Headphones - o.m

Del 18

Att vakna upp av att man hör att någon står och bankar på balkongdörren är väl inget som man sådär längtar efter en natt då man sovit dåligt. Det var i alla fall på det sättet både jag och Ogge vaknade upp den här morgonen och ärligt - jag har nog aldrig varit på så dåligt humör och varit så elak som jag var då. Hursomhelst, det som hände var att jag flög upp ur sängen för att titta vem det var som stod och bankade i hopp om att få komma in. Lite hade jag hoppats på att det var Nicholas så att jag hade en anledning till att hälla ut vattnet i vasen över honom men såklart så var det inte han. När jag ilsket hade dragit upp den luftiga gardinen som hängde för dörren så såg jag att det var sju stycken tjejer - förmodligen nykomlingar här på hotellet eftersom jag inte sett de förut och sedan var de lika blek som mig, om inte blekare. De stod i alla fall allihopa där på vår terrass med deras nävar mot glasrutan. Vad jag gjorde med dem vågar jag knappt berätta

Jag slet upp dörren och skrek åt dem att de skulle dra åt helvete och lämna oss ifred. Sedan fyllde jag i att de var riktigt hänsynslösa och att de var tvungna att visa lite respekt för vårt privatliv. Vi åkte inte hit för att Ogge skulle träffa på fans, vi var här för att våra lärare hade tvingat hit oss. Det enda som jag fick tillbaka av dem var dock att jag var elak och att han förtjänade en bättre flickvän (inte för att jag var hans flickvän eller så). En av tjejerna skrek sedan till mig när jag hade jagat iväg dem från terrassen att jag var den som var respektlös för att det här var deras enda chans att träffa Ogge. Usch nej. 

“Dina fans är sådan jävla svin”, morrade jag när vi hade ringt till receptionen och bett om att få frukosten på rummet istället bara för att vi inte visste om vi kunde gå till matsalen och äta där. Ogge tittade på mig med en sur blick.

“Säg inte så! De är faktiskt en väldigt stor del av mitt liv”, svarade han och nästan försvarade de där tjejerna som tidigare den här morgonen hade stått och knackat på rutan i hopp om att kanske få en skymt av Ogge, vilket de inte fick.

“Jo! Alltså seriöst nu har de kommit och förstört den här semestern som jag faktiskt har börjat tycka är helt okej rolig”, mumlade jag och hörde hur det knackade på dörren. Snabbt försvann Ogge in på toaletten för säkerhetsskull. Förmodligen var det dock någon som jobbade i receptionen som kom med den där frukostvagnen vi bett om på roomservicen. Jag gick mot dörren och öppnade upp den lite försiktigt för att se vem det var som stod på andra sidan. I den lilla springan kunde jag se någon som var klädd i ett rött linne men mer av utstyrseln kunde man inte se för att den silvriga vagnen var för.

“Roomservice var det här!” Jag kände genast igen rösten och jag bet mig hårt i kinden för att inte börja skrika ännu en gång som en idiot. Personen som nu hade tagit sig friheten att öppna upp dörren helt var Nicholas och det var även han som hade förstört hela den här semesterresan. Hade det inte varit för honom så hade ingen behövt veta att Ogge var med i det där bandet och därför skulle inget av det här hänt.

“Jobbar du med alla uppgifter här på hotellet eller?” morrade jag när han körde in den silvriga vagnen på vårt hotellrum. Han tittade sig omkring i det välstädade rummet och sedan lutade han sig mot köksbänken.

“Jag jobbar för dig”, sade han och vad jag kunde tyda så försökte han låta lite sexig på rösten, dock lyckades han inte det minsta. Det lät bara fruktansvärt hemskt och riktigt avtändande.

“Är sängen skön här? Har du och din lilla pojkvän testat den än?” Nicholas gick in i sovrummet och studerade varenda liten detalj av vad som fanns där inne. Precis då öppnade Ogge upp dörren till toaletten.

“Du gör jävligt många tjänstefel nu”, sa Ogge och pekade på dörren för att visa att han skulle ta sig iväg och gå ut genom den. Nicholas skrattade dock bara hånfullt åt honom och skakade på huvudet.

 “Och vad kan du göra åt det?” frågade han drygt.

“Seriöst, kan du bara låta oss vara ifred någon gång? Du har gjort tillräckligt”, flög ur mig. Nicholas flinade till och skakade på huvudet.

“Daphne, du är för söt du, visst Ogge? Visst är hon söt?” Han använde en så obehaglig ton på rösten att jag nästan blev rädd för honom. Försiktigt drog han sin hand över min kind men jag slog undan den genast. 

“Nu vill jag att du går härifrån och lämnar oss ensamma”, svarade Ogge honom och visade honom mot dörren.

“Oj oj här blev någon aggressiv”, sa Nicholas drygt och gick ut genom dörren och lämnade oss två ensamma här inne. 

“Jag tror ärligt du har fått konkurrens på att vara jobbig, den där killen verkar inte fatta att vi inte är det minsta intresserad av honom eller vad han håller på med”, sa jag och styrde in den där vagnen med mat på längre in i rummet. På den fanns det allt möjligt man kunde tänka sig, bland annat ägg, bacon, smörgåsar, yoghurt, flingor, apelsinjuice och kaffe. 

“Han har ingen farstu eller vad man brukar kalla det.” Ogge slog sig ner vid bordet och öppnade upp datorn där Frippe även idag skulle ringa oss om vad vi skulle få för uppdrag idag. Jag hoppades med mitt liv att det var något som innefattade att vi inte behövde stanna kvar här på hotellet utan kunde ta oss iväg någonstans.

“Vi måste säga till Frippe att vi inte kan uppträda med den där låten vi gjort för då kommer jag få ännu mer uppståndelse och det vill jag ärligt inte”, sa han och suckade precis som att han tyckte att det här var jätte mycket. 

“Wow Oscar molander ber om att slippa ett gig, är det här på riktigt?” skrattade jag fram lite sarkastiskt men insåg sedan att det kanske inte var så värst smart sagt då han den här gången verkade ta illa upp. Vi hade hittills hela tiden förolämpat varandra på olika sätt men nu såg han ledsen ut när jag sade det.

“Förlåt.” Han suckade till och vände ner blicken på bordet.

“Vad ber du om ursäkt för?” undrade jag och kände hur en klump i halsen bildades.

“För att jag har förstört den här resan. Det är helt klart mitt fel att allt är såhär”, mumlade han och behöll blicken i bordet.