Jag kommer tillbaka

Kapitel 45

Vi gick upp för trappan till Justin hus och han öppnade dörren. Men han stannade genast upp och det gjorde även jag när jag såg hur det såg ut.
-Vafan... Sa Felix chockat bakom oss när även han kom in.
Det var fullt med glasbitar över golvet och soffan i vardagsrummet var uppochner. Inget var som det brukade se ut. Det var som att en flock elefanter hade vart inne i huset.
Det var helt tyst men så lät det som att ännu en flaska eller vas åkte i golvet på övervåningen och man hörde Justins mamma skrika.
Justin släppte min hand och sprang fort upp för trappan. När man inte längre såg honom då kollade jag bak på Ludde och Felix.
-Vad är det som händer? Är det här Justins ma..." Och Ludde nickade långsamt.
Plötsligt hörde man en tung duns och Felix och Ludde sprang upp för trappan dem med. Jag stod rädd kvar där nere ensam i den stökiga hallen med min svarta begravningsklänning. Tillslut smög jag upp jag med, och där uppe såg det säkert ännu värre ut. Jag gick sakta runt vägghörnet där min blick fastnar på först Justin som ligger helt medvetslös på golvet med glasbitar runt sig och sen ser jag Felix och Ludde hålla om Justins mamma i hennes sovrum. Hon hade tovigt hår och såg väldigt väldigt full och motbjudande ut.
-Fort ring 112! Skrek Ludde och försökte hålla kvar Justins mamma som inte slutade gråta, skratta och slet sig och sparkades för att komma loss.
Jag fick snabbt upp telefonen ur fickan och ringde, jag sprang tillbaka till Justin på golvet och tårarna började forsa. Det kändes som att få tusen knivar höggda i hjärtat när jag såg killen jag älskar mest av allt ligga där på golvet och tillochmed kanske vara död. Samma dag som man ser sina döda föräldrar begravas i marken. Samma dag då man inser att den man älskar mest är någon helt annan än vad man trott och vad han sagt.