Headphones - o.m

Del 30

Ogges perspektiv:

"Alltså Ogge, det var inte meningen!" Var det första Daphne sa när jag återvände till poolområdet senare den dagen. Hon hade legat hela dagen i solen och solat, inte för att det direkt syntes på henne att hon hade gjort det. Man kunde säga att hennes pigment mot solen inte var så jätte bra och istället för att bli brun så blev hon mer åt det röda hållet. Det var dock ganska sött, speciellt när hon stod på kvällarna och smörjde hennes lilla näsa som alltid brändes och fick en jämn röd ton. Enligt mig var det nästan konstigt att hon brände sig eftersom hon alltid smörjde in sig med solskydd flera gånger om dagen.

"Så klart det inte var", suckade jag som svar. Hon puttade ner solglasögonen på nästippen och satte upp ryggstödet på solstolen en aning samtidigt som jag slog mig ner på den lediga stolen bredvid.

"Ärligt jag menar det! Jag är jätte ledsen för att jag gjorde som jag gjorde", mumlade hon och började oroligt pyssla på med hennes blöta toppar i det rufsiga blonda håret. Det såg ut som hon för inte allt för länge sedan hade badat och det fick mig att känna att jag också behövde göra det för att svalka ner mig en aning.

"Fortsätt kom med ursäkter, jag orkar inte bry mig", svarade jag enkelt och slet av mig tröjan. Badshortsen var redan på så egentligen var det bara att plocka ur telefonen ur fickan och sedan hoppa i. Jag gjorde min lilla procedur med att plocka ur min telefon och sedan så hoppade jag i helt obrydd på om Daphne överhuvudtaget hade någon som helst fokus på just mig. När jag hade dykt i och simmat upp till ytan så såg jag hur hon med en väldigt irriterad blick studerade mig i vattnet.

"Du är så otacksam, jag försöker i alla fall gottgöra dig på något sätt." Hon tittade bestämt på mig medan jag simmade nonchalant runt poolkanten bara för att provocera henne. Jag orkade inte svara utan jag spelade istället lika dryg som hon hade varit mot mig tidigare. Det var nästan så att jag tyckte att det var rätt åt henne att jag gjorde det - hon fick liksom då smaka på hennes egen medicin.

"Men herregud ge dig, väx upp någon jävla gång och svara mig istället för att bara ignorera och låtsas att du inte hör. Det är inte direkt så att du är rolig om du trodde det", hörde jag hon säga och när jag tittade upp så var hon försvunnen från stolen. Istället gick hon uppför den lilla trampade stigen genom rabatten till vår terrass. Tyst suckade jag bara för mig själv och simmade mot stegen för att klättra upp där. Det var kanske lika bra att jag också lade ner den här attityden nu för att slippa ha den här auran omkring oss med dålig stämning.

"Daphne du måste förstå en sak och det är att jag tycker att du ibland beter dig respektlöst mot mig." Mina blöta badbyxor rann av vatten när jag stod på terrassen och väntade på att få något som helst svar från henne. Lite förhoppningar kunde jag erkänna att jag hade om att hon skulle säga att hon var ledsen över det hon hade gjort så vi kunde skaka hand och bli "vänner" igen. Hur mycket vän jag ville vara med henne fick dock återstå att se. Det kändes lite som att jag inte hade den tanken just nu att jag ville bli hennes bästa vän men vi fick se hur det utvecklade sig. 

"Och jag tycker att du är respektlös mot mig", kontrade hon ilsket. Jag drog åt mig min röda handduk med Manchester United tryck på och började genast torka mitt hår med den. Varför jag hade en handduk med Manchester United tryck på kunde jag inte riktigt svara på. Kanske var det för att jag när jag mindre hade som dröm att bli fotbollsproffs och där med hade bett mamma att köpa ett badlakan med deras tryck på till mig. Nuförtiden var jag dock inte det minsta insatt i fotbollens värld - inte ens när det var VM eller så. 

"Okej, du tycker att jag är respektlös, jag tycker att du är respektlös. Då har vi det. Vi båda har sagt våra ord och där med kan vi be varandra om ursäkt för att sedan återgå till det normala igen", sa jag och tittade in genom dörren som stod på vid gavel. 

"Jag kanske inte vill be om ursäkt", flinade hon sådär drygt. 

"Men jag vill be om ursäkt för att jag har varit respektlös och dryg mot dig och om du vill ta emot den ursäkten är helt upp till dig att bestämma. Nu orkar jag inte prata eller bråka mer om det här", svarade jag och kopplade helt bort henne från min värld en stund. Tur som det var så var det här näst sista dagen ihop - i morgon var sista dagen och sedan skulle vi äntligen hem till Sverige igen.