Kidnappad (AVSLUTAD)

2.3

MOLLYS PERSPEKTIV
Hela jag ryser när jag öppnar ytterdörren och inser att självaste Mike Forest stog där! Den absolut värsta människan i hela universum. Men han var också mitt ex, tyvärr var jag fum nog att falla för honom... Jag försöker smälla igen dörren men han tar emot med handen och ler retsamt mot mig. Jag vänder mig om och springer i panik tillbaka in i huset. Ner i källaren och stänger dörren till gymmet efter mig. Jag andades häftigt och började skaka lite när jag insåg att han skulle hitta mig nån gång och att jag även var själv hemma.. Jag menar... Varför skulle han söka upp mig efter 5år!?
Längre än så hann jag inte tänka innan dörren jag lutade mot började rycka i handtaget, han slog och sparkade mot dörren. Jag backade in i ett hörn och gömde mig bakom en del saker för att inte bli hittad när och om dörren skulle slås upp. Tårarna kom nu i floder och jag drar händerna genom hårbotten för att försöka komma på en lösning. Men det fanns ingen utväg, jag var fast här och snart skulle Mike hitta mig och så skulle allt vara över för mig.
Dörren öppnas och jag hör stegen närma sig, när jag ser att det var Kelly slänger jag mig upp ur hörnet och upp i hans famn.. Men.. Det kändes inte som hans famn? Jag drar ifrån och möts av en kallflin från Mikes ansikte. Han tar fast grepp om mina armar och jag skriker rakt ut....!

Jag vaknar med ett ryck och inser att allt var en mardröm, Kelly låg bredvid mig och sov och klockan var bara 04.08... Jag drog fingrarna genom håret innan jag sakta vek undan täcket och gick med försiktiga steg mot toaletten. Jag stänger dörren tyst och sen så kollar jag mig i spegeln, jag sätter upp håret i en slarvig bulle. Sätter på vatten kranen och skvätter snabbt vatten i ansiktet för att "vakna till". Jag ser sedan den silvriga ringen på min hand, jag tittar på den länge och tänker på den magiska kvällen, jag ler och tänker på att jag och Kelly kanske äntligen skulle kunna få en normal framtid?

Jag var tänkt att gå och lägga mig igen men kände mig inte det minsta trött. Istället smög jag till min garderob och tog på mig träningsbyxor och en svart hoodie. Jag kollade på Kelly och log innan jag stängde sovrumsdörren tyst efter mig och gick ut i hallen där jag drog på mig mina jogging skor.
När jag kom ut tog jag några djupa andetag och kände den friska luften som var lite fuktig. Solen har börjat titta fram och jag började jogga iväg efter stigen mot gläntan för att sen ta stigen till "bron" där Kelly friade.

Platsen var alltid lika vacker, solen tittade fram mellan buskarna luften var lite fuktig men det var ändå lite värme ute även om det var tiiiidigt på morgonen. Jag gick och ställde mig på bron, samma plats som Kelly hade friat till mig. Jag blundade nu och föreställde mig kvällen igen, fjärilarna i magen, glädjen och den fina ringen som satts på mitt finger. Jag visste att allt var bra nu men det kan också bara betyda en sak... Det kan bara bli värre.? Har jag inte rätt i det? Även om det vore en dröm att bara få leva ett normalt liv nu med Kelly så visste jag att något skulle bli jobbigt, eller?

När jag var tillbaka till huset var klockan 07.26 eftersom jag tagit vägen över klippan tillbaka och stannade till vid en strand också. Jag gick in i huset och smög mig framåt eftersom jag antog att de andra sov. Mycket riktigt så sov Kelly när jag gick in i vårat sovrum. Jag smög mig in i vårat badrum och tog en sval dusch efter jogging turen.
Jag torkade mig innan jag satt på mig rena trosor och ett vanligt svart linne som gick ner till rumpan. Jag kröp ner under täcket hos Kelly och lämnade små pussar vid hans axlar och hals. Kelly började röra sig sakta och jag mötte hans underbara ögon innan vi små hånglade lite med varandra såhär på morgonen.

KELLYS PERSPEKTIV
Bättre morgon än såhär? Knappast! Hon var ny duschad det kändes på lukten och det fuktiga håret men framför allt så är det den finaste tjejen i hela universum. Att mysa lite på morgonen i sängen innan vi kliver upp, som en vanlig "familj". Snälla nu ber jag till att de här håller i sig...

Jag är lite före med att klä på mig så jag tar mina svarta Adidas mjukisbyxor och en svart T-shirt, drar handen genom håret och går sen ut till de andra.
Frukosten var redan fram dukad och alla var på allmänt bra humör.
Vad kunde gå fel nu? Snälla låt oss bara leva såhär nu.

Ett kortare kapitel men det kom ju ett iaf..? Hoppas ni gillar det isf kommentera o rösta😊 Ha de gott så hörs vi👌🏼