Kidnappad (AVSLUTAD)

4.2

KELLYS PERSPEKTIV
Jag hade inte fått andra val än att prata med Danne på morgonen idag. Och... Jag sa ja. Jag vet att det var korkat men det var det bästa jag kunde göra för alla där hemma. För Kim, Molly, Louis, Lisa, Casandra, Marissa och Oscar. Alla är som en familj för mig och om jag gick med Danne och dom nu så skulle aldrig någon av dom hemma bli indragen i något liknande som det här igen.
Det är för deras eget bästa och jag fick gå dit en sista gång om jag ville men. Jag skulle nog inte klara det. Jag var gick dit ikväll men slutade med att jag lämnade en grej på bron och stog i skogsvrån och kollade mot huset. Det sista jag såg var när alla satt ute vid grillplatsen och dom verkade kunna ha kul. Jag kände även hur det kom tårar när jag kollade på dom alla vid lägerelden, jag skulle behöva lämna dom alla. Men jag visste nu också att dom skulle klara sig utan mig och dom kommer kunna gå vidare, jag bara vet det.
Det måste bli så.

Så nu är jag i Dannes... Eller jag menar Williams läger, han vill inte bli kallad för Danne så jag måste kalla han för William eller ledare/chefen. Inte en chans att jag skulle få för mig att kalla han för ledare eller chefen. Aldrig.

MOLLYS PERSPEKTIV
Efter en kväll ute vid elden bestämde vi oss att gå in och se en film innan alla går o lägger sig. När jag är påväg in så märker jag hur det ligger ett litet kuvert ute på bron där det stog "Till Molly"
Jag tog med det in och fick in på mitt och Kellys rum.
Jag satt mig på sängen och öppnade kuvertet. Det första jag såg var ett brev men sen även en silvrig ring... Jag visste
exakt vem den kom ifrån. Kelly. Snabbt öppnade jag och började läsa brevet.

Till Molly...
Jag vet inte hur jag ska skriva det här eller hur jag ska kunna förklara det här Molly. Jag älskar dig men för er allas säkerhet och lycka så måste jag göra såhär nu. Jag har valt att gå med i Dannes gäng och de/vi kommer då att lämna er utanför allt helvete för alltid.

Jag känner hur mina tårar rinner ner för mina kinder och klumpen i magen växer samtidigt som jag känner mig mer och mer tom. Jag fortsätter läsa med tårögda ögon.

Jag älskar dig och kommer alltid göra, jag älskar er alla. Dom år jag spenderat med dig är dom bästa i mitt liv Molly Shay. Jag vet ärligt inte hur du ska förklara för Kim, jag vet inte heller hur jag ska kunna förklara det här för dig men... Jag kommer inte komma tillbaka Molly, ni har sett mig för sista gången. Jag vill absolut inte lämna er men jag gör allt för min familj oavsett vad som krävs så ska ni vara trygga. Det bästa för Kim skulle vara om du kunde säga att... Säga att jag inte är vid liv längre...
Jag vet att jag inte kan begära det av dig men det skulle vara Kim's bästa okej?
Förlåt... Hälsa alla och glöm inte att jag älskar er alla.
// Eran egen Kelly Shay (Stolt make av Molly Shay)

Jag var tom, tårarna rann, klumpen växte och jag satt och försökte få tillbaka andan normal igen. Jag satt på vår säg helt tyst.
Hur ska jag fortsätta leva?
Jag slängde brevet på golvet greppade min mobil och stoppade i bakfickan innan jag rusade ner för trappen till hallen och tog på mig mina skor och drog på mig en svart jacka. Sen greppade jag en mössa innan jag sprang ut och slog igen dörren.

Inte långt kvar nu!😳
Skriv jätte gärna hur NI tror de slutar... Och hur ni vill ha slutet, alltså om det ska vara sorgligt, spännande, osv..
Ha de bra så hörs vi❤️