Headphones - o.m

Del 3

Klassen var återigen samlad i klassrummet efter vår dag hemma med fixande av låten vi skulle göra. Jag kunde väl inte påstå att mitt arbete blev så värst produktivt förrän de där fyra sista timmarna innan den skulle in och det var nästan på håret att låten hann in i rätt tid till Frippe. Hans uppgift var sedan att lyssna igenom alla låtar samt betygsätta dem innan klockan 08:20 då vi började skolan och jag kunde väl inte direkt påstå att han såg så värst pigg ut när han satt på sin trumlåda den här morgonen. Inte för att någon annan i klassen såg så värst pigg ut dock. 

”Fantastiska låtar må jag ju säga att ni har gjort”, gäspade Frippe fram och kliade sig i nacken innan han vände sig om till hans kateder bakom för att ta hans silvriga dator som han lade i sitt knä. Han började klicka febrilt på den lilla musplattan tills han kom fram till något som förmodligen var våra låtar. Direkt efter det så kopplade han in ljudkabeln i datorn och knäppte händerna på lockets kant. 

”Som ni kanske märker så är jag väldigt trött idag men det är värt det, jag har lyssnat igenom alla era låtar och faktiskt bestämt vinnare”, fortsatte han och tittade på oss alla som satt i halvmånen av stolar. Jag sneglade lite lätt på Ricco som satt på min högra sida och spände sig väldigt mycket och sedan på Emelinda på min vänstra som gjorde precis likadant. De var säkert nervösa över att få reda på vem det var som hade vunnit den här grejen. 

”När jag kom till jobbet i morse så hade jag dock en väldigt konstig känsla inom mig, en känsla som sade att det kanske var bäst att välja två vinnare istället för en så jag gick till er rektor och frågade om det var möjligt och tro det eller ej, men han sade ja! Så nu hade jag tänkt låta er lyssna på våra två vinnare.” Hans röst lät exalterad och man kunde nästan efterlikna honom med ett litet barn på julafton - typ jag när jag var runt tio eller elva år gammal. 

”Första låten ni ska få höra den är ju helt en solklar vinnare med bland annat ett skönt beat, bra sång, inte för mycket specialeffekter på rösten och en bra brygga som bygger upp förväntningar”, sa Frippe och flackade med blicken mellan datorn och klassen. Ett brett flin spred sig på Ogges läppar som satt mittemot mig i den här halvmånen och sedan när han såg mitt ansiktsuttryck så började han bara flina ännu mer. Jag kom nämligen på mitt under vår lärares lilla tal om varför just den här låten var så bra att jag hade glömt bryggan helt och hållet. Hur viktig den var kunde jag inte avgöra själv men jag anade att den var viktig den här gången då jag inte hade haft med den.

Varför Ogge flinade åt mig var för att det hade blivit som en liten tävling mellan mig och honom, även fast jag inte kände killen, om vem som var klassens bästa. Han hade ju sitt lilla ”Fooo team” bakom sig men han var faktiskt riktigt duktig även som soloartist - vilket han var i skolan. Ingen av oss hade bestämt att vi skulle göra det här till något av en tävling men det var precis som att vi båda försökte överträffa den andre.

Låten startades och jag hörde precis som jag trodde att den här låten inte var min och precis som Frippe hade sagt så var det ett skönt beat och det var en klar röst som sjöng. Som jag hade anat så var personen som sjöng låten Ogge och det förvånade mig inte. Ett ännu mer självgott leende spred sig över hans läppar när han hörde att det var hans låt som spelades ur högtalarna i musiksalen. När vi hade fått höra fram till andra versen så pausade Frippe den och lät alla applådera.

”Ja, det här var en låt av ingen mindre än Ogge som ni kanske hörde”, sa han när applåderna hade tystats av och folket hade börjat uppmuntra Ogge över hans så fantastiska låt. Jag tyckte också att den var helt trallvänlig men jag skulle nog inte vilja lägga till den på min spellista, dock var det mest för att jag inte gillade honom - annars skulle den legat där direkt. 

