Kidnappad (AVSLUTAD)

2.8

KELLYS PERSPEKTIV
Jag satt kvar utanför rummet och väntade på en av läkarna. När första läkaren kom ut frågade jag om jag fick gå in och se Molly. Han kollade konstigt på mig. "Ursäkta? Molly Shay? Hon är fem rum åt det hållet, rum 241" säger han och pekar med hela handen upp i korridoren. Jag spärrar upp ögonen innan jag skyndar mig iväg mot rum 241.
Precis när jag kom fram till dörren kom en läkare ut.
-Ursäkta är det här Molly Sahy's rum? Hur är det med henne är hon okej? Kan jag gå in?

-Ehm.. Jag antar att du är Kelly? Hon har frågat efter dig. Säger läkaren med ett svagt leende på läpparna.

Jag ler tillbaka innan jag går in genom dörren. Jag möter hennes ögon, lika vackra som alltid. Hon har små sår över sina smala armar och ett lite större i pannan. Hon ler mot mig med sina torra läppar.
-Kelly. Hej... Säger hon med en svag röst och en tår rullar ner för hennes kind

-Molly... Ja-jag är såå ledsen.. Allt är mitt fel.. Snälla kan du förlåta mig!? Säger jag med tårarna rinnandes och sätter mig på kanten av sängen...

-Va? Kelly inget av det här är ditt fel... Asså... Kanske... Men ta inte på dig nån skuld..! Jag var bara korkad och... Ville bara försvinna... Jag är så ledsen... Svarar hon och tittar neråt

-Du... Jag älskar dig massor och kommer alltid att göra. Det ska du veta... Men jag kommer också alltid känna ett ansvar över dig. Och nu när vi bråka du stack, du dog nästan! Men istället är du svårt skadad...

-Kelly inget är allvarligt skadat på mig iallafall.! Ja jag har skrubbsår och stort blåmärke vid min baksida. Men allt kommer att bli bra. Det är mindre skador men flera av dom...
Kelly så länge du lovar och svär att du gör allt för att försöka hålla den dåliga delen av dig borta så kommer jag vara din och du min i all evighet. Allt som blir jobbigt går vi igenom tillsammans. Okej.?

MOLLYS PERSPEKTIV
Som svar ler han medan några enstaka tårar faller ner längs hans kinder, och en puss på min panna.
Vi kramar om varandra försiktigt eftersom jag hade ont fortfarande, men avbryts mitt i för att det knackar på dörren och in kommer resten av gänget. Jag tror aldrig att jag sett dom gladare än nu. Marissa och Lisa slänger sig i min famn och sen kommer killarna o kramar om mig.
Läkaren hade sagt att jag med lite tur kunde skrivas ut redan ikväll.

Kvällen kunde nu inte bli bättre. Jag satt i Kellys famn och vi satt bekvämt i soffan. De andra satt också på soffan och vi alla skrattade åt allt från minnen till historier o skämt. Jag och tjejerna drack några glas vin och killarna några öl. Men jag kunde aldrig drömma om att mitt liv skulle bli såhär för ett år sedan... Däremot så skäms jag varje gång jag kollar ner på mina händer... Jag påminns bara om hur fint min förlovningsring brukade passa mitt finger, jag vill inget hellre än att ha den fint glänsande på min vänstra hand...
Önskar att jag kunde spola tillbaka i tiden...

KELLYS PERSPEKTIV
Timmarna gick och vi alla började bli trötta men jag visste att Molly redan somnat i min famn. Jag sa godnatt till de andra innan jag försiktigt klev upp från soffan. Jag tog försiktigt upp Molly i min famn och bar henne in till vårat sovrum innan jag la ner henne och drog på henne täcket. Jag klädde av mig till underkläder innan jag kröp ner bredvid Molly. Mina armar omfamnar henne innan vi somnar...
Jag älskar henne verkligen Molly Shay... Innan vi somnade smög jag på henne vår förlovningsring på hennes vänstra hand och hörde hur hon viskade "tack älskling, jag älskar dig.." Innan hon snabbt somnade om igen. Jag log för mig själv och pussade henne på kinden för att sedan somna.

Hoppas ni gillade kapitlet?😊
Jag är i Norge nu så det blev ett lite kortare kapitel nu men aa... Hoppas ni tyckte om det och rösta o kommentera så är ni BAE❤