My heart is brooken

5.

Senast i förra kapitlet

Josefin ligger medvetslös på gatan och Felix har precis ringt ambulansen och snart hör vi surrener på långt håll. När den kommit så lastar dom in Josefin i bilen och kör iväg i högsta fart. Vi killar står bara däroch sen märker vi att Jack är försvunnen...

--------------------------------------------------------------------

(Vill bara säga att detta kapitlet kan bli väldigt mycket sorg i så för dom känsliga hoppa över detta kapitlet) 

Josefins pov

Jag vaknar upp och förväntar mig att jag ska vakna upp i mitt rum och att allt ska vara som vanligt, men det är det inte alls som jag trott. Jag vaknar upp i ett vitt och opersonligt rum, jag kan inte röra mig och jag får inte fram några ord, det ända jag kan göra är att se. Jag försöker vrida på huvudet men det är omöjligt. Jag får fram ett litet ljud som låter som om jag grymtar, men ingen hör mig. Jag vet att det är någon som sitter brevid mig men varför gör den inget då? jag försöker göra mig förstodd men varför säger inte personen brevid mig något? jag hör alla maskiner pipa brevid mig och att jag plötsligt får svart för ögonen men jag är fortfarande vaken. jag försöker ropa på hjälp men inget kommer fram! Jag hör flera personer springa in i rummet och sen känner jag att någon försöker trycka på bröstkorgen men vad fattar dom inte? jag är vaken! jag hör hur alla går ut igen och jag försöker öppna ögonen och säga något men det är då jag hör en doktor säga till  någon, " Vi har gjort allt vi kan men Josefin kanske inte klarar sig" personen den sa det till börjar gråta, sen kommer det någon in i rummet igen och sätter sig på en stol och viskar

- Josefin! snälla lämna mig inte! jag ber till gud att låta dig vara kvar här på jorden! snälla lämna mig inte! jag älskar dig. Det var Omar! älskade han mig? jag trodde han bara ville vara snäll mot mig i skolan och så men han älskade mig! jag ville bara skrika desamma men vafan det går inte! men förut fick jag fram ett grymtande men efter att det blivit svart igen så minns jag inget. 

Jag hör nu hur det kommer fler och fler personer in i rummet och det måste vara mamma, min bror och Felix, Oscar och Ogge. 

- Omar, jag är ledsen, vi gjorde allt vi kunde för att hitta Jack men han är spårlöst borta, viskar Felix till Omar och Omar börjar nu gråta ännu mer än förut.

Pip pip, detär maskinen som börjar pipa extremt mycket och flera doktorer kommer in och Omar försvinner! nej lämna mig inte vill jag bara skrika ut!

En vecka senare:

- Hej, är det ni som är Josefins mamma? frågar en doktor som jag känner igen så väl på rösten, just de jag han var den jag hade när jag kom in till sjukhuset

- Ja det är jag, några nya besked? frågar mamma lite darrig på rösten.

- Vi har strålande nyheter! svarar Doktorn tillbaka och jag känner hur mamma blir lättad, Jo eran dotter har ju legat i koma i en vecka nu men vi ser framsteg och vi har kommit på och forskat att hon kan höra oss men hon kan inte besvara oss eller röra sig men om ni vill kan ni gå in och prata med henne, den här vägen.

- Tack Tack Tack, mamma kramar Doktorn och sen så kommer hon fram till mig

- Hej älskling! det är mamma här, jag vet att du hör mig men jag vill bara veta att om du hör mig kan du försöka att röra på ett finger? 

jag försöker allt jag kan och då händer det! jag kan röra ett finger!

- Doktorn! Kom! hon rörde sig! skriker mamma från rummet 

det kommer in ett antal doktorer och så frågar dom samma sak och jag kan då med! 

- Va bra! skrattar en av doktorerna och säger till mamma att hon kan nu ringa dom hon villoch berätta nyheten så kommer Josefin bli återställd på 2 dagar bara men det finns en risk med att ha varit i koma, hon kan tappa minnet så hon kommer bara yr och så i början varnar Doktorn.