”Men hallå, det där är ju fusk!” utbrast Ricco irriterat och ställde sig upp. Allas blickar lades på vårt lilla gäng som satt för oss själva på ena änden av halvmånen lite avskiljt från de andra i klassen. Det var ett litet glapp i halvmånen mellan de andra i klassen och oss, ungefär en stol. 

”Vad menar du med det?” frågade Ogge drygt och reste på ögonbrynet sådär som han gjorde när han skulle låtsas se förvånad ut. 

”Ja men du har ju producenter och skit som gör dina jävla låtar, klart som fan att du vinner då!” slängde Ricco ur sig och försökte se så bestämd ut som han bara kunde, vilket jag kunde erkänna att han inte lyckades så värst bra med. 

”Sant, men hur kan du vara så säker på att en producent har gjort den här?” frågade Ogge alldeles obrytt precis som att Ricco var en totalidiot som ens fick för sig att prata med honom. Frippe som egentligen skulle vara någon mittpunkt i denna lilla diskussion satt själv bara kvar på sin trumlåda och tittade trött på de två killarna som pratade på mitt under lektionen. 

”För att du alltid har producenter som gör dem till dig och ditt töntiga pojkband”, svarade Ricco och tittade på mig som att jag skulle hjälpa till och käfta mot. Jag var dock inte på sådant humör (inte för att jag brukade vara det så ofta). Jag ville mest hålla mina tankar och åsikter för mig själv och inte med alla andra. Dock så hade jag ganska starka åsikter ibland och då kunde det hända att jag blev riktigt irriterad och bara av det blev tvungen att öppna munnen för att käfta mot. 

”Du har helt rätt i det du säger, just nu så har vi nästan inga låtar vi gjort helt själv men den här gången så har jag faktiskt gjort den här låten alldeles själv utan hjälp från någon annan än min egen hjärna”, sa Ogge överlägset. Jag drog lite i Riccos arm och bad honom med en blick att ge sig eftersom det bara skulle bli pinsamt för honom och oss andra som var med honom dagligen.

”Åh så nu ska flickvännen hjälpa dig också, gulligt”, skrattade Ogge till innan han slog sig ner på stolen med ett överlägset leende. 

”Daphne är inte min flickvän!” morrade Ricco och då gick Frippe in och började säga att vi alla skulle tagga ner lite. Han förklarade sedan för oss precis hur reglerna var och att han var helt säker på att Ogge hade gjort låten själv - vilket jag också var säker på att han hade gjort. För som jag hade sagt, han var musikalisk och visste vad han höll på med. 

”Nästa låt som jag också tyckte var en solklar vinnare blev den här låten. Den är lite speciell i sättet men jag gillar hur alla delar förs samman och bildar en liten historia eller vad man ska säga”, sa Frippe för att alla i klassrummet skulle ge sig med de små diskussionerna som var igång nästan direkt efter att Ricco hade öppnat munnen. Låten startades och jag hörde genast att låten var lite bekant men det var inte den jag hade gjort igår. Allt eftersom låten gick så hörde jag att det var min, men inte den jag hade gjort under gårdagen utan en annan som jag trodde att jag hade raderat. 

”Den här lite mystiska låten är gjord av Daphne som är klassens andra vinnare!” Alla började applådera och jag kände genast att det här inte var något jag riktigt ville. Jag hade vunnit den här tävlingen tillsammans med han jag minst av allt ville vinna en tävling tillsammans med och med en utkastlåt som jag trodde att jag hade tagit bort. 

”Ja, ni kan ju alla ta och gå nu men jag skulle vilja att Ogge och Daphne stannar kvar här så ska jag ta och berätta vad vinsten är”, ropade Frippe ut över klassen och genast så flög alla elever förutom jag och han ut ur klassrummet.