Headphones - o.m

Del 11

Vi satt vid köksbordet inne på vårt hotellrum med datorn beredd på att få ett samtal från Frippe som skulle berätta för oss vad vi skulle göra idag. Under tiden vi väntade så passade först och främst Ogge på och duscha av sig efter det oväntat långa träningspasset. Jag själv stod och smorde in mig med solkräm eftersom att jag också hade duschat fast då innan honom. Det kändes som att det skulle bli varmt idag och därför var jag endast klädd i en enkel strandklänning som min mamma hade tvingat ner i min resväska. Egentligen så hade jag tänkt att jag bara skulle ta med mig sådana kläder som var alldeles för varma för det här vädret, bara för att strejka men mamma hade inte tillåtit det. Hon tyckte att jag skulle ta vara på den här gratisresan och koppla av. 

Eftersom Frippe inte hade ringt än och Ogge var i duschen så gick jag ut på vår markplansbalkong och tog tag i de två handdukarna som låg över stolarna utanför. Med de i min hand så gick jag på den lilla stigen ner till poolområdet och de två stolarna som ingen hittills hade ockuperat. Bredvid de två stolarna som var lediga så var det en rad med identiska vita stolar med en gul, mjuk sittdyna. På dem så låg det några äldre par och läste böcker samt löste sudoku.

"Vart har du pojkvännen?" Jag vände mig om och såg killen från receptionen tidigare idag stå med en badboll under armen och solglasögonen nedtryckta en bit på nästippen. 

"Det är inte min pojkvän!" svarade jag snabbt och gick mot den lilla stigen upp mot vårt rum igen bara för att se om Ogge var klar med duschningen och om Frippe möjligtvis hade gått online på skype. 

"Oj, din bror då?" försökte killen som såg lite smått generad ut när han hade sagt fel. 

"Han är varken min bror eller min pojkvän, han är min klasskompis som jag har blivit tvingad att åka hit med", sa jag bestämt. Han nickade förstående och började bolla med badbollen mellan sina händer. Jag kunde höra hur det skramlade inne på rummet där vi hade öppnat upp de båda balkongdörrarna men endast dragit för skynket för att folk inte skulle få alldeles för mycket insyn i vårt boende. Eftersom att det skramlade antog jag genast att Ogge var klar i duschen och därför nu stod och rotade i hans väska efter något eller hade slagit sig ner i köket. 

"Aja men vad heter du? Jag heter Nicholas", undrade killen som jag redan hade konstaterat att han hette Nicholas med tanke på hans namnbricka.

"Det hade jag redan listat ut." Jag pekade på hans namnbricka och han skrattade till.

"Oj, nej det kanske var ganska enkelt." Ett stort leende spred sig på hans läppar så att man såg hans kritvita tänder i kontrasten mot hans brunbrända hy. Den där killen hade verkligen tagit det där med ett riktigt snyggt utseende till en ännu högre nivå. En nivå som endast killar i amerikanska serier brukade uppnå. 

"Ja det var det faktiskt, men i alla fall - jag heter Daphne", sa jag samtidigt som jag plockade ner solglasögonen som jag hade satt upp i mitt fuktiga blonda hår innan jag hade gått ut för att lägga handdukarna på stolarna nedanför. 

"Daphne! Frippe ringer nu, du måste komma!" Ogges röst hördes från dörren och jag tittade upp mot honom som inte såg det minsta nöjd ut med att jag stod och pratade med den här Nicholas. Han hade klart och tydligt visat att han inte tyckte om honom det minsta - även fast han inte kände honom. Inte för att jag själv kände Nicholas men. 

"Jag måste gå nu men det var trevligt att talas vid", sa jag och tittade upp mot Ogge som stod med armarna korsade över bröstet i väntan på mig. Jag gestikulerade med handen att han kunde gå in och svara på samtalet men han verkade inte förstå mitt fläktande med armarna utan stod kvar på precis samma ställe. Han hade på sig ett par blåa badshorts som såg lite ut som ett par fotbollsshorts och till det hade han en enkel vit tröja med lite större ringning samt solglasögon - de där vi hade fått i påsen på flygplanet.