Jag kommer tillbaka

Kapitel 6

När jag kom hem igen så hade jag fått ett sms från Skai.

"Vi måste prata" var det ända som stod och jag blev helt stum, jag förstod ingenting.

"Jag kommer" skrev jag tillbaka. Och jag la in all mat i kylskåpet och bytte om till en annan T-shirt och ett par svarta mjukisbyxor, och drog igenom mitt hår med handen innan jag satte på mig min keps igen. Jag sprang till busshållplatsen och åkte till Skais hus.

-Jag ringde på hennes dörr, och Skais mamma öppnade dörren.

-Hej Justin, vad gör du här? Sa hon snällt.

-Skai bad mig att komma över, svarade jag och släppte in mig.

-Du var är Danne? Frågade jag tyst innan jag tog av mig mina skor.

-Han är inte hemma så det är lugnt. Svarade hon.

Vi hade berättat för Skais mamma att jag var bästa vän med Danne men att han inte skulle få reda på att jag har varit bästa vän med hans syster hela livet för då hade det nog blivit lite dålig stämning. Men det hon visste var att jag var precis som Danne och rökte, festade och dricker varje helg.

Jag sprang upp för trappan och öppnade försiktigt dörren till Skais rum.

Hon satt med sin telefon på sin säng med hörlurar på sig. Jag satte mig bakom henne på sängen och tänkte precis skrämma henne eftersom hon inte hade sett mig än när hon vände lite på huvudet och slängde sig i min famn. Och vi båda började skratta.

-Hej Justin! Sa hon och släppte greppet om mig.

-Haha hej, sa jag och log mot henne.

-Vad var det du ville prata om? Frågade jag sen.

Hon blev tyst och tittade ner.

-Skai vad är det? Sa jag

-Danne kom nästan på mig när jag kom hem från dig förut.

-Va nej, hur då? Sa jag och fick panik.

-Precis när jag kom in genom dörren så skulle Danne ut och träffa någon tjej och då kramade han om mig och tyckte att jag luktade konstigt, och så frågade han vart jag varit.

Så jag sa att jag varit hos Lucie men det verkade inte som att han gick på det helt. Och sen så gick han ju. Justin hur länge ska vi fortsätta såhär? Han kommer att komma på oss snart.

-Men då gör vi det så länge vi kan tills han kommer på oss, svarade jag försökte skratta bort det men jag hörde själv hur nervös jag var och hur falskt skrattet var.

Men komigen Skai om han får reda på det så får vi inte träffas mer och han kommer hata mig, om vi berättar så får vi ändå inte träffas mer och han kommer hata mig, sa jag.

-Okej ja du har rätt, svarade hon och suckade.

Våra huvuden var säkert bara en decimeter ifrån varandra.

-Jo, Skai, började jag sakta.

-Aa? Svarade hon.

-Det var inget, svarade jag och hon vände bort huvudet.

-Vill du hitta på något, frågade Skai sedan.

-Mm, visst, sa jag och försökte le mot henne.