Kidnappad (AVSLUTAD)

2.2

MOLLYS PERSPEKTIV
Jag vaknar av att en len hand stryker mig längs min arm. Jag vänder mig om och möter Kelly, min älskling.
Vi möts i en mjuk puss och ler till varandra innan vi kliver upp.och klär på oss. Han var., han så han tog bara ett par grå mjukisbyxor och gick med bar överkropp. Jag gick ut från rummet med jeansshorts och en sportBH. Eftersom det var juni och 28 grader varmt ute.
Jag mötte de andra vid frukostbordet och vi skrattade och pratade om att vi äntligen hade det lugnt.!
Men om jag kände den här gruppen så dröjer det inte länge innan något ska sabba allt igen... Det var som en vana nu tyvärr...

Efter frukosten funderade vi på om vi skulle ta och fara iväg någonstans, bara vi i gänget o ha det allmänt bra.!? För en gångs skull....
Vi pratade mest om att åka in till stan för att det var evigheter sen! Eller om vi skulle ta en kväll ute i gläntan..? Vädret bestämde väl det mesta sa jag och Jossan i kör, vilket vi senare fnissade åt. Solen lyste, fåglarna kvittrade och det var en helt perfekt och skön vårdag. Så vi bestämde oss för att sticka ut i gläntan idag. Jag och tjejerna skulle packa mat och kläder mest medan killarna skulle se till att de hade med sig sprit...
Jag hade på mig ett par jeans som var slitna vid knäna och ett svart linne till det, som sist tog jag min röd och svart rutiga skjorta. Vi packade med oss mackor, varm choklad, och marshmallows i matväg. I en annan väska packade vi i "bra och ha" grejer. Extra kläder om vi blev blöt, filtar, kniv och ett första hjälpen kit.
Äntligen efter cirka 2,5 timmar så var vi färdiga med allt för att ta oss iväg. Så alla tog på sig sina gympaskor och vi började gå in mot skogen, till gläntan. Jag kunde själv inte fatta att vi faktiskt var helt utom problem iallafall just nu. Det var så skönt.! Att kunna gå vid sidan av han jag älskar mest och se mina andra kompisar runt om oss. Det var skratt och massa prat på väg till gläntan. Den här dagen skulle nog bli svår att glömma...

Kelly tände upp en brasa medan de andra killarna var iväg för att hämta ved och kvistar en bit in i skogen.
Jag gick och satt mig bredvid Kelly och vi bara log till varandra, äntligen så levde vi ett ganska normalt liv ändå. Utan att behöva springa eller skjuta för att överleva... Bara att hoppas på att det håller i sig nu...

Kvällen närmade sig och Kelly viskade i mitt öra "kom jag har en överraskning till dig babe". Jag log som svar och sen tog han en av filtarna innan vi gick iväg på en stig i skogen. Efter en stund inser jag vart vi är på väg. Stället jag träffade mitt x, Mike Forest för första gången. Han var en idiot och därför dumpade jag honom... Skit samma det var då och nu är nu..!
Och mycket riktigt så var det samma ställe... En vit bro som gick över en fors med fina buskar och andra träd och växter. En jätte fin plats.. Och nu var det finare än någonsin, en rosa och orange himmel som lyste lagomt över området. Så fint. Kelly tog tag i min hand och gick med mig upp på bron. Han la försiktigt filten över mina bara axlar och armar.
-Molly... Du är det finaste man se på. Dina blåa ögon, ditt varma leende och de rosiga kinderna tillsammans med ditt hår och personlighet är ett perfekt pussel... Jag gjorde allt fel i en början och du styrde in mig på en bättre väg. Jag har älskat dig i en evighet känns det som även om det bara är 9 månader  2 veckor och 4 dagar... Men jag älskar dig och kommer alltid att göra....
Mina ögon fylldes av tårar när han tog upp en liten röd ask och gick ner på ett knä."... Molly Shay vill du gifta dig med mig.?"
Han bet sig lätt i läppen och och log lätt mot mig. Jag drunknade som vanligt i hans bruna ögon och hans hår låg perfekt... Jag log brett och tårarna rann, "ja..!" Svarade jag och man såg lyckan flyga in i Kelly. Han reser sig upp och sätter ringen runt mitt finger innan vi möts i en passionerad kyss.
Jag ville aldrig släppa taget om honom nu...
Plötsligt hoppar jag till av att massa jubel, skrik och busvisslingar kommer från ett gäng människor som kommer emot oss. Jag inser sen att det bara var de andra men det lät som en hel flock av människor. Lisa och Marissa slänger sig i min famn och vi alla blir en stor klump av skratt, gråt och kramar till slut.
Inget kunde bli bättre nu.

De här är inte ok.!? Såå längesen jag uppdaterade med nytt kapitel men här kom det iaf..! Hade ni väntat er det här? Kommer dom leva "lyckliga förevigt"? Eller? Kommentera vad ni tycker och tror så är ni bäst, lämna gärna en röst också❤