Jag kommer tillbaka

Kapitel 33

Jag tittade oförstående på honom men han vände bara bort huvudet.
-Jag trodde du lämnade mig nu.
-Nej Danne jag kommer inte lämna dig, men vadå mamma och pappa har dött? Sa jag oroligt.
-Men jag vill att du ska lämna den där idioten Justin. Och varför är du helt blöt? Sa han och kollade på mig.
-Danne! Vad menar du med mamma och pappa? Vad har hänt med dem? Sa jag.
-Mamma och pappas flyg krascha, jag fick nyss reda på det. Sa han tyst och kollade rakt ut i luften.
Jag lutade mig bakåt och kände tårarna bränna i ögonlocken.
-Danne... Sa jag tyst.
Han ställde sig upp med ryggen mot mig.
-Danne, upprepade jag ännu lite högre men han låtsades som att jag inte fanns.
-Danne sluta! Det är inte sant ellerhur? Sa jag högt och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag satte mig förtvivlat ner på golvet och la ansiktet i händerna. Jag kände sen två muskulösa armar om mig.
-Förlåt mig Danne, förlåt mig för att jag inte sa något innan om Justin. Du är min bror och jag hatar inte dig. Sa jag och tårarna rann.
-Schh.. Skai lugna dig. Sa han och kramade om mig ännu mer.
Jag la mitt huvud mot hans bröst och grät i hans tröja.

~Några timmar senare~
Danne och jag satt i soffan och kollade på tv ihop.
-Danne, vad händer nu när det bara blir vi två? frågade jag.
Han suckade.
-Jag vet helt ärligt inte, svarade han och mötte min blick.
-Det blir väl du och jag, sa han och lade armen om mig.
-Även om dem inte älskade oss så älskade jag dem, sa jag sen.
-Jag med. Sa Danne och suckade åter igen. "Jag med" sa han.
Och en tår föll ner för hans kind.