Jag kommer tillbaka

Kapitel 43

Justins perspektiv.
Jag såg tydligt vilka det var, fan inte nu, inte här. Jag såg oron i Skais ögon och Felix och Ludde hade backat sakta bakåt, och såg ut att gå här ifrån vilken sekund som helst.
-Danne, viskade jag lågt, och han vände blicken mot mig.
Han såg lite nervös ut, och om jag skulle vara ärlig så var jag lite nervös jag med. Inte bara för att vi på nått sätt måste sköta det här smidigt utan att någon här av alla gäster misstänker något, och det skulle vara omöjligt. Men att jag nu måste berätta ALLT för Skai. Även att vi har pistoler på oss 24/7, vilket hon nog kanske inte kommer att ta så bra.
-Må dem vila i frid, avslutade prästen och stängde igen boken han höll i. Många började att gå till sina bilar och Skai gick fram till graven.
-Hejdå mamma och pappa, hörde jag henne mumla tyst. Och Danne gick fram och kramade om henne, jag satte tummarna i fickorna och suckade. Jag vände mig om och såg Felix och Ludde gå fram till gänget nere på gatan. Antons gäng.
Jag sprang ner till dem och fick det där gamla, äckliga flinet av Anton som vanligt.
-Tja Justin så hur är det med Skai, mår hon bra? Sa han och ställde sig i samma pose som mig.
-Som om du bryr dig? Sa jag och satte armarna i kors.
-Klart vi vill veta hur vår slampa mår. Sa han och dem andra tre killarna bakom honom skrattade.
-Kalla. aldrig. Skai. för. det. igen. Sa jag och kände ilskan pumpa i mig.
-Nej och hon är inte eran. Sa Ludde bredvid mig.
-Nej hon trivs väl bättre hos killen som är mördare. Sa Anton och blinkade med ena ögat åt mig.
Där kom det ordet jag inte klarade av att bli kallad. Jag spände händerna och slängde mig på honom.
-Fan dig, jag ska döda dig med! Skrek jag och slog honom allt vad jag kunde. Felix drog i mig och fick tillslut av mig från Anton med hjälp av Ludde. Dem höll i mig, och två i Antons gäng höll i Anton. Anton började le igen och tittade på någonting bakom mig. Jag kollade bak och såg Skai med tårfyllda ögon.