Jag kommer tillbaka

Kapitel 52

Vi kom tillslut fram till det gula medelstora huset med det höga taket, stora vita fönsterkanterna och den stora trädgården runt om huset. Gamla minnen kom upp i mitt huvud från förra året och jag laddade pistolen innan Ludde sparkade upp dörren. Det är tomt och tyst tills vi fyra ser Anton komma ner för trappan med ett brett äckligt flin på läpparna.
-Nämen se här! Så nu passar det att komma. Säger han och har kvar sitt flin.
-Komigen Anton, berätta vart Skai är. Sa jag bestämt.
-Ähh, hon är där uppe med resten. Aa han och nickade med huvudet mot övervåningen.
-Försvinn nu innan jag ser till själv att ni försvinner. Sa Anton.
-Skai! Ropar Felix bakom mig och Anton slutar flina.
-Ut!" Säger Anton argt.
Men inte kort därefter så kommer ingen mindre än Skai och två andra killar bakom henne ner för trappan. Hon ser helt förstörd ut, hon visar inte en enda känsla. Hon bara står där och kollar på oss som om hon aldrig träffat oss förr.
-Ja, gå ut nu" säger hon tillslut och tar två steg till i trappan så hon och Anton står på samma trappsteg, och Anton lägger nöjt armen på hennes axlar.
Jag står helt still och stirrar på henne. Jag hade glömt bort hela planen, det var helt tomt i mitt huvud det enda jag kände var hur mitt hjärta krossades i miljoner bitar. Det var inte Skai som stod där med Anton, det var inte hon. Mina tankar avbröts av Danne.
-Skai kom vi går hem nu. Sa han och började gå ut genom dörren.
-Nej" svarade Skai och Danne vände sig om mot henne igen.
-Skai nu. Kom" sa Danne.
-Nej jag är trött på dig, du bestämmer inte över mig, du kanske hade rätt om Justin men jag stannar hos Anton nu." Sa hon bestämt. Felix och Ludde kollade oroligt på mig.
-Fine! Gör det då men kom hem sen när du fattar hur mycket värre Anton är." Sa han argt.
-Sorry, sa han lågt till mig när han gick förbi mig och ut genom dörren med en smäll.