Headphones - o.m

Del 2

Direkt när jag kom hem så sprang jag i all världens fart upp till övervåningen där jag snabbt bytte om från mina vanliga enkla kläder som för det mesta bestod av enkla enfärgade basictröjor, jeans och inte alls för utstickande koftor till mjukiskläder. Man kunde väl inte påstå att jag var någon som ville sticka ut så värst mycket, jag ville helst bara hålla mig enkel. Alltså var Ricco min raka motsats men vi båda gillade det - att vi kunde vara helt olika men ändå väldigt nära vänner.

Det blev ingen lång vistelse på mitt rum då jag snabbt sprang nerför trappan till pannrummet, eller rättare sagt min hemmastudio. Från en början när min pappa inte riktigt hade förstått mitt intresse till musiken så hade jag fått ett enkelt mixerbord från typ Clas Ohlson för några hundralappar. När han sedan insåg att det här med musiken var lika viktigt för mig som hockeyn var för min storebror så inskaffade han studioutrustning till mig för lika mycket pengar som min brors grejer till hockeyn kostade och det var inte direkt lite pengar. Han skulle alltid ha det senaste, därför köptes det alltid nya grejer för mirakulösa summor pengar, sedan så var det inte bara alla skydd och kläder som kostade för honom utan också resorna han var iväg på för att spela match som inte hans förening alltid stod för. Hur mycket pengar pappa hade lagt ner på den här hemma studion hade jag aldrig riktigt fått det förklarat för mig men att sakerna var dyra och lite mer avancerade kunde man se.

Jag slog direkt igång min stationära dator och skyndade sedan mig ut till köket för att hämta något att äta till kvällens bestyr. Medan jag plockade ut grejer ur bland annat skafferiet, kylskåpet och brödlådan så försökte jag tänka så produktivt som möjligt. Vad skulle jag mixa ihop? Skulle det vara en långsam mysig låt med klipp från när jag sjöng några delar eller skulle det bli en fartfylld låt? Det var nog det första jag skulle vara tvungen att tänka på sedan så fick väl resten bara komma av farten.

När jag äntligen var klar med allt vad jag nu var tvungen till att göra innan jag kunde starta upp mitt lite mer än tjugofyra timmar långa projekt inne i hemmastudion så gick jag dit och placerade mig på min kontorsstol. Blicken fäste jag vid datorskärmen och handen lade jag om pennan som jag drog över den lilla plattan istället för att använda en vanlig datormus. Fråga mig inte varför jag valde att använda en sådan mus istället för en vanlig, det var bara så att min pappa hade köpt den åt mig och då kunde jag inte tacka nej. Med pennmusen så klickade jag mig fram till mitt redigeringsprogram där jag lyssnade igenom några av mina gamla låtar innan jag började titta på vad jag skulle göra för ny.

"Hur går det med ert producerande?" Min mobil blinkade till och Riccos namn visades på skärmen i vår gruppchatt med Emelinda och Vicky. Jag tittade lite irriterat ner på telefonen och suckade till. De skulle alltid skriva på de mest dåliga tiderna, typ när man skulle plugga eller var mitt uppe i något man höll på med som var viktigare än att svara på deras sms.

"Det går bra för mig, jag kommer lätt vinna det här!" svarade Vicky kort efter och ganska direkt efter det så fick jag nästa meddelande som nu var från Emelinda som svarade att hon inte hade börjat än. Det var precis som för mig, jag hade inte ens en idé och det var inte det minsta likt mig. Jag hade alltid sprudlande idéer som jag delade med mig av till mina vänner men mycket höll jag även för mig själv. Dum som jag var så skrev jag dock inte ner alla mina idéer, jag bara höll dem bara i huvudet och därför var det mycket lätt att jag råkade glömma.

"Sluta skriv, jag arbetar faktiskt", skrev jag till mina vänner och lade sedan undan min telefon någonstans långt bort så att jag skulle slippa se den. Av erfarenhet från förut så visste jag vad de höll på att skriva nu och det var något i stilen med att jag var sur - som alltid, vilket jag inte var. Jag ville bara få det här gjort och jag var otroligt extremt stressad den här gången. Aldrig tidigare hade jag haft en sådan här kort deadline när det gällde en låt vilket betydde att jag inte kunde lägga in hela min själ i musiken, vilket jag alltid ville egentligen.

Jag satt i vad som kändes som timmar och bara stirrade in i skärmen och bara hoppades på att något litet skulle komma upp så att jag kunde börja slänga ihop något. Det var dock inte så lätt då det var tomt i huvudet.

Att det här skulle bli långa timmar, ja det var jag säker på.