Headphones - o.m

Del 15

Vi hade gått tysta hela förmiddagen utan att säga ett endaste ord till varandra mer än då vi pratade med Frippe över skype. Där svarade vi dock inte för varandra om vad vi hade gjort under gårdagen eller så utan vi pratade bara utifrån oss själva. När Frippe hade frågat hur vi hade det hade vi knappt tittat på varandra utan bara slängt ur oss att det var "hur bra som helst här nere" även fast det inte riktigt var det. Jag var så hemskt kluven när det gällde Ogge för ena sekunden var han så snäll medan nästa så var han den mest elaka människan jag visste om. Kanske hade det med hans blodsocker att göra, till exempel att han var mer snäll när han hade fått i sig mat och hade energi i kroppen medan han var raka motsatsen när han inte hade det. 

Idag var i alla fall planen att vi skulle skriva en låt som vi sedan skulle fråga personalen som hade hand om kvällsshowen att vi skulle få spela upp inför dem antingen i kväll eller i morgon. Till det så skulle vi spela in allt i en video som även den skulle skickas över för att våra klasskamrater skulle få se. Allt vi gjorde hade vi fått förklarat för oss skulle dokumenteras. Alltså skulle vi egentligen allt mest jämt hela tiden sitta och filma vad vi gjorde och hur vi gjorde det. 

"Vad ska vi spela in för låt?" frågade jag och fixade till den axelbandslösa vita solklänningen som jag hade min svarta enkla bikini under. Ogge tittade upp på mig och ryckte på axlarna innan han vände ner blicken i hans dator där han plockade fram musik redigeringsprogrammet. Inbyggt i det programmet hade vi de flesta instrumenten man kunde tänka sig inspelade, plus en hel del specialeffeker som man kunde lägga på det man spelade in. Det var just nu vår räddning eftersom vi inte hade med oss några slags instrument mer än våra datorer och våra hörlurar med inbyggda mikrofoner.

"Ska vi gå ut och sätta oss? Det är inte värt att vara inne när det är soligt ute", sa Ogge och lyfte upp sin dator och gick mot balkongdörren. Jag plockade själv även upp min dator och följde efter honom mot dörren. Han gick ner mot poolområdet och stolarna där vi hade legat och solat hela dagen igår. Han tog den vänstra stolen om det lilla bordet med ett parasoll i mitten och då hade jag inget annat val än att ta den högra. 

"Alltså det bränner fortfarande som satan på mina axlar", sa han när han sneglade över på mig som drog av mig solklänningen. Det var lika bra att göra det för mig om jag ville få någon liten bränna när jag kom hem från den här resan. 

"Skyll dig själv", flinade jag och kopplade in mina svarta beats i hörlursingången i datorn. 

"Jag söker faktiskt lite medlidande här, hallå?!" utbrast han. Jag skrattade till och skakade på huvudet. 

"Men nu är det så att jag inte tycker synd om dig, det var upp till dig att smörja in dig och det gjorde du inte, dummer." Han tittade surt på mig och satte sedan på sig sina hörlurar som jag genast hörde att det började strömma musik ur. 

"Hoppas du har smörjt in dig idag, annars har jag solskyddsfaktor 30 inne på rummet om du vill låna", sa jag och drog ut hans hörlurssladd för att han skulle höra vad jag sade. 

"Va?" flög ur honom.

"Varför drog du ur min sladd?" fortsatte han direkt efter det.

"Jag pratade faktiskt med dig och därför tänkte jag att det kunde vara bra om jag fick något litet svar också", svarade jag. Han blängde surt på mig och samtidigt som han försökte stoppa in sladden i rätt ingång så upprepade jag mig.

"Om du vill smörja in dig med en hög solskyddsfaktor så har jag på rummet som du kan få låna av."

"Det behövs inte, jag har redan kladdat på mig någon kräm och sedan så har jag nog på mig tröjan idag så det ska vara lugnt", svarade han och började knappa på tangentbordet. Även jag försvann in i mitt eget när jag väl startade upp ett nytt projekt. Ännu hade vi ingen aning om vad vi skulle klippa ihop för något men det kom nog allt eftersom man började skapa - allt eftersom man började tänka efter. 

