Del 27

3.9K 241 21
                                    

Den femte kvällen var kommen och jag hade bestämt mig för att jag skulle vara riktigt oduglig. Jag orkade inte med Ogge och hans schizofrena beteende. Ena stunden var han en person, andra var han någon helt annan - någon som jag inte hade en aning om vem han var. Jag hade lärt mig att acceptera den ena av hans två helt olika sidor men inte den andra. Den hade jag alldeles för svårt för, för att det skulle funka för mig. Jag fick nästan kortslutning i hjärnan när jag försökte att på något sätt acceptera honom som den skitstöveln som hans andra sida var. Jag hade aldrig klarat av människor som betedde sig dåligt och på det sättet han gjorde, alltså hade jag fått extremt svårt för honom den senaste dagen.

Mitt humör kanske sviktade lite kring honom och ärligt så hade jag nästan fått de vibbarna från honom att han tyckte om mig. Kanske inte så mycket att han ville bli tillsammans med mig men nog mycket att få mig att tro att han var en bra kille som man kanske lite längre fram kunde utveckla något med. Inte redan nu. Inte efter knappt en vecka men någon gång i framtiden kanske. Nu hade han dock visat sig från den sidan att han inte var något vidare pojkvänsmaterial, inte för mig i alla fall.

"Vad har du tänkt göra i kväll?" frågade Ogge och klev in på sovrummet där jag spenderade alltför mycket tid kändes det som. Just nu när han klev in stod jag i endast en liten bikiniöverdel och smörjde mina axlar med den svalkande aloe vera krämen jag hade använt på honom första dagen vi hade varit här. Han tittade lite undrande på mig medan jag fortsatte att smörja mig utan att svara. När jag nådde ryggen så blev det aningen svårt för mig att kladda in min kräm och jag såg hur han var redo på att fråga mig om jag ville ha hjälp.

"Tänk inte ens tanken, du behöver inte fråga mig om jag behöver ha hjälp. Jag vill inte att du ska hjälpa mig", morrade jag och gestikulerade med handen att han skulle gå ut ur rummet. Ledset så vände han på stegen och gick mot köksavdelningen.

"Jag försökte bara vara lite snäll", sa han ledsamt.

"Du har gjort tillräckligt", kastade jag ur mig och kände genast hur jag fick lite skuldkänslor över att jag var så elak och betedde mig så illa som jag gjorde. En djup suck hördes från köket och jag förstod att han inte tyckte att det här var något vidare kul. Jag tyckte själv inte heller att det var det men nu hade jag fått nog av honom att jag inte orkade med att vara så snäll som jag hittills hade varit. Det var egentligen såhär som jag hade tänkt bete mig under hela resan men min plan hade gått i spillo när han helt plötslig hade blivit snäll för någon dag.

När jag hade bytt om till mina kvällskläder så tittade jag på mig själv i spegeln som hängde i sovrummet. Jag hade på mig mina jeansshorts som vanligt och till det så hade jag en vanlig enkel tröja - precis som alltid annars. Som sagt, jag gillade inte att sticka ut så värst mycket när det gällde kläder så därför klädde jag mig alltid så. Egentligen så var det mest för att det hade blivit en vana att alltid klä mig på ett och samma sätt men även för att jag inte hade någon större lust till att byta stil heller. För det jag hade nu kunde inte gå fel. De var säkert hela vägen eftersom det varken var snyggt eller råfult. Alla gick runt så någon gång. Antingen hemma eller i skolan för vem orkade egentligen klä upp sig allt mest jämt hela tiden? Inte jag i alla fall.

"Ska du med på middagen?" frågade Ogge försiktigt. Han var säkert rädd för att jag skulle få ett riktigt rejält utbrott igen men jag höll mig faktiskt sansad den här gången.

"Nej jag hade inte tänkt äta idag, jag ska gå till baren direkt", svarade jag och det förvånade mig själv att jag ens hade låtit de där orden ut ur min mun. Jag hade ju visst tänkt gå på middagen men nej. Nu ställde jag till det för mig ännu en gång.

"Till baren?" sa han lite undrande och jag kunde se hur det ryckte lite i hans smilband.

"Ja, vaddå då?" frågade jag och rullade med ögonen. Av någon anledning hade jag fått för mig att markera mina ögonfransar mer än vad jag i vanliga fall brukade göra med alldeles för mycket mascara. Mina ögonlock kändes nästan tunga av alla de lager av det klumpiga sminket jag hade lagt på. Sedan så såg jag väl inte klok ut heller men jag brydde mig inte. I kväll brydde jag mig inte om något.

"Du är inte arton så lycka till att få någon att servera dig alkohol om det var det du hade tänkt häva i dig", flinade han alldeles för självgott.

"Vem fan bryr sig? Jag kan bara säga till Nicholas att han får ett ligg och sedan så fixar han det åt mig för i kväll ska jag bli full. Jag har inte varit det på evigheter." Jag ryggade nästan till av allt som bara flög ur mig. Var det jag, lilla snälla Daphne som sade det här? Det kändes inte så. Det kändes som att det var någon annan som hade sagt åt mig att säga det här eller att min inre djävul gjorde det. Jag fick nästan skuldkänslor över mitt sviniga beteende och jag förstod nästan varför Ogge betedde sig drygt mot mig när det var det här han fick tillbaks.

"Okeeeeej?" svarade han och drog ut på e:et lite överdrivet mycket.

"Ja så håll käften nu och låt mig få komma förbi", morrade jag och klämde mig förbi honom. Med raska steg gick jag iväg mot baren där jag visste att min hatperson men som i kväll skulle vara min favoritperson jobbade som bartender. Innan jag slog mig ner på en av solarna så rusade tankarna genom mitt huvud värre än någonsin. Skulle jag verkligen utsätta mig själv för det här?

Headphones - o.mOnde histórias criam vida. Descubra agora