Headphones - o.m

Del 32

Daphnnes perspektiv:

Ogge hade tagit riktigt lång tid på sig att fundera över så enkla saker som det här men jag hade låtit honom. Det var lika bra att han kunde erkänna det här på riktigt så att vi sedan kunde lägga allt bakom oss och kanske acceptera att situationen var som den var. Vi var väldigt lik varandra och svårare än så var det inte. Han verkade dock inte vilja tänka tanken eller prata om det med mig. Jag förstod honom dock väldigt väl. Jag skulle nog inte heller accpeterat det faktumet att det var på det sättet om han hade sagt det till mig. Kanske inte direkt i alla fall. 

Hela den sista dagen hade han tagit lite avstånd från mig och det var inte många gånger han hade öppnat munnen för att säga något. Någon gång hade han startat en konversation, annars hade han bara svarat på tilltal eller när han verkligen behövde svara. Det jag hade lärt mig om honom var att när han blev såhär så var han fylld med tankar vilket egentligen bara var bra - om det handlade om det jag hade pratat med honom om. 

"Jag har tänkt på det du pratade om igår", sa Ogge när vi mitt i natten började packa ihop de sista grejerna i våra väskor - allt det vi inte hade packat igår. Vår buss till flygplatsen skulle gå klockan halv fyra och klockan var nu tre. Konstigt nog så var jag inte så trött som jag hade trott att jag skulle vara men det skulle nog komma i bussen eller på flygplatsen innan vi skulle gå ombord på planet för att åka hem. 

"Äntligen", sa jag lite sarkastiskt och drog igen dragkedjan på min stora svarta väska som knappt gick igen. Det var konstigt för när jag hade åkt så hade den gått igen helt perfekt men nu gjorde den inte det och jag hade inte köpt på mig så värst många grejer - inte mer än en sjal att ha över axlarna och några par solglasögon som självklart var kopior. 

"Passa dig, jag kanske inte säger vad jag har tänkt på om du håller på sådär", flinade han och för första gången på länge hade han ett leende på läpparna och inte den där kluriga minen jag inte kunde tyda det minsta. Ogge var en väldigt svår person att förstå sig på, man visste aldrig riktigt hur det var med honom eller vad som doldes där bakom den självsäkra fasaden han större delen av tiden hade på. Jag kunde ana att han inte alltid var den där självsäkra personen - inte när han var med människor som han kände sig trygg vid. Han hade någon gång visat mig en annan sida av sig själv och det var den jag fick för mig att han hade till vardags - när han inte var kändisen "Oscar Molander" eller hur man nu skulle säga det. 

"Berätta!" Jag drog ut min väska i hallen där jag sedan drog på mig mina vanliga sneakers och knöt min jacka runt midjan. Ute var det varmt så det gick inte att ha på sig jackan här men på flygplatsen, flygplanet och inte minst i Sverige var jag säker på att det skulle vara ganska svalt - alltså fick den hänga på redan nu. 

"Jag funderade på det där du sa om oss och därför började jag analysera det hela. Jag bearbetade mina tankar hela gårdagen och konstaterade tillsist att du nog har rätt. Vi är lika varandra och ingen av oss vill egentligen erkänna det för det är lite smått pinsamt att göra det inför ens "rival" eller vad man ska kalla det", sa han och drog med sig sin väska mot dörren. Han hade redan tagit på sig sina skor och jackan han skulle ha när vi kom till Sverige låg i hans svarta ryggsäck som han skulle ha som handbagage. När han kom fram till dörren så drog han på sig sin ryggsäck på ryggen och öppnade dörren för att gå ut i den varma nattluften utanför. 

"Så bra att du kom fram till samma sak som jag då", svarade jag och synade rummet en sista gång innan jag också gick ut genom dörren för att traska vidare mot receptionen där vi skulle checka ut oss. Ute var det tyst och det enda man hörde var syrsorna som spelade samt de små vattenspridarna som vattnade de gröna och fina rabatterna. Det var nästan ett under att de kunde hålla undan så bra i rabatterna här omkring i den här värmen för det fanns inte en enda blomma som hade torkat ut. Fast det var nog inte så konstigt, de blev vattnade flera gånger om dagen. Det var inte som hemma hos mig då mina blommor fick vatten någon gång i veckan, kanske i månaden.