Jag kommer tillbaka

Kapitel 41

-Justin stanna här, jag går bort till honom, sa jag och släppte greppet om hans hand.
-Du glöm att jag låter dig gå själv till honom. Sa han och tog tag i mig igen.
-Justin snälla jag klarar mig själv, sa jag och drog mig ur hans grepp.
Jag gick förbi folksamlingen så smidigt jag kunde utan att någon såg mig, och fort förbi Anton och kom till den tomma baksidan av kyrkan, och Anton följde efter mig.
-Okej vad vill du ditt äckel? Frågade jag drygt och satte armarna i kors.
-Skai jag är så ledsen för det som hände, lyssna inget hände mellan mig och Lina.
-Nehe men Lucie då? Sa jag lika drygt som innan.
-Inget hände mellan mig och någon tjej förutom en. Du, dig och mig. Sa han och tog några steg närmare mig.
-Haha den va bra, sa jag och gick förbi honom.
-Jag älskar dig Skai, sa han och jag stannade upp, kollade på honom över axeln och gick fram till honom igen.
-Varför gjorde du så mot mig då? Du älskar inte mig, du är bara en töntig, ful och äcklig idiot som kanske kan bli skådespelare med allt det här. Sa jag och han gick några steg närmare mig och betonade ordet "allt". Våra huvuden var bara några centimeter ifrån varandra. Han andades tungt och sneglade ner mot min läppar.
-Och, jag skäms för att ha varit din flickvän, viskade jag och vände på klacken slängde med håret i hans ansikte och tänkte precis gå tillbaka till alla gäster på framsidan av kyrkan, när han greppade tag om mig och jag försökte komma loss, men det var omöjligt.
-Okej Skai, jag vet att jag var dum men du... komigen har du någonsin verkligen gillat Justin.
-Vad rör det dig? Frågade jag argt.
-Släpp mig nu, sa jag.
Men han kom istället lika nära mig som förra gången.
-Du vet inte ens hälften om Justin. Sa han självsäkert och lossade på greppet lite.
-Jag vet ingenting om dig heller så låt mig va! Varför tror du att jag någonsin kommer att lita på dig igen? Sa jag.
-Justin hade ju inte sagt att jag och han kände varandra ellerhur? Sa han och smekte min arm.
Jag backade sakta ifrån honom.
-Var inte rädd babe, sa han.
-Kalla mig inte det. Sa jag innan jag sprang iväg till dem andra.
-Justin är inte som du tror! Ropade han efter mig.