Jag kommer tillbaka

Kapitel 17

När jag stod på busshållplatsen med lådan full med öl så såg jag att jag bara hade fem minuter på mig innan jag skulle möta upp Skai. Bussen var redan två minuter sen när någon kille gick förbi och knuffade till mig lite lätt. Jag kollade upp och såg då att det var Anton.
-Vad? Sa han och kollade argt på mig.
-Vad? Upprepade jag frågande. "Det var ju du som gick in i mig?" Sa jag men det lät mer som en fråga.
-Nej tror inte det, svarade han självsäkert.
Jag svarade inte, för jag hade inte tid med att stå och bråka med den där idioten ändå.
-Du tönt! Vart ska du? Sa han sedan och nickade till med huvudet mot ölen jag stod och höll i.
-Varför bryr du dig? Svarade jag och stod med blicken ut mot gatan. Det var helt tomt där vi stod vid busshållplatsen bara jag och Anton där som väntade på den där jävla bussen. Tänk om han också skulle på samma fest. Eh såklart han skulle det. Tänkte jag.
-Nej bara undrade eftersom du står och håller i ett flak öl, du ska på Sebbes fest va?
-Mm, sa jag och såg bussen äntligen komma.
-Då ses vi. Sa Anton och log elakt mot mig.
Jag ignorerade honom och gick på bussen och satte mig längst fram i bussen nära, medelålders bussföraren. Anton gick på efter mig och knuffade till mig igen.
-Grabbar lägg av, inget bråk i bussen. Sa bussföraren.
Jag blinkade med ena ögat mot den smått arga Anton som gick och satte sig längst bak. Jag undrar varför han var så arg, just på mig också. Äh han brukade vara dum i huvudet så varför bryr jag mig nu. Efter tag var jag framme och skulle gå av, då jag ser Anton följa efter mig en liten bit, jag kände nervositeten spridas lite i mig. Tänk om han visste att jag skulle till Skai, han skulle ju.. Jag vet inte men något bra skulle isåfall inte ske, tänkte jag och ökade takten.