Kapitel 48

71 3 0
                                    

Jag fick inget svar och jag kollade ner på henne och såg att hon redan somnat. Hon hörde aldrig vad jag sa. Hon låg där nära mig i sin svarta klänning från begravningen med svarta kinder av mascaran som runnit av tårarna. Men hon var fortfarande lika vacker. Huvudet bultade men det var ju inte precis första gången jag var på sjukhuset pågrund av att någon annan skadat mig, och det var säkert tionde gången det var morsan som skadat mig när hon varit full. Jag somnade tillslut jag med tätt in till henne.

Jag blinkade några gånger och vaknade, solan lös rakt i ögonen på mig från fönstret. Skai var inte i min famn men Felix satt på en stol i rummet nån meter ifrån mig och snarkade högt som en gris. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt honom, och kom och tänka på om jag såg lika dan och lär så också när jag sov. Haha.
Ludde öppnade sakta dörren och kom in.
-Åh du är vaken, bra. Sa han och drog ena handen genom håret och tittade ner i golvet.
-Vad har hänt? Sa jag och satte mig upp lite.
-Det kan vara bra att hålla koll på pistolen när man har flickvän som inte vet om det. Svarade han.

Jag kommer tillbakaWhere stories live. Discover now