det tar bara 2 sekunder innan jag får massor av likes och sen lägger jag ifrån mig mobilen.
DING DOONG!
Jag springer ner för trappan och där står...
----------------------------------------------------------------------------------------
omars pov
jag öppnar dörren och där står en vilsen tjej som ser ut att frysa och hon är ganska smutsig på armarna och i ansiktet.
- H.e.e.j fåår jag komma in? frågar tjejen
- Ja, kom in! vad heter du? frågar jag försiktigt och tar armarna runt henne för när hon väl kommer in så vingar hon och hon har bara en sko på sig.
- jag heter Amanda Collen, jag vet inte vart jag gick men jag ville bara komma ifrån hemma.
- jag förstår, var bor du? frågar jag
- Norra herrgårdsvägen 354.
- Ska jag köra dig dit?
- Nej, jag kan gå det är lugnt
- Nej du kör henne! säger mamma då hon står i köket och kommer fram till Amanda
- Å det var snällt svarar Amanda.
Jag och Amanda går ut till moppen efter att vi tvättat av henne smutsen och jag lånade ut min hoodie och sen sitter vi på moppen tillsammans och då frågar hon, " jag vet inte vad du heter?"
Jag vet inte vad jag ska svara eftersom hon antingen är ett fan eller en hater.
- Jo jag heter Omar Rudberg, svarar jag efter en liten stund
- Okej, skrattar hon
- Va bra antar jag, skrattar jag tillbaka, sen åker vi bara och hon pekar vart vi ska sen är vi framme och hon hoppar av.
- Är du säker att du klarar dig nu? frågar jag
- Jadå pappa har nog somnat nu så jag kan gå in, svarar hon lite osäkert
- Vad pratar du om? gör din pappa något mot dig? frågar allvarligt
- Inget du behöver bry dig om... svarar hon osäkert
- Du kan prata med mig vet du va?
- Ja det vet jag svarar hon sedan
- Vill du att jag ska följa med in så allt är OK?
- Visst, det kan du väll svarar hon med ett leende på läpparna.
Vi går in och hon låser upp dörren och vi möts av en stark lukt av alkohol och sen så hör vi någon prata och vi går närmare och då ser vi att polisen är där och dom håller en man som verkligen stinker alkohol och han svär och försöker komma loss men han kan inte.
- Låt mig vara! skriker mannen som måste vara Amandas pappa.
- Herrn bråka inte nu, du följer med oss in till stationen och du stannar där tills imorgon när du lugnat ner dig! svarar en av poliserna.
- Låt mig vara! ni förstör allt ! skriker mannen tillbaka
Jag och Amanda står och kollar på sen ser hennes pappa oss och han skriker till Amanda att hjälpa honom och sen så leder poliserna ut honom och han spottar på en av poliserna.
- Hej då pappa, viskar Amanda med tårar i ögonen
Vi går in på hennes rum och sätter oss i hennes säng och jag tar henne i min famn för att trösta henne och då tänker ajg på Josefin som säkert sitter hemma hos sig nu och packar tills imorgon när vi åker till London. Gud vad jag älskar henne och jag vill ha henne nära mig nu och för alltid men som tur är så kommer jag få kyssa henne och krama henne när jag vill i en hel vecka i London! Jag älskar Josefin, hon är det finaste som hänt mig.
- Omar, kan jag få sova hos dig inatt? frågar Amanda lite osäkert
- Det är klart du kan! men imorgon vid 13:00 så åker jag till London mmed min tjej.
- Okej men då kan jag kanske åka hem imorgon bitti vid 11:00? frågar hon sen
- Ja det funkar. svarar jag
Shit! asså om Josefin får veta av en kompis att jag har en annan tjej och hon sover över hos mig! men jag måste prata med henne först
- Ska vi åka? frågar jag efter en stund pinsam tystnad
- Aa vi åker, gud jag är jätte trött, sen gäspar Amanda
Vi går ut, hoppar på moppen och åker tillbaka, jag berättar för mamma allt som hänt och så säger hon att hon lägger ut en säng på golvet och bäddar så ska vi göra oss iordning för jag ska ju faktist sitta på ett flyg ganska länge imorgon och jag kommer vara jätte trött, jag kollar klockan och den är 23:30! ojj jag måste sova nu om jag ska orka gå upp imorgon.
Jag går upp på mitt rum där Amanda håller på och byta om.
- Ojj jag visste inte att du var här, sorry jag går ut så ropa när du är klar säger jag påväg ut ur mit rum
- Vänta omar! kan du hjälpa mig med en sak? frågar hon
- A visst vad är det?
- jag har inget att ta på mig... säger hon osäkert och tittar ner i golvet
- haha, du kan kolla i min garderob om du hittar något som du gillar så får du låna den, skrattar jag för Amanda står bara i underkläder och hon är hur röd som helst i ansiktet, tänk själva att stå halvnaken i en killes rum som desutom är okänd för en.
- Ah tack! viskar hon med blicken ner i golvet.
----------------------------------------------------------------------------
såå nu fick ni ett längre kapitel! hoppas ni gillar det! haha pusssss på er, älskar er
ESTÁS LEYENDO
My heart is brooken
FanficJag heter Josefin och är 15 år och bor i Stockholm med min mamma Stina och min storebror Conrad. När jag var 3 år så dog min pappa i en bilolycka och sen dess har min mamma fått ta hand om mig och Conrad helt själv. Mitt liv är som vanligt, jag går...