- Ja hej! ni måste komma till sjukhuset! nu! nästan skriker mamma och jag vet att det är Conrad hon pratar med för jag hör hur han säger, jag är på väg! 

- Va bra! hämta upp Omar på vägen bara!

Jag försöker säga något men jag sparar det tills Omar är här och det tar bara 5 minuter så är pappa, min bror och Omar där och sen hör jag Omars röst säga, killarna är också på väg.

Jag känner att någon tar min hand och sen så känner jag någon viska i mitt öra, " Josefin, jag vill att du veta att jag alltid sen jag första gången såg dig att jag visste att vi skulle bli bra kompisar och jag skulle gjort bättre ifrån mig den dagen, så du ska veta att jag har sån ångest att detär du som ligger här och inte jag! det är Omar som säger det och då får jag fram, " Jag älskar dig " Omar börjar gråta och säger, jag visste det! du är tillbaka! alla i rummet kommer fram och jag får upp ögonen och ser alla nu! 

- H...e....e...j är det jag får fram och jag ser hur alla börjar gråta och då slänger jag ur mig ett skämt

- Varför ska ni stå här och lipa? det är ju jag som får se er igen med mina ögon! och alla börajar skratta och då kommer Felix och dom andra också in och det första Felix säger är " Är hon död " jag ser hur han sen när han sätt att jag tittar, hur han får röda kinder och sen skrattar han och säger, " Asså Josefin! du skrämmer skiten ur mig! jag trodde asså typ att du var död! du ska bara veta hur Omar suttit i Studion och oroat sig! han har till och med gjort en låt till dig, på hur mycket han tycker om dig och hur snygg du är" ! jag känner hur generad jag blir och då viskar jag till Omar om jag och han får vara själv ett litet tag för att jag vill säga något, såklart så hör Felix det och viskar till mig att, " Håller inte den här snubben sina händer i styr så lovar jag att göra pasta på honom" det får mig att skratta till men det gör så ont att jag skriker ur mig,

- " AAAAHH" jag känner hur Omar tar mitt huvud innan det slår i väggen och att han nu håller mig stilla, det är bara vi kvar i rummet och sen viskar han, är du okej? jag viskar tillbaka, Ja, tack för hjälpen.

Omars pov (glömde bort hans pov) haha

jag håller Josefins huvud så att hon inte ska ramla och sen frågar jag henne om hon är okej och hon svara ja, tack för hjälpen.

sen så sätter jag mig brevid henne igen och då pratade hon på och allt jag hörde var att, jag älskar dig Omar,och kommer du ihåg den dagen då vi hade bild som sista lektion? jag skrev under min lapp att jag verkligen gillade dig och hoppades att vi skulle lära känna varandra bättre! jag sken upp och sa att under min lap stog det, Josefin snälla bli min jag gillar dig. 

Josefin bad mig att komma närmre henne för hon ville att jag skulle ta en sak från henne som hon hade, ja jag vet ajg är lätt lurad.

Hon gav mig den bästa och skönaste kyss jag någonsin varit med om, jag besvarade den med att pressa mina läppar mot hennes och jag kände hur hon log under hela kysssen.

- Hrm, det hördes från dörren, det var Felix

- Varnade jag inte dig lilla Josefin för Omars oroväckande tafsande händer förut, stygga lille Omar! sen börjar alla tre gapskratta och sen kommer Doktorn in och gör en koll och säger, " Josefin, du skrivs ut idag och kan gå om 2 minuter när alla sladdar och sånt är urkopplat från dig. JIPPIE! skriker jag till i rummet och Omar och Felix bara kollar på varandra innan dom skrattar igen.

------------------------------------------------------------------------------------

Såå nu är kapitel 5 ute! hoppas ni gillar min story och jag lovar att det kommer bli bättre för jag hade tänkt att Omar och Josefin skulle bli ihop men också att Jack kommer tillbaka.... Dun Dunn duuuunn