"Du, jag har världens bästa idé nu!" Ogge knackade på locket av min dator och jag tittade upp. Han vände sin skärm mot mig och visade tre stycken redan inspelade rader som han hade gjort. 

"Vad?" undrade jag och tittade på de tre spåren. 

"Vi kan göra om en av mina låtar. Du kan sjunga med mig, jag kan be om att få låna en gitarr och spela till sedan så framför vi låten på det sättet." Hans idé var bra och om vi redan hade en grund till en låt så var det ännu bättre. Nu hade vi bara ett problem och det var att jag inte kunde sjunga. Eller jo, alla kan väl sjunga men jag var inte så vidare bra på det. 

"Ogge, det är en bra idé men grejen är bara den att jag inte kan sjunga", sa jag och lade huvudet på sned. Han tittade på mig som om jag var en idiot och suckade tyst. 

"Kan du väl visst?" Han höjde ögonbrynen och vände sin dator mot sig igen. 

"Alltså alla låtar jag har gjort hittills så har jag lagt på massor med specialeffekter för att man inte ska höra att det är just jag som sjunger", svarade jag och tittade mig omkring poolområdet. Det var aktiviteter som pågick lite överallt, barnen sprang runt och lekte i den stora klätterställningen med rutschkanor och alla de äldre paren låg precis som igår och löste sudoku. Det förvånade mig nästan lite att jag ännu inte hade fått en skymt av Nicholas eftersom han hade varit som en igel enda sedan igår, han hade till och med kommit fram under middagen och frågat om vi skulle kunna tänka oss att följa med på discot de hade på hotellet. 

"Det sitter bara i självförtroendet, det gjorde det för mig innan också. Du måste vara bekväm i dig själv när du ställer dig på scenen och speciellt när du tränar inför. Trycker du ner dig själv och säger att du är dålig så är det väl ganska självklart att du blir dålig men om du istället tänker positivt, på hur bra du är så har du i alla fall tagit dig en bit på vägen", sa han ärligt och slog igen locket på datorn. 

"Du får hjälpa mig i sådana fall." Med ett snett leende tittade jag på honom och sedan så såg jag hur personen som jag tidigare nästan undrat vart han höll hus, kom gåendes mot oss. 

"Nej men är det inte mina två hackers", skämtade Nicholas och lade sin hand på Ogges axel. Ogge tittade irriterat på honom och sedan mot mig. Han tyckte säkert att han var jobbig - precis som jag också gjorde, speciellt när han var så värst på som han var. 

"Vi håller på att skriva musik", försvarade jag oss med och Ogge nickade instämmande.

"Men hallå, ni är på semester då ska man väl inte hålla på med sådant?" försökte han. 

"Vi är på pluggsemester från skolan", avbröt jag honom innan han ens hann fråga om vi skulle vara med i vattenpolo eller i charader, eller beachvolley, eller kanske till och med i vattengympan som någon av hans vänner höll i. Han verkade hela tiden vilja att vi skulle göra saker och aktivera oss tillsammans med massor med tioåringar. Visst, igår hade vi väl det helt okej kul när vi hade spelat beachvolley nere på stranden men han behövde inte tjata ihjäl sig på oss. Ville vi vara med så kom vi dit - svårare än så var det inte. 

"Er lärare behöver inte veta att ni är med och spelar lite minigolf i trettiominuter", sa han. 

"Tyvärr, vi hinner inte!" Ogge lät bestämd när han sade det och sedan reste han på sig. 

"Daph, kommer du? Vi måste verkligen bli klar med detta, vi har deadline till i kväll och vi vill inte tappa Frippes förtroende. Vi är ju ändå de två utvalda", sa han och vinkade med sig mig. Även jag reste på mig och spelade med att det här var något jätte viktigt, även fast det egentligen inte var det. 

"Men i kväll då, kan ni inte tänka er att följa med på discot i alla fall?" ropade Nicholas efter oss. Ogge tittade på mig med en dryg blick men svarade honom inte. 

"Vi får se, vi får helt enkelt se hur formen känns i kväll", svarade jag innan jag gick in genom balkongdörren och slog mig ner vid köksbordet. Ogge satte sig mittemot mig och startade igång sin dator. 

"Vilken dryg människa", suckade han.

"Ja, jo jag håller verkligen med", svarade jag.