Headphones - o.m

Del 7

Som jag hade förutspått så hade min telefon laddat ur innan vi hade hunnit tagit oss igenom taxfreen, sedan så hade planet vi skulle åka med blivit fyra timmar försenat så alltså hade vi fått suttit på Arlanda i fyra timmar extra än vad vi egentligen hade behövt. Medan jag nästan i panik hade sprungit runt hela utrikesterminalen i hopp om att finna ett uttag där jag kunde ladda min telefon så följde Ogge slaviskt med mig. Under hela vandringsturerna mellan de två olika delarna av terminalen så pratade han stolt om vad han hade åstadkommit. Lite halvt sådär lyssnade jag på det han sade men större delen av tiden så var jag djupt försjunken i min egen lilla värld. Jag hade inget riktigt att säga honom så därför höll jag mest tyst och nickade för att inte se oartig ut när han gaggade på om allt vad det nu var.

"Du vet ju att jag och boysen har haft en street tour 2013? En liknande hade vi när vi var i USA." Där var han igång igen med hans pratande om det där bandet som jag inte orkade med att höra mer om. Vi gick genom den smala gången som skulle ta oss in till flygplanet och platserna vi skulle sitta på. 

"Vart sitter du?" frågade jag för att slippa höra hans eviga tjat. 

"Rad 32 plats B och du?"

"Samma rad fast A, alltså sitter jag vid fönstret", flinade jag och klev in i kabinen till flygplanet vi skulle åka med i några timmar. När vi kom in i flygplanet så såg vi att det var två gångar, alltså fanns det tre stycken olika rader att sitta på, en till vänster med två sittplatser, en i mitten med fyra sittplatser och en till höger som även den hade två sittplatser. Vi skulle sitta på den högra sidan i kabinen på platserna för två. Jag hade nästan hoppats på att vi skulle sitta tre och tre så att han kunde terrorisera någon annan med hans eviga tjat om allt möjligt. 

"Fusk", muttrade han och gick efter mig med trötta steg. Inom mig hoppades jag på att han skulle vara så pass trött att han kunde somna så att jag slapp honom men vad jag kunde förstå så var han inte någon som somnade i första taget. 

"Ska jag-"

"Tyst, titta här istället? Har du förbeställt något?" frågade jag och pekade på påsarna som låg på våra stolar, en på min och en på hans. Han tittade skeptiskt på mig och skakade på huvudet. 

"Det kanske inte är våra", sa han. Jag böjde mig ner för att läsa på etiketten och som jag trodde - de två påsarna var till oss. På innehållsförteckningen av hans påse stod det en massa olika godissorter och på min så var det bland annat solglasögon, solkrämer och andra grejer som kunde behövas under resans gång. 

"Tråkigt för dig att jag fick det goda medan du fick skrotet", skrattade han till och föste in mig på vår stolsrad för att människorna som skulle sitta bakom skulle kunna ta sig till sina platser. 

"Det säger du inte när du blir solbränd och gnäller som satan över att du har ont." Jag slog mig ner på mitt säte, lade ner påsen under stolen framför mig och gjorde sedan precis likadant med min svarta ryggsäck som även den behövde läggas undan. 

"Jag brukar aldrig bränna mig, hallå ser du inte hur brun jag är redan nu jämfört med dig?" Han drog upp sin tröjärm och jämförde hans bruna arm med min bleka som låg vilande på armstödet som skiljde våra säten från varandra. En suck gick ur mig. Vad var det egentligen för fel med att jag var en sådan som i vanliga fall inte blev så värst brun? Jag hade inte så bra pigment och det spelade ingen roll hur mycket jag än solade - jag blev inte mycket brunare. 

"Vet du vad? Solen och värmen i Los Angeles är så-"

"Jag vill inte höra mer om dina dumma resor nu, snälla kan du bara hålla tyst så att jag slipper ditt dumma tjat?" gav jag ifrån mig med aningen höjd röst. Vart mitt lilla utbrott kom ifrån hade jag ingen aning om, det bara flög ur mig av någon anledning. Kanske var det min kropp som hade fått nog av Ogge och därför reagerade så?

"Mina berättelser om mina resor är inte dumma, de är intressanta", sa han stolt. 

"De kanske är intressanta för dig, din familj, dina 'boys' och dina fans men inte för mig. För mig är de bara larviga", jag lät irriterad när jag kastade ur mig dessa saker men det var bara sanning. För mig betydde hans lilla karriär ingenting, ärligt så kunde jag inte bry mig mindre. Visst, han var duktig, han var framgångsrik (betydligt mycket mer än jag själv) men fortfarande så orkade jag inte lägga mig i det han gjorde. I mina ögon var han ingenting annat än den där irriterande killen i klassen.

"Varför är du så elak hela tiden?" frågade han och det lät nästan som att han var lite förolämpad.

"Är jag elak? Men seriöst nu får du ta och lugna ner dig lite här va?!" Jag drog upp mina hörlurar som jag hade runt halsen och satte de över mina öron - inte för att jag hade någon musik utan för att jag skulle dämpa ljudet från hans irriterande röst. 

"Ja, du är elak. Jag försöker i alla fall vara lite trevlig och skapa en konversation. Vad annat än mig har vi två gemensamt egentligen?" frågade han. 

"Alltså snälla nån, vi kanske inte har något annat gemensamt men det betyder inte att du måste sitta och skryta hela tiden om hur jävla bra du är, för det är du inte! Okej?" Nu var jag arg och jag ville inget annat än att springa ut ur flygplanet och stanna i Sverige men det var tyvärr försent. Kabinpersonalen hade redan hunnit stänga dörrarna och den där lilla instruktionsfilmen visades på skärmarna på sätena framför. 

"Men ursäkta mig då", sa han irriterat. 

"Som jag sade till min mamma igår, det här kommer bli en riktig helvetesresa." Jag rullade med ögonen och lade istället mitt fokus på den där instruktionsvideon som de hade uppmanat om att man skulle titta på.