

“Du går runt som en äggsjuk höna”, klagade Ogge när han satt på terrassen med sin dator och klippte på låten som ännu inte var helt klar enligt honom. Han ville att den skulle vara perfekt. Själv brydde jag mig knappt om den där låten, i vanliga fall brukade jag bry mig om musiken jag producerade men den där låten kände jag ingen riktig kemi till. Det var som att den inte riktigt passade ihop med mig. Hade jag gjort den helt själv hade jag helt klart lagt den i en av mapparna på hårddisken kallad “trash”, där lade jag alla mina dåliga låtar eftersom jag inte hade hjärta till att slänga dem. Jag hade aldrig någonsin raderat en endaste låt som jag hade gjort, varesig den var dålig eller inte. Den fanns kvar i min hårddisk bara för att om jag mot förmodan skulle vilja fixa med den igen.

“Men det händer inget, jag vill göra något. Jag vill uppleva något och inte bara sitta här instägd på hotellet och vänta på att Nicholas ska komma och irritera oss”, suckade jag och drog ut en av plaststolarna där jag sedan slog mig ner.

“Om du vill göra något så gör det, jag vill få klart det här så att vi inte behöver stressa med det i kväll, om du förstår?” Ogge tittade på mig och sedan ner i datorn igen. Det var som att han inte märkte att jag faktiskt var närvarande utan det var mer som att han var på den här resan tillsammans med datorn. Irriterat styrde jag ut stolen och reste mig upp igen.

“Jag går till stranden, om du vill så får du hänga med”, muttrade jag och gick nerför den korta stigen genom rabatten i hopp om att han skulle säga att han ville följa med.

“Okej, vi ses väl sen”, svarade han utan att resa sin blick. Argt fnös jag och traskade på efter plattgången ner mot stranden som låg nedanför. Det som var lite jobbigt var att det var en stenstrand här - det var därför vi aldrig hade gått ner hit och varit mer än de gångerna vi hade badat. Det var obekvämt att gå på de små runda stenarna som täckte marken. Vattnet var sådär blått och precis som jag trodde - det var här alla ungdomar höll till. Det var mindre barnvänligt här, alltså var det ett bra ställe för de som inte hade någon lust att vara uppe i skrikande barn att hänga här. Man kunde verkligen säga att det var skillnad mellan att vara vid poolen och här. Det enda som egentligen lät var musik från någon avlägsen bergssprängare och vågorna som slog mot strandkanten.

Jag slog mig ner på en av de lediga solstolarna och lade hakan i handflatorna. Det här var ju inte det roligaste jag hade varit med om - speciellt när jag inte kände någon annan än Ogge här. Resten av alla ungdomar var i princip bara norrmän, eller det var i alla fall det jag mest hade hört under kvällen igår när vi var på det där discot. Eller vad visste jag, det kanske var svenskar som hade fått i sig lite för mycket och därför började prata norska? Mycket möjligt.

“Varför är du inte med Ogge - din pojkvän?” Jag tittade upp och såg en tjej som såg ut att vara något år yngre än mig men inte alls mycket, kanske två år bara. Tyst suckade jag för mig själv. Inte en till som skulle fråga ut mig om honom.

“Ogge är inte min pojkvän och han är kvar på rummet, jag gick hit själv”, svarade jag och tittade på henne. Hon hade ett asiatiskt utseende med bruna ögon och väldigt långt mörkbrunt hår. I hennes hår hade hon ett par dyra märkessolglasögon och på sig hade hon en nästan genomskinlig klänning. Över axeln hängde hennes strandväska och det såg nästan lite ut som att hon var på väg bort mot de andra ungdomarna som låg en bit längre bort efter stranden.