Mon chéri |✓

Kapitel två

▬▬▬▬▬▬

Kyss eller puss är en beröring då två parter pressar läpparna mot varandra eller en part pressar sina läppar mot ett objekt.

▬▬▬▬▬▬
KAPITEL TVÅ

Jag kommer in i flock-huset där min mor genast möter min blick. Hon ställer sig upp och kommer mot mig med snabba steg.

"Hämta doktorn!" Skriker hon och barnen tittar nyfiket på den skadande personen medan de äldre springer iväg för att hitta doktorn. Jag växlar blick med min mor innan hon försiktigt tar bort min tröja från såret. Han skriker till av smärtan och min mor flämtar till när hon ser det köttiga såret.

Tillslut kommer doktorn och börjar undersöka såret. Alla barnen står med spänd blick av nyfikenhet och vad som skulle hända härnäst. Han mumlar något till min mor innan han ropar ut att dem ska hjälpa honom att bära honom till det lilla sjukhuset som är beläget på den norra sidan av huset. De äldre barnen hjälper honom och börjar bära honom till sjukhuset medan jag och min mor står chockade