My heart is brooken

38.

Förra kapitlet:

- Åh gud vad glad jag blir av att höra det, vi har varit påväg att åka dit men vi vill inte störa, svarar Oscar och jag hör hur lättad han blir

- Jag måste gå nu men vi hörs! säger jag sen lägger vi på och jag går tillbaka till rummet.

Jag öppnar dörren som vanligt och då märker jag det jag trodde inte skulle vara här nu...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jossas pov

Jag förstår egentligen ingenting av vad som händer, är min egna bror ihop med bitchen Denise? vad slog egentligen fel i hans hjärna? hon måste hjärntvättat honom på något sätt. Sen har vi Jack, idioten jag trodde dom låste in bakom galler men nej nej, han har då istället fått ungdomsvård... Vad är det för Sverige vi lever i? han får gå fri men en annan som uttryck sina åsikter politiskt kan få livstid? Det är en jävla bra fråga att ställa sig, finns änns det rättvisa kvar? Medans jag ligger kvar här på sjukhuset som är väl deprimerande som det är så går Jack fri och bara väntar på att jag ska komma här ifrån och hem.

Såklart har jag Omar och många fler här bredvid mig men det dumma sjukhuset säger att dom bara får komma varje dag kl. 15:00 till 15:30! jag mår bra, jag har bara lite ont i huvudet men inget mer. 

Får jag inte komma ut i solljuset snart så kommer jag bli mer deprimerad, man ska inte skämta om sånt men så känner jag faktist. Om bara dom låst in honom så skulle jag inte behövt känna så här och jag skulle defenetivt inte ligga inne på ett sjukhus, jag skulle varit ute och badat med Omar och dom andra och bara njuta av andra dagen av mitt sommarlov, vi åker ju i övermorgon så om dom inte skriver ut mig så lovar jag till100 % att jag rymmer! 

Idag så har 4 sjuksköterskor varit här och dom gav mig alla möjliga droger, nej jag skojar bara men jag och Omar brukar skämta om att dom drogar mig, för efter varje besök av en sjuksköterska så somnar jag, alltid det slår aldrig fel. 

Jag ligger och tänker och tänker och plötsligt dras jag tillbaka till verkligenheten.

Här ligger jag i mitten i sängen, bredvid mig på vänster sida sitter Omar och håller min hand, brevid honom sitter mamma och ser ut som om hon ska somna snart. Sen har vi Conrad och Denise som jag gärna kallar "Bitchen". Dom pratar med mig men jag har stängt av min hörsel nu ett tag. 

Vad ska jag göra nu med allt? kan inte nån bara komma och lägga ett trollspö på min axel och säga att allt är löst? Nej just de jag måste göra det själv. Det räcker att Omar kom till skada förra gången. Jag ska ta tag i det men inte riktigt ännu, det kan vänta tills vi kommer hem från veckan i stugan.

- Jossa? Jorden anropar Jossa?  

- Va? vad händer? frågar jag undrande när jag nu valt att höra vad dom säger igen.

- Jag ville bara säga det att jag och Denise kommer vara med er i stugan tillsammans med dig och dina små vänner, säger Conrad till mig och jag bara tittar storögt på honom och sen kommer bara tankarna på att då kommer ju inte jag få dela rum med Omar, bara Linnea eller Vanessa, eller ännu värre Denise!!! Nej, måste jag det så tar jag livet av mig eller bara springer iväg in i skogen. 

- Vänta, ta det där igen? frågar jag och vill bara veta så jag hörde rätt.

- Jag.och.Denise.ska.vara.med.dig.och.dina.vänner.i.stugan. svarar han extra tydligt.

- Varför? är det ända jag kommer på att svara

- För att tänk så händer det något, då är det bra om två vuxna är där, och så kommer vi se till att alla barn lägger sig i tid för att få 12 timmar sömn. Säger Conrad med ett hånflin.

Gud vad lik han har blivit Denise! vad har hon gjort med honom? 

- Och när skulle vi behöva lägga oss då? frågar jag kaxigt

- prick 21:00, svarar Conrad lika kaxigt tillbaka

- Du kan inte bara komma och förstöra för mig och mina kompisar! Dessutom är ju Linnea där! nästan skriker jag tillbaka

- Du är bara 15 år Josefin! Och Linnea är 16 år så ni är fortfarande bara barn! svarar Conrad så lugnt han bara kan. Han är väll rädd att jag ska bli för arg, som jag brukar bli.

- Jag fyller faktist 16 om 3 dagar! och Linnea är faktist 17år om du missat hennes födelsedag, svarar jag tillbaka.

- Visst, men jag är 21, jag är vuxen och kommer se efter er tillsammans med Denise, svarar han och sen reser han sig, tar Denise hand och går mot dörren.

- Vi drar hem till oss nu, men ring om det är något! säger Conrad och sen är dom ute ur rummet.

Omars pov

Allt verkar vara som en röra för Jossa, det är inte så konstigt för allt går tvärt om som hon vill.

Jag kommer hjälpa henne med allt hon vill att jag ska göra, men Denise vet jag inte hur jag ska få bort henne.

I rummet är det bara jag och Jossa kvar, hennes mamma gick tillsammans med Conrad och Denise för det var han som körde hit.

- Vad ska jag göra Omar? frågar Jossa vänt mot fönstret till höger.

- Vi ska fixa det, jag lovar. Svarar jag men innerst inne vet jag faktist inte om vi kommer det.

- Kan du ringa till Alma och fråga om hon kan packa min väska till stugan? ifall att jag inte kommer härifrån imorgon? frågar jag och sen ger jag han min mobil.

- Jossa,om läkarna säger att du måste stanna här så gör du det, du har ju haft hjärnskakning, svarar jag tillbaka och pillar lite i hennes hår med min lediga hand.

- Jack ska inte få vara anledningn till att vi inte åker till stugan, aldrig! svarar Jossa och man hör hur gråten sakta kommer.

- Såja, du jag har en ide som du kanske gillar! ler jag

- Vadå? frågar hon fundersamt

- Vi kan väll ifall att du inte kan åka till stugan så tar vi stugan hit! flinar jag och seriöst vet jag inte vad hon ska säga men det är värt ett försök

- Vadå, ska du flytta hela stugan till sjukhuset? skrattar Jossa

- Nej, jag menar att vi sover här, vi kan ta med oss sovsäckar och kanske till och med tält så sover vi alla här! Du, jag, killarna, Linnea och Vanessa! det låter väll bra? säger jag med förhoppningar på att hon iallafall säger okej.

- Visst, men då måste läkarna ha ett jävligt bra förklaring på att jag inte får åka hem, svarar hon, sen knackar det på dörren och några läkare kommer in, antagligen för att ge henne mediciner. 

Rätt gissat, hon får som vanligt hennes mediciner och sen somnar hon, läkarna har sagt att det beror på att hennes kropp fortfarande inte "gillar" att hon får medicin så den stänger av och då somnar hon istället. 

- När får hon lämna sjukhuset? frågar jag en av läkarna som är kvar sist för att se så medicinen värkar som den ska.

- Hon kan eventuellt bli utskriven imorgon om hon klarar testerna, svarar läkaren och innan jag hunnit svara är han borta.

(Bzzz Bzzz) 

Det är inte min mobil så det måste vara Jossa som fått ett sms. Jag sträcker mig efter den för att se vem det var och när jag ser vem så blir jag seriöst förbannad, kan han inte lämna oss ifred! 

Jag gjorde ju som han sa...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------