Headphones - o.m

Del 4

Frippe stod framme vid sin kateder med datorn och en massa sladdar och papper i högsta hugg. Både jag och Ogge satt kvar på våra stolar och bara tittade på honom när han tjafsade på med allt vad han nu höll på. Efter några minuter så visades det en text på smartboarden bakom honom där det stod med stora bokstäver "vinsten". Genast förstod jag att han nu skulle göra det här långt och jobbigt med en powerpoint presentation istället för kort och enkelt. Han var en sådan lärare som var väldigt pratglad och gärna drog iväg och pratade om saker som inte ens hade med området vi höll på med att göra. 

"Nu är ni säkert jätte spända på att få veta vad ni två ska få för pris för att ni vann den här tävlingen", börjde Frippe och klickade några gånger på hans enterknapp på tangentbordet för att en massa fyrverkerier och andra saker skulle flyga runt på powerpointen. 

"Jo, jag och er rektor bestämde att det här skulle bli en bra vinst, inte bara för att det är lärande utan även för att ni kommer få koppla av en aning." Frippe klickade ännu en gång på enterknappen så att bildspelet bytte bild till en vit bakgrund där det sedan dök upp några punkter som förmodligen hade med det här att göra. Jag lutade mig bakåt på stolen där jag satt och slog armarna över bröstet innan jag var helt beredd på att lägga igen ögonen. Det här var säkerligen inget viktigt, vi skulle nog bara få jobba i någon studio på skoltid, det var i alla fall det senaste priset någon i klassen vann. 

"Vi hade tänkt att ni två skulle få åka iväg på en resa till Rhodos i en vecka där ni ska lösa några uppgifter samtidigt som ni ska få koppla av." Snabbt slog jag upp ögonen och såg att de där punkterna som nyss hade visats på skärmen nu var övertäckta med en bild på ett vitt hotell och ett stort poolområde. En tyst suck, nästan så tyst att jag inte hörde den själv, gick ur mig och jag kände hur jag nästan dog lite inom mig.

"Ska vi åka ensamma? Bara hon och jag?" frågade Ogge och flackade med blicken mellan mig som satt som en säck på stolen och Frippe som lyckligt pekade på bilden över hotellet. 

"Ja vi hade tänkt det", svarade Frippe och visade nästa bild på bildspelet. 

"Då får jag fan i mig hoppas att vi har varsitt rum för jag tänker inte bo tillsammans med honom i en hel vecka i samma rum och allt!" utbrast jag snabbt. 

"Vem vill inte bo med mig?" flinade Ogge alldeles överdrivet stort. 

"Jag är väl en av dem som inte vill bo med dig", svarade jag krort och enkelt. 

"Lugna ner er nu! Ni två kommer ha det jätte trevligt tillsammans, dessvärre så har vi inte kunnat fixa varsitt rum till er men ni kommer ha separata sängar - det har vi sett till", sa Frippe för att lugna ner oss båda. 

"Jag tänker i alla fall inte följa med", sa jag bestämt och reste mig upp för att markera att jag inte tyckte om den här idén det minsta. Med tunga steg gick jag bort mot dörren som ledde ut till korridoren på vindsvåningen i stenbyggnaden, även kallad min skola. Där ute satt förmodligen Ricco, Emelinda och Vicky i väntan på att jag skulle komma. De förstod mig väl och jag kunde därför ta ut all den irritation som spred sig inom mig. 

"Gumman lugna ner dig, se det som en ära att få åka iväg med mig på semester. Vilken tjej som helst i vårt avlånga land skulle vilja göra det." Ogges röst hördes genom rummet och den gjorde mig bara ännu mer irriterad. Hans självförtroende var inget jag tyckte om, det var alldeles för stort och fick mig bara att irriteras ännu mer - mer än vad han som person i vanliga fall gjorde. 

"Men seriöst, nu får du ta och lägga ner", suckade jag och öppnade upp den första ljudisolerande dörren och sedan den andra dörren som ledde ut till korridoren. Precis som jag trodde så satt Ricco och gänget där utanför med deras telefoner i högsta hugg och väntade på mig så att vi kunde gå tillsammans till nästa lektion. Vi gick alltid tillsammans med varandra och om det var någon som var tvungen att stanna kvar i klassrummet så stannade alltid de andra utanför för att vänta, även fast konsekvenserna kunde bli att vi alla kom försent. 

"Vad vann du?" frågade Ricco genast. Jag bara suckade och tryckte ner fötterna i mina nästintill trasiga låga converse innan jag rusade i all världens fart nerför trapporna i stenbyggnaden till entréplanet för att så snabbt som möjligt tala med rektorn om att det här inte var en bra idé.

"Daphne?!" hörde jag Vickys ljusa röst ropa efter mig och kände sedan hur hon lade en av hennes händer på min axel. Kort efter henne så kom även Emelinda och Ricco rusandes för att stanna upp mig. 

"Varför sprang du?" frågade Vicky och lade huvudet på sned så att hennes långa mörka hår föll ner över hennes ena axel. Mina två andra vänner nickade åt mig precis som om de också undrade varför jag sprang. 

"För att jag ska åka utomlands med den där idioten", mumlade jag och pekade på Ogge som kom gående nerför trappan, förmodligen för att gå till lektionssalen som vi hade på samma våning som rektorsexpeditionen låg. Ogge skrattade hånfullt till och skakde på huvudet innan han försvann längre nerför trappan så att han nådde rätt våning. 

"Är du seriös? Det är ju drömmen helt ärligt", sa Emelinda drömmande.

"PRECIS, DÄR HÖRDE DU DAPHNE, DET ÄR DRÖMMEN ATT ÅKA IVÄG MED MIG PÅ SEMESTER!", ropade Ogge nerifrån och sedan så hörde jag hur glasdörren öppnades för att sedan stängas igen. Han gick mig bara mer och mer på nerverna för varenda sekund som gick, hur skulle det då bli om jag skulle spendera en hel vecka i hans sällskap? Jag skulle seriöst inte överleva. 

"Ja, men då kan ju du ta och åka istället för mig. Nu ska jag till rektorn och prata med honom om det här så att jag slipper." Jag klämde mig förbi de alla och gick med snabba steg ner till bottenvåningen för att tala ut med min rektor om det här dåliga beslutet han och min musiklärare hade tagit.