Jag kommer tillbaka

Kapitel 22

Jag sprang snabbt igenom korridoren så långt in man kunde och där var en dörr. Jag smällde upp den och ser Anton helt chockad med Skai som står och gråter.
-Anton vafan... Sa jag och stirrade honom argt i ögonen. Skai sprang fram och slängde sig i min famn gråtandes. Jag kramade snabbt om henne och hon ställde sig bakom mig.
-Ey, jag var inte klar. Sa Anton och flinade äckligt.
-Anton vafan är det jävla problem? Fattar du inte att hon inte gillar dig längre. Sa jag och han sprang fram och gav mig en hård örfil. Hela kinden bultade till och Skai pep.
Jag kollade tillbaka på Anton som stod och log rätt så nöjt.
-Anton låt honom va! Dra inte in en kille du inte känner i det här. Sa Skai bakom mig.
-Skai det här angår inte dig, jag trodde att du visste att jag och Justin var vänner innan.
-Va? Justin är det sant? Sa Skai ledsamt.
-Nej Skai, eller jo typ. Sa jag sakta, och var tvungen att hålla för den bultande kinden med handen.
Hon sprang ut ur rummet.
-Nej Skai! Vänta! Ropade jag efter henne.
-Upps, sa Anton och skrattade och i nästa sekund slog till honom allt vad jag kunde i magen och han föll till golvet.
-Fan, sa jag sakta och sprang ut ur rummet efter Skai.

Skais perspektiv
Vad var det Justin dolde för mig. Jag sprang ner snabbt för trappan med tårar i ögonen och precis alla vände blicken mot mig och stirrade på mig. Jag sprang snabbt genom rummet och ut genom dörren. Jag bara fortsatte att springa. Ingen gillar mig, Anton var otrogen mot mig och den enda killen jag älskar och litar på döljer något för mig. Tårarna rann och det var kolsvart ute. Jag sprang och sprang tills jag snubblade och föll till marken. Jag satte mig upp och såg att jag hade skrapat upp båda benen och vänstra handen. Det var väldigt kallat för att vara augusti, min korta lilla klänning hjälpte inte precis och jag kröp i hopp till en liten boll när jag hörde någon ropa.
-Skai?!