Jag kommer tillbaka

Kapitel 32

-Nej Skai vänta, sa han och han tappade handduken med kylklampen med en smäll i golvet.
-Justin jag måste prata med Danne, sa jag och suckade.
-Nej Skai är du dum eller? Du såg ju hur arg han var! Jag vill inte att du ska råka illa ut på grund av mig.
-Det är min bror han är ingen monster, jag har känt honom hela mitt liv" jag kollade ner i golvet, jag har ju inte känt honom hela mitt liv.
-Hejdå Justin vi ses, sa jag och gick snabbt och satte på mig skorna och gick ut. Det hade nästan slutat regna men jag var ju ändå fortfarande lite blöt så whatever. Jag skyndade mig hem och mötte Felix och Ludde på vägen. Dem stannade upp och glodde på mig.
-Ska du hem? Sa Ludde.
Jag nickade svagt.
-Jag är ledsen, sa Felix och kramade om mig.
Jag kollde konstigt på dem båda ledsna killarna men gick förbi dem och fort hem. När jag kom hem var huset helt uppochner. Stolar låg i soffan och en byrå var i flera bitar. Det låg glas över hela köket och inget var som det såg ut innan jag gick.
Vad har hänt...
Jag sprang upp för trappan och hittade Danne sittandes på golvet utanför mammas och pappas sovrum. Jag gick sakta fram till honom.
-Danne? Sa jag tyst.
Jag hörde hur han snyftade till.
-Danne vad har du gjort? Sa jag lite högre och han vände huvudet mot mig. Han hade rödsprängda ögon och såg helt förstörd ut.
-Åh Danne jag hatar inte dig, snälla förlåt mig, men jag älskar Justin och eh" längre hann jag inte fören Danne avbröt mig.
-Mamma och pappa har dött.