"Tjejen med hörlurar", ja det hade väl blivit ett smeknamn för mig under de senaste åren. Vart jag än gick så hade jag nämligen på mig mina hörlurar, var det inte mina svarta beats så var det mina vanliga in ears som jag hade fått med min iphone när jag köpte den. I hörlurarna strömmade det alltid ut musik i alla dess former. Det kunde vara allt från pop till någon harmonisk klassisk musik. Jag var helt öppen för förslag när det gällde musik och det kunde man se när man tittade på min spellista som innehöll låtar av alla stilar. Fast det var klart, jag hade väl mina favoritlåtar och för tillfället så var det några jobbiga popdängor som spelades dagligen på radion men jag kunde inte slita mig från dem, de var bara så bra.
Eftersom jag lyssnade väldigt mycket på musik och hade ett stort intresse i det så hade jag valt estetlinjen med musikproduktion som inriktning på gymnasiet och där gick jag nu andra året. Man kunde inte riktigt säga att jag själv var så värst musikalisk som många andra i min klass var. Alla spelade nämligen minst ett instrument och det var oftast piano eller gitarr som första instrument, sedan hade många ett andra, tredje, fjärde, femte och till och med sjätte instrument som de kunde spela utöver piano och sång. Det jag höll på med var mer att mixtra ihop musiken, lägga på effekter och sköta det mer praktiska arbetet innan låten var klar för att ges ut.
Att klippa och mixa ihop musik var inte bara som ett skolarbete för mig utan jag gjorde det i princip hela min fritid också. Min mamma och pappa hade byggt en liten inspelningsstudio till mig och mina vänner i vårt pannrum där vi dag ut och dag in spenderade vår tid om det inte var så att vi hade plugg.
"Okej damer och herrar, mina kära ungdomar så har jag och ledningen på skolan bestämt oss för en sak!" ropade Frippe, min klass musiklärare, ut till oss när vi satt samlade i vårt hemklassrum som var en av skolans musiksalar. Allas fokus vändes från Ogges talande om hur fantastiskt han hade haft det när han hade varit i USA i två månader med hans pojkband. Jag och Ogge, eller Oscar som han egentligen hette, hade i alla tider gått i varandras klass enda sedan sexårs. Man kunde inte direkt säga att vi var så värst bra vänner, jag klassade inte ens oss som det, han var typ bara en i mängden i klassen för mig.
"Vad har ni bestämt nu?" suckade Ricco som var en av de lite mer utstickande killarna i min klass, som även var en av mina närmre vänner. Man kunde väl inte direkt säga att han var som alla andra, speciellt inte hur han klädde sig eller såg ut. Han var en av killarna som hade valt sin stil och var därför alltid välfixad på alla sätt och vis med mycket nitar, bandanas, svart ögonskugga runt ögonen och liknande. Att folk snackade om honom var både han och jag säkra på men det var inget som han lade någon energi på. Han körde sitt eget race och gjorde precis som han ville.
"Ricco lugna dig, det här är faktiskt en väldigt rolig grej även fast jag skulle vilja straffa er med att säga att vi har prov i morgon", skrockade Frippe fram och knäppte händerna i nacken. Alla himlade med ögonen och skakade lite lätt på huvudet.
"Kan det vara så att jag ska få berätta för alla om min resa i USA? Liksom alla verkar vilja höra den och det tillhör ju ämnet", föreslog Ogge och ett brett flin spred sig på hans läppar. Så klart skulle han påpeka det, han gjorde alltid det bara för att han ville framstå sig själv som lite bättre än andra.
"Nej inte det heller Ogge", sa Frippe med en lite mer seriös ton på rösten den här gången. Han var nog precis som jag väldigt less på Ogge alltid skulle påpeka saker om hans band och hur bra han var. Det var inte så att vi inte visste att han höll på med det där pojkbandet eller så.
"Men vad är det då?" gav jag ifrån mig.
"Ungdomar snälla, ha lite tålamod jag är på väg att berätta men ni avbryter mig ju hela tiden att jag inte kan fortsätta", sa han med en skarp röst och vände sig om till whiteboarden som var på en ställning så att man kunde dra runt den i rummet. Den var lite speciellt uppbyggd då den hade linjer för att man skulle kunna skriva upp noter och sådant efter den istället för att behöva vara tvungen att rita upp raka streck själv.
Genast började Frippe skriva något på tavlan med den svarta pennan. Man kunde inte direkt påstå att han var den snabbaste på att skriva men eftersom det han skulle skriva inte var så värst långt så tog det inte en evighet.
"Vi ska ha en tävling!" gav han ifrån sig när han var klar med att skriva de sju bokstäverna som var i ordet.
"Tävlingen går ut på att ni ska komponera ihop en egen låt som ni ska spela upp för klassen. Vad jag vet så håller många på med mycket skrivande av låtar hemma och även här på skolan, använd er av de idéerna och släng ihop något. Ni har hela den här eftermiddagen på er samt hela morgondagen då vi har bestämt att ni inte behöver gå på några lektioner. Den här låten ska lämnas in senast klockan 23:59 och den som lämnar in den senare än det kommer få en bestraffning." Frippes röst lät bestämt när han berättade informationen om tävlingen.
"Några frågor?" frågade han och tittade sig omkring i klassrummet. Ingen räckte upp handen förutom Ogge som nästan höll på att trilla av stolen för att han var så sugen på att få fråga något.
"Ja, Ogge", sa han och pekade på honom.
"Vad vinner man?" frågade Ogge med ett överlägset flin. Jag rullade bara med ögonen och likaså Ricco, Emelinda och Vicky som satt bredvid mig.
"Det kan jag tyvärr inte avslöja än, det får ni se själva när ni vinner - om ni nu vinner", svarade Frippe och vände sig om mot tavlan igen.
"Får man ta med sin egen låt som redan finns? Eller någon annans och bara sjunga in den?" frågade Ogge drygt igen.
"Ni får ta befintliga låtar men allt måste spelas in själv, sedan så måste ni göra låten till er egen", svarade han och började skriva upp reglerna på talvan. Min hjärna gick på högvarv, vad skulle jag göra för låt? Skulle jag ta något jag hade mixat ihop tidigare eller skulle jag sätta mig in i att göra något alldeles nytt och som jag aldrig testat på tidigare? Ja, det återstod väl och se.
"Nå, vad gör ni här? Sätt igång med era låtar, de ska in snart!" ropade han och klappade med händerna. Direkt blev det fart i verkstaden och alla slet upp sina datorer för att starta igång. Själv skulle jag bege mig hem för att fixa klart mitt eget.
STAI LEGGENDO
Headphones - o.m
Fanfiction"Men snälla sluta vara så jävla självgod. Du är inte så bra som du verkar tro att du är!" suckade jag och slog mig ner på sängen i rummet vi skulle dela på i en hel vecka. Jag kunde inte förstå själv att jag, Daphne, som inte gillade den där killen...