My heart is brooken

28.

- Jag har saknat dig otroligt mycket ska du bara veta! snälla Jossa kom tillbaks! viskar jag tillbaka

- Jag är här nu Omar, bara din och jag tänker aldrig gå ingen!

- Awww!! så söta dom är! hör vi bakom oss och där står resten av killarna inklusiv Daff, alla har tårar i ögonen och jag tror dom visste att vi skulle träffas här.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Josefins pov

Jag och Omar har nu suttit i studion över 3 timmar och bara väntar spänt på att ett besked om jag kom med i gruppen eller inte, det är svårt att sitta still så jag, som vanligt blir väldigt otålig att det går inte att sitta still så det brukar sluta med att jag sätter på musik i mitt rum och försöker få ihop en koregrafi och lära mig låten, detta är ett sånt tillfälle, ja ni kan ju lista ut vad jag tänker göra...

- Omar, jag kan inte sitta still längre så ja upp med dig med så kör vi på 3! sgäer jag otåligt

- Jag som tänkte fråga om vi skulle gå och sova, skrattar Omar men han är snart uppe på benen och sen springer fram till högtalarna och sätter i sin mobil och tar Topplistan, och första låten blir "Faith" av Blaster Jaxx.

- Jaa!! denna kan jag! nästan skriker jag

- Then show me how to do it! skrattar Omar mot mig när hän är påväg att sätta sig i soffan som finns i studion.

- Åh nej! du ska vara med! envisas jag med och drar snabbt upp honom ur soffan.

- Om du så vill så kan jag försöka hänga med, vissa hur du gör så följer jag efter, ler Omar mot mig

Vi tar om låten och vi båda står brevid varandra och jag gör början och Omar hänger efter så gott det går.

Jag kör min koregrafi och sången och det blir faktist väldigt bra när Omar också är med så om vi skulle köra en gång till så skulle han sätta det.

- Så vad tycker du? frågar jag efter att låten är slut.

- Har du gjort det där helt själv? frågar Omar förvånat

- Ja?, jag har ägnat mig en ganska lång tid att hitta olika steg till låtarna som passar så nu kan jag väll göra en hel koregrafi till en låt sådär? frågar jag för jag vet ju inte om han tycker om det eller om han tycker det var en väldigt dålig koregrafi.

- Asså shit Jossa! det var ju den bästa koregrafin jag sett! Du är bättre på sånt än dom som jobbar med det alla dagar i veckan! Du måste prata med Daff! han kommer bli lika förvånad som jag! HAn kommer älska det! säger Omar ivrigt.

- Jag vet inte, jag är ju inte den som visar min dans för okända personer och speciellt inte en egen koregraferad dans, svarar jag nervöst

- Men Jossa, detta är alldeles för bra för att bara glömma bort! Skulle det vara bättre om det var Daff och om killarna var med? Jag vet att dom skulle tycka om att få se vad du gjort, svarar Omar och kramar om mig

- Okej då, men bara dom då! Vi kan väll kolla om det går någon dag efter skolan? men nu vill jag bara ha det där väldigt tröga meddelandet om jag kom med eller inte! säger jag uttråkad

- Dom kommer nog snart med svar, dom pratar nog om hur bra du var och att du ska vara gruppen stjärna!

KNACK KNACK

- Kom in! ropar Jossa från soffan och en man kommer in med flera papper i handen och läser på det innan han säger något.

- Är det du som är Josefin? frågar mannen efter ett litet tag