Jag kommer tillbaka

Kapitel 12

Justins perspektiv.
Skai tittade på mig med ett lekfullt leende.
-Va? Sa jag frågande.
Och nästa sekund så kastade hon ett stort mjölmoln på mig. Och skrattade så mycket att hon såg ut att tappa andan.
-Du, nu är du körd! Sa jag och slängde av mig kepsen och sprang fram till henne och lyfte upp henne på min axel.
-Nej Justin, sa hon och skrattade.
-Joho du, sa jag och skrattade.
Hon satte händerna för ögonen och jag tog upp lite mjöl och kastade på henne och släppte ner henne.
-Åh Justin! Skrek hon och jag asgarvade åt henne.
Och där startade världens mjölkrig. Vi skrattade så mycket att vi tillslut låg ner på golvet båda två, jag tittade åt sidan på henne där hon låg och skrattade, hon hade mjöl över hela sig och hennes ansikte var nästan helt täkt. Jag ställde mig upp och borstade bort lite mjöl på tröjan, och hjälpte Skai upp och hon log mot mig tills hon såg köket.
-Oj då. Sa hon och fnittrade.
Jag skrattade åt henne, och vi började städa upp och gjorde klart muffinsen och ställde in dem i ugnen. När köket var rent igen så gick vi upp och tvättade av oss, hon först och sen jag.

När jag kom ut ur duschen virade jag en handduk hårt runt midjan. Och gick ut och tog på mig mina kläder igen som nu var mjölfria, ja förutom tröjan då, som jag nog skulle få behöva tvätta. När jag var påklädd, förutom tröjan som jag höll i handen så kom Skai inspringandes.
-Justin, Danne kommer! Skrek hon i panik. Och hennes ögon fastnade direkt på min mage.
-Va, var är han? Sa jag.
-På uppfarten han låser sin moppe, stammade hon fram medan hon glodde på min mage återigen.
Jag kände paniken i mig och jag såg då dörren ut till hennes balkong.
Jag sprang fram och kramade om henne innan jag öppnade dörren och klev ut på balkongen och klättrade ner för husväggen. Jag klarade det och kände mig rätt så kunglig innan jag sprang till busshållplatsen och åkte hem. Alla stirrade på mig på bussen och jag fattade inte varför och försökte ignorera det, tills jag klev av bussen och kom hem.
Jag la min T-shirt i tvätten, och gick upp till mitt rum, då jag stannade framför min spegel. Då kom jag på vad det var alla tittade på, jag hade ingen tröja på mig och min vita strumpor var inte vita längre, jag hade glömt skorna hemma hos Skai. Hur dum kunde man va?! Tänkte jag för mig själv.