Kidnappad (AVSLUTAD)

2.7

KELLYS PERSPEKTIV
Jag var precis påväg att hoppa ner för kanten av klippan för att komma ner till kanten, men Oscar greppade tag om en av mina armar. Jag försökte slita mig loss medan mina tårar rann och jag hade en smärta inom mig...
Jag hörde någonstans i allt att Marissa och Lisa ringde efter ambulans, polis och räddningstjänst.
Ännu en gång ville jag slita mig lös från Oscars grepp men då tog Louis tag i min andra arm och de skrek mot mig att lugna ner mig även om dom också var upprörda. Jag var fortfarande så upprörd, jag skrek, tårarna rann och jag försökte ta mig loss. Jag såg att både Oscar och Louis tog i det dom kunde för att hålla mig kvar ner mot marken.
Efter några minuter så kom alla bilarna, och jag försökte fortfarande att ta mig loss från killarnas grepp.
Killarna nickade åt polisen så att dom skulle få hjälp med mig antar jag...
Mycket riktigt så kom det två poliser, de tog över där killarna hållt fast mig och vände mig sen så jag låg på mage. De satte handbojorna ganska hårt runt mina händer innan de hjälptes åt för att dra upp mig.

OSCARS PERSPEKTIV
Till o med poliserna kämpade med Kelly för att få han till att lugna ner sig. De bad ambulansförarna att dra ut båren, där de spände fast Kelly... Det var hemskt att se han såhär, jag har sätt många sidor av Kelly men han har aldrig varit såhär hysterisk. Han försökte fortfarande ta sig loss medan han "skrek"/"mumlade" efter Molly i stress. Räddningstjänsten började förbereda med rep för att ta sig ner till kanten där kroppen låg. Jag och Louis fick samtidigt trösta Marissa och Lisa emellan åt.
Hur kunde allt bli så jävla kaos mellan alla i den här gruppen.?! De fick upp kroppen o la den på en annan bår, Kelly hade fått lugnande så han hade somnat in nu på sin bår.
Mycket riktigt så var det Mollys kropp.. Tjejerna brast ut i gråt och det var massa människor runt Mollys kropp för att försöka få liv i henne så de skulle få en puls. Och...

KELLYS PERSPEKTIV
Jag öppnar sakta mina ögon och märker att jag är i en stor ambulans. Bredvid mig fanns det en till bår, Molly. Jag kvicknade snabbt till men då insåg jag att jag fortfarande satt fast. Istället försökte jag då att höra vad de i personalen pratade om.
Plötsligt ropade de "Kör fortare! Vi har en puls på tjejen!"
Jag blev i chock inom mig, var Molly vid liv!? Levde hon? Skulle hon överleva? Hur skadad är hon?

Framme på sjukhuset så fanns det polis som inväntade mig... De tog loss mig från båren och drog med mig in i ett rum där de kunde prata med mig utan att vi skulle bli störda.
-Molly Shay är alltså din tjej om vi förstått allt rätt.? Frågade de mig

-Ja... Och allt är mitt fel.. Jag bråkade med killarna och.. Hon hamnade mitt uppe i allt och jag råkade ge henne en käftsmäll... Det var verkligen inte meningen men... Det kom med bara farten... Stammade jag tillbaka

-Ehm..?! Okej så va handlade bråket om? Frågade de lugnt

-Jag, jag minns inte ens det... Asså... Snälla kan jag bara få se henne? Jag kan inte tänka klart... Snälla!? Frågade jag stressat

-Okej, på villkoret att vi följer med dig dit. Svarar dom allvarligt

Jag nickar och dom följer med mig mot det rummet där de tagit emot Molly. Efter en stunds gående så kom vi fram till akutmottagningen där Molly låg... Jag hann inte mer än att jag var påväg in i rummet när jag hörde från dom som jobbade "tid av död 08.23 den 20:de Juni".
Jag visste inte hur jag skulle reagera jag backade från dörren och dunkade in med ryggen i väggen. Jag skrek rakt ut och sjönk ner mot golvet under tiden tårarna började rinna... De få som var i korridoren kollade mot mig och mitt håll. Jag brydde mig inte. Jag var utan Molly nu. Jag är ingen utan henne. Jag är tom.

Hoppas ni gillar kapitlet. Behöver er hjälp! Jag funderar på om jag ska skriva bara ett sista kapitel som avslut på boken nu? Eller tycker ni att jag ska fortsätta längre o att Kelly typ går tillbaka till gängen o träffar andra, så får ni se hur det fortsätter därifrån?
Om ni vill ha mer av berättelsen så får ni jätte gärna rösta och KOMMENTERA vad ni tycker💕