Kidnappad (AVSLUTAD)

0.7

~MOLLYS PERSPEKTIV~
Jag springer allt jag kan..! Birt från helvetet och springer till min kille och bara min ingen annans... Kelly hade visat såå mycket kärlek och allt jag har gjort är att svika han..? Hur kan han fortfarande tycka om mig? Eller glr han det? En månad utan ett spår av honom... Utan ett ord från honom.. Men även en månad utan en sån där speciell kram.
Äntligen kunde jag se deras hus... Eller vårat? När jag sakta öppnar dörren hör jag en massa skrik från köket. Hur det låter som ett stort bråk riktigt. När jag går i korridoren mot köket så hör jag nästan allas röster. Jag ställer mig i dörröppningen och plötsligt får jag massa blickar från Marissa, Lisa, Oscar och Louis. (Ryktena var alltså sanna att Alex och Jossa hade lämnat gänget) Dom kollar länge innan dom rycker till och det blir en stor gruppkram... Jag frågar snabbt och nyfiket vart Kelly var. Men ingen av dom vetkade vilja svara tills Oscar sa: Sätt dig och ät frukost med oss så ska vi berätta mer för dig okej?
Oskärt sätter jagg mig ner med dom andra.

-Såå vart är Kelly? Säger jag efter en stunds tystnad

-Kelly... Han... Börjar Oscar och jag spärrar upp ögonen när jag trodde han var död innan Oscar fortsatte
-Kelly är i.. En egen period kan man säga... Sen tre veckor tillbaka har han bara varit konstig. Han är aldrig med oss andra, han dricker sig full ganska ofta och röker..

-Men... Jag är här nu jag kan få tillbaka honom.? Svarar jag osäkert

-Du förstår inte han är rent ut sagt farlig... Jag vet inte om du hörde bråket när du kom men.. Det var jag och Louis som bråkade med han för att... Vi tror han har börjat med droger men vi vet inget... Han tror att han aldrig ska se dig igen eller att du är död... Svarar Oscar som svar

-Droger!? Snälla jag måste få träffa han innan han är borta för alltid... Snälla...? Ber jag mot Oscar och Louis

-Vi gör såhär.. Jag är den som har bråkat mest med Kelly så jag är van nu.. Du och Oscar får smyga med mig ner mot källaren sen okej? Ni får vänta utanför dörren och det finns ett litet fönster ni kan se in i. Då kan iallafall du kolla på hur han har blivit Molly. Okej? Men vad som än händer får du inte gå in i rummet.! Okej!? Vill du fortfarande träffa han ikväll efter att du sett vem han är så får du annars väntar vi tills imorgon. Säger Louis med bestämd röst

-O,okej jag förstår vi kan gå ner efter frukost. Svarar jag med en skakig röst

Efter frukosten så bestämde vi oss för att Louis skulle gå ner arg på Kelly. Så det gjorde han men jag smög och kollade i det lilla fönstret som fanns. Kelly blev ordentligt sur och till sist såg jag hur Kelly lyfte en glasflaksa och svingade iväg in i väggen nära på att träffa Louis huvud. De börjar skrika mer mot varandra och gå emot varandra. Att han var såhär är overkligt! Jag känner hur tårarna tränger sig fram...
Inne i rummet kollar jag tillbaka en gång till och då ser jag hur Kelly sparkar Louis i skrevet och hur Louis kved sig av smärta som han där emot struntade i för nästa grepp så slängde Louis sig på Kelly så att de flög in i väggen. Louis tog ett grepp om Kelly's krage och dunsar sen ner han i golvet. När Kelly är på golvet så vrider Louis han och tar ett polisgrepp.
Efter allt så kunde jag inte stoppa mina tårar.. Jag kunde inte förstå att Kelly var hans gamla jag? Jag sprang upp för trappan och ut mot hallen och greppade min jacka och väska, precis när jag stänger dörren hör jag hur Oscar och Louis ropar efter mig. Men jag tänkte inte springa tillbaka inte nu... Jag var såå sårad..

Efter att jag hade sprungit ett tag stannar jag snabbt när jag inser att jag ör i gläntan där jag var med Kelly... När min brorsa särade på oss....
Jag sätter mig ner brevid resterna av brasan som hade värmt mig när jag var inlindad i Kellys famn...
En tår rullar ner för min kind...
När jag suttit ett tag och funderat i mina egna tankar så knakar det till i skogen och jag rycker till och vänder mig om... För några sekunder stannar mitt hjärta när jag inser att det var Kelly jag ställer mig upp och backar sakta med min väska.

~KELLYS PERSPEKTIV~
Paniken i mig växer när jag ser att hon, min första och absolut största kärlek backar ifrån mig... Bådas ögon blev tårfyllda..

-Molly.. Snälla stanna jag måste prata med dig... Jag ber snälla...?
Jag kände en stor klump i halsen

-Kelly... Du är inte dig själv och långt ifrån nykter... Du stinker alkohol... Jag vet inte om.. Jag blir helt mållös jag har aldrig sett Kelly så svag och sårad som hans ögon visade..

-Molly....?

Jag går emot henne och hon står stilla. Vi båda står och gråter. Till sist kan jag inte hålla mig så jag drar in henne i en kram och hon tar ett hårt grepp runt mig med. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till dom andra eftersom det var kallt.
Huset verkade vara tomt på de andra och vi smög oss in i vårat sovrum.
När vi kom in så ställde hon undan sin väska. Vi bestämde oss sen för att gå och kolla om vi hittade de andra eftersom Molly inte ville snacka idag utan imorgon istället och bara njuta av kvällen.
Jag gick ut först ur sovrummet och vid mitt första steg ut genom dörren hör jag en pistol som laddas och sätts emot min tinning. Jag vrider sakta huvudet och där står....

Hihi... Hoppas ni gillar kapitlet ska försöka upd. mer men har mycket med skola osv på fritiden. Men rösta gärna och kommentera😊 Kom gärna med ideér...😊