Kidnappad (AVSLUTAD)

1.1

~KELLYS PERSPEKTIV~
Jag började bli riktigt less nu på de här killarna... Att de alltid ska sabba, jag var så nära på att dö förra gången.! Mycket riktigt så ser jag hur de kommer in i vardags rummet och letar snabbt upp ögonkontakt med oss genom den tjocka folkmassan. När de ser oss så får de först vår uppmärksamhet och sen gick dom ner mot källaren, självklart följer man efter. Jag höll ett stadigt grepp om Mollys hand bakom mig så att jag skulle hålla kollnpå vart hon var. För inget/ingen skulle någonsin få skada henne igen efter allt hon har varit med om. Hon är mitt allt och jag måste veta att hon är trygg oavsett vad som händer med mig.

-Visste att ni skulle hänga med hit ner idioter. Säger William lite kaxigt längs efter korridoren i källaren.

-Vad vill ni egentligen? Kan ni inte bara låta oss vara?! Låta oss leva och må bra!? Svarar jag argt tillbaka nästan så jag skriker

-Hahahaha..! Skämtar du eller?! Ett av de största gängen ska bara få komma undan? Bara sådär? Inte en chans! Skrattade de tillbaka mot oss och William var lika kaxig som vanligt

-Visst! Vad vill ni ha!? Ni får vad ni vill bara ni låter oss vara sen! Svarade jag allvarligt tillbaka

-Vad vi vill...?! Okeej vi vill.... Ha en av er killar i ett dygn framåt vi kommer inte döda er men ni ska få det som ni förtjänar.! Svarade han med ett snett flin.

-Visst... Ta mig. Sa jag med rakrygg ochbtog ett steg fram mot dom

Molly var inte påväg att släppa greppet om mig men till slut släppte hon jag vände ryggen mot Molly som stog och kramade om de andra tjejerna och jag och killarna bytte bara några snabba ord innan jag vände ryggen mot de också.
Jag närmar mig William, Andreé och Jacob plötsligt känner jag en han som nyper fast i min nacke och slår upp mig mot väggen. Efter det får jag handbojor såklart satt de handbojorna hårt runt mina handleder. Jag hör hur Molly ropar och fläktar med armarna efter mig. Men som tur är kan Oscar och Louis hålla henne tillbaka, precis som jag sa att de skulle när vi passerade mina vänner, min familj så gör jag mitt försök. Jag slänger mig åt sidan så att Jacob slängs in i väggen jag ropar till tjejerna att springa upp och Oscar och Louis skulle försöka att hjälpa mig att "fly". Men mitt i allt kaos hör jag en pistol som laddas bakom min rygg och trycks mot min tinning och jag dras bakåt när jag kollar runt inser jag att det är Jacob som fick greppet med pistolen mot mig. William ler retsamt mot Oscar och Louis som har stelnat till efter pistolen som hade laddats och satts mot min tinning.
William går mot mig och gör ett tecken åt Jacob och jag känner en spark i knäväcket och sen i ryggen jag ville inte heller skrika så att tjejerna skulle höra någonting men omt gjorde det när jag var nere på knä log William bara mot mig innan han laddade sin näve och gav mig en riktig jävla käftsmäll som gör att jag åker ner i golvet med en duns.
-Ni killar händerna bakom huvudet och ner på knä! Ropar Jacob medan han riktar pistolen mot mig.
De sjuker sakta ner på knä för de visste lika väl som mig att de gänget inte hade några problem alls med att döda mig. Det här var hemskt jobbig för oss egentligen. Vi brukade oftast vinna det vi påbörjar men... Inte nu... Våra tjejer. Kärleken, har kommit ivägen... Vi är inte samma gäng längre som vi var förut, vi har inget försvar...
Jag knuffas fram mot bilen medan killarna skulle stanna i huset tills bilen lämnat uppfarten. Jag slängdes in i en skåpbil och allt blir sen svart...

Jag vaknar sakta och blinkar några snabba gånger med mina ögon för att vänja mig med det svaga ljuset från lampan. Det var i övrigt ett mörkt rum och den ända som verkade finnas var kedjor i stenväggen, som jag satt fast i som vanligt så ska jag bara hamna i knipor. Men nu är Molly mitt allt det finns ingen annan jag skulle göra allt för... Hellre att jag skulle var i den här källaren än hon. Jag antog att det kanske inte var dag än så jag bestämde mig för att sova ett tag till, det tog ganska länge innan jag kunde hitta en bra ställning i den hårda och mörka källaren..

Jag vaknar med ett ryck när jag kännder en hård spark i magen och sedan så är den någon som drar upp mig så jag tvingas stå upp. Självklart var det William med det jävliga flinet och den tatuerade armen. Han log igen innan han gjorde en vissling och kort där efter kom Jacob och Andreé in i rummet. De bytte några snabba ord innan jag blev uppslängd mot väggen och fick Jacob och Adnreé på varsin sida av mig och de pressade så att jag inte skulle kunna vika mig eller flytta på mig. (Jag visste det själv efter alla år i ett gäng)
Williams jobbiga flin är kvar men ännu större... Det tar inte många sekunder innan han går fram mot mig och jag spänner mig snabbt, från ingen stans så körde han upp knät i magen på mig och ont gjorde det. Det kunde jag inte säga emot men jag ville inte bry mig direkt med tanke på att det här bara var en början på de här 24timmarna...
Slagen kom oftare och ökade det var allt från sparkar slag och som en finish så sparkade han ordentligt i skrevet på mig det var först då som jag skrek för att det gjorde ont. Efter den sparken släppte Jacob och Andreé mig och jag sjönk bara ihop på marken. De hade tagit loss mig från kedjorna men... Allt jag kunde tänka på nu var att jag ville tillbaka till mitt hus... Där Molly fanns... Inget hellre ville jag... Men trots mina tankar på Molly kunde jag inte undgå hur ont jag faktsikt hade.

Vad tycker ni om berättelsen så långt? Verkar den bra? Om ni har tips eller ideér om hur jag kan ändra den så är det bara att kommentera. Tycker ni berättelsen är bra så är det bara att rösta och kommentera😊