Jag kommer tillbaka

Kapitel 2

Jag ställde mig och väntade på bussen med ett avstånd från Justin, jag tänkte inte ens kolla på honom. Men jag kunde inte låta bli att snegla lite åt sidan på honom, han stod och tittade på mig med och vi fick ögonkontakt i några sekunder men jag vände huvudet bort mot andra hållet och såg bussen äntligen komma. Jag gick på och satte mig längst bak i bussen. Justin kom in i bussen och tittade fortfarande på mig, vi som inte hade pratat med varandra på 2 år typ. Han började gå mot mig och jag kände hur nervositeten ökade. Han satte sig bredvid mig och jag kollade ner på mina händer.

-Hej. Sa han och tittade på mig

-Hej. svarade jag kort tillbaka.

-Varför har du aldrig sagt något? Sa Justin

-Va? Frågade jag och tittade på honom, jag förstod verkligen ingenting.

-Att du är Dannes syster. Sa han och kollade på mig med. Jag satt helt stum.

-Varför? Upprepa han igen. Jag sucka och satt bara tyst och kollade ut genom fönstret.

-Här ska jag av, sa jag och reste mig upp och gick mot dörren. Jag kände att Justin följde efter mig hack i häl. Dörrarna öppnades och jag gick snabbt ut med Justin bakom mig. Vi gick ett tag så, med Justin bredvid mig och jag som bara kollade rakt fram i en pinsam tystnad. Nu fick jag nog.

-Men sluta följa efter mig! Sa jag surt.

-Inte förens du förklarar hur jag inte kan veta att du har en bror, som även har varit min bästa vän ett ganska så långt tag nu. Sa han lugnt. Jag stannade mitt framför honom och han kollade rakt in i mina ögon.

-Han och pappa bodde i Australien för att mamma och pappa skilde sig men nu är dem ihop igen. Nöjd?! Skrek jag rakt upp i ansiktet på honom. Han sa ingenting och jag gick snabbt iväg hem. Jag ville verkligen titta bakåt om han fortfarande stod där, men nej jag skulle inte, jag ska inte göra det. Tänkte jag för mig själv, men jag stannade upp och vände mig om, han stod kvar där borta där jag lämnat honom och kollade på mig, vi fick ögonkontakt igen men Justin kollade åt ett annat håll. Jag sprang fram till honom och krama om honom och han såg helt chockad ut.

-Förlåt mig. Pep jag fram. Jag menade inte att bli arg men... min pappa och min storebror missade hela min uppväxt, det är därför jag bara inte gillar att prata om det. Jag har saknat dig Justin.

Jag kände att han log när jag sa att jag sakna honom och det var sant, jag hade verkligen saknat honom.

-Jag är så ledsen att jag lämnade dig Justin. Sa jag och jag kände hur en tår föll ner från min kind.

-Jag har saknat dig med Skai, förlåt mig. Sa han och kramade om mig hårdare innan vi släppte kramen. Han tittade på mig och drog försiktigt sitt finger mot min kind och torkade bort mina tårar. Jag log mot honom och han log tillbaka lite smått.

-Vill du hitta på något, min föräldrar är ändå inte hemma och inte Danne heller.

Justin log ett peddoleende.

-Haha nej det var inte så jag mena. Sa jag och vi började gapskratta.

-Men vi är rätt så nära mitt hus, kom. Sa jag och vi började gå hem till mig. Jag kände att han flera gånger tittade på mig från sidan men jag låtsades inte som om jag märkte det, och våra händer snuddade vid varandra flera gånger. Nej Skai nej! Justin är din vän och du ska inte bli kär i honom, du har en pojkvän, Anton.

Vi fortsatte att gå och kom tillslut fram till mitt hus och jag öppnade dörren.