Kidnappad (AVSLUTAD)

2.0

~MOLLYS PERSPEKTIV~
Jag undevek att träffa på Kelly under festen eftersom han troligen hatade mig massor nu.. Men det finns något hos mig som säger att han kommer komma tillbaka till oss i gänget. Det känns som att nåt är fel, nåt stämmer inte asså...
Jag bestämmer mig för att leta upp Kelly men som förra gången ångrar jag mig. Men den här gången ångrar jag mig massor..! Där står Kelly och Sasha i bar överkropp men som tur är så har Sasha BH'n på sig fortfarande. Jag vänder mig om och känner en stor klump i magen hur ont det gjorde att se han med någon annan... Han var menad till mig... Ingen annan bara mig men nu... Är allt bara fel. Jag satt för mig själv och lät tårarna földa.

Senare på kvällen satt jag kvar vid samma ställe. Jag satt på en av toaletterna i huset. Exakt den här toan där Kelly och jag hånglade för första gången på en fest. Hans mjuka läppar pressade mot mina och allt var perfekt då.

Plötsligt avbryts jag av att det knackar på dörren och jag hör en väl bekant röst säga "Molly? Är du där inne?" Kelly... Jag svarade inte utan låste upp dörren så han kunde komma in.
-Du måste sluta med det här... Vi är i olika gäng nu okej? Och jag skulle bara funnits som en plåga om jag var kvar hos er i vilket fall... Det är bäst såhär.. Säger han med en vänlig och lugn röst.
Jag hinner inte ens svara innan han gick ut från toan. Jag gick ut bara någon sekund efter honom och jag hinner inte ens blinka innan han hastigt vänder sig från fetslokalen, greppar tag i sin jacka och ut genom dörren. Jag gick och kollade in i lokalen för att kolla om jag kunde se varför han var så arg.? Och snabbt såg jag det... Sasha hånglade mot en vägg med Isac!? En lättnad lättade från mina axlar samtidigt som jag fick ont i magen.. Jag fattade inte hur hon kunde göra så mot Kelly...

Jag, Oscar, Louis, Marissa och Lisa letade överallt utanför fetsen och i lokalen. Det var lite kyligt i luften så vi hade klätt oss varm innan vi gick ut i kylan. Som sist bestämde vi oss för att gå in i skogen en sväng och leta i gläntan bland annat... Men med våran tur så hittade vi inte han någonstans... Plötsligt stannade gruppen till när Oscar stannade och sa "helvete"...!
Vi kollade frågande på Oscar.
"Louis... Minns du för några år sen då Kelly mådde skit och var tänkt o ta självmord...?"
Louis nickade sakta innan det bar iväg de visste tydligen exatkt vart de skulle nu. Jag, Lisa och Marissa hamnade lite efter med tanke på hur snabbt killarna tog sig fram genom skogsnåret. Mitt hjärta slog som aldrig förut bara tanken på att Kelly "ville" dö fick mig att må illa...
Killarna stannade upp när vi kommit ut ur skogen och snabbt ser jag varför... Kelly stog i slutet av en slags klippa typ. Och jag såg att det var långt ner till marken. Han vänder sig om och han är röd om kinderna eftersom han är ledsen och ögonen är fortfarande tårsprängda. Det var nu jag insåg att han inte kunde stå helt rakt och jag såg anledningen nu... Han var helt blodig vid magen och man såg på hela han att han hade ont... Jag kännder hur tårarna bränner bakom ögonlocken...
-K-Kelly... Snälla, gör det inte... Kom hit snälla....? Ber jag med sprucken och skakig röst

-Varför!? Det finns ingen mening för mig att leva! Alla hatar mig, min familj, Williams gäng och säkert alla ni också! Skrek han med tårarna rinnande.
Killarna försökte närma sig sakta men Kelly backade mer mot stupet av klippan... Killarna stelnade till lite innan de försökte komma sig närmare genom att prata med Kelly.
-Du... Vi fixade det här förra gången. Minns du? Vi hjälpte dig då och vi finns här för att hjälpa nu..! Okej? Sa Oscar med självsäker röst och killarna var nästan så de kunde ta tag i Kelly. Precis då hände det Kelly gick bak bara ett halvt steg men det behövdes inte mer... Paniken steg i mig fort när jag ser att Kelly försvinner över stupet. Oscar slänger sig fram på mage för att greppa tag i Kelly, i sista sekund så hinner han få grepp om Kellys hand. Louis slänger sig och håller i Oscars ben så att de ska klara sig kvar på klippan.
Jag och tjerna sprang fram och försökte hjälpa dom att få upp Kelly igen...
Äntligen var han uppe så jag kunde få omfamna min älskade Kelly igen..
-Lova att du aldrig gör om det här... Jag älskar dig så fruktansvärt mycket Kelly... Säger jag med hans huvud i mitt knä, jag stryker med min hand över hans hår och huvud för att lugna han.. Svettan rann av honom pågrund av hans smärta. Killarna lyfte sakta bort tröjan från Kellys sår, han gned och vred på sig med tanke på att såret nu var öppet och han hade ont.
-Killar spring tillbaka till lägret och hämta en bil, och tjejer ni hakar på se till att fixa sängen i rummet där vi har första hjälpen och allt de andra. Jag stannar här med Kelly. Skynda er! Ropade jag till de andra lite stressad över Kellys situation. De nickade snabbt och försvann in i skogen. Själv satt jag kvar och försökte med all min kraft hjälpa Kelly på alla sätt som gick.
"Molly... Förlåt..." kom försiktigt ut från Kelly. Jag log och nickade innan jag svarade "det kommer bli bra jag lovar"....

Efter en stund själv med Kelly hör jag hur det kommer en bil i hög hastighet och snabbt ser jag att de är killarnas. De hjälper Kelly att sätta sig i bilen innan vi åker iväg snabbt så att gruset från vägen ryker bakom oss.
Att skynda oss var vi tvungen med tanke på hur mycket blod han har förlorat.
Väl framme vid huset så skyndar vi oss in med Kelly och tjejerna hade fixat i ordning rummet. Jag, Marissa och Lisa var precis på väg ut ur rummet eftersom vi inte ville se Kelly "plågas" när Oscar allvarligt säger till oss
"tjejer vi kommer behöva er... Ni måste hjälpa Louis att hålla i Kelly."
Vi tvekar lite men det var för hans eget bästa, även om det skar som tusen knivar inom mig... Louis tog tag i Kellys axlar, Marissa satt sig på båda hans ben, Lisa höll i den högra armen och jag den vänstra. Kelly blev mer stressad och orolig.. Det syntes på hela han..
-Kelly, ledsen men jag hittar inget bedövningmedel.. Därför måste de hålla i dig för det här såret är ganska... Omständigt..?

Kelly svalde hårt men nickade snabbt. Det var då det började Oscar rengjorde såret med olika vätskor och Kelly rörde sig inte ur fläcken förutom att han knep ihop hårt med sina ögon och bet ihop.
Men efter en stund kom den svåra delen. Oscar skulle sy igen såret med nål och tråd. Utan bedövning. Fan. Kelly vred bara på sig till en början men sen blev det små ljud (tecken på smärta) och han försökte ta sig loss... Det här var det jobbigaste jag gjort...

Äntligen ett nytt kapitel! Kommer nog inte lägga ut lika ofta som förut men ska försöka att lägga ut lite då och då... Men kommentera och rösta för förslag eller om ni vill säga något, glöm inte rösta så ä ni bäst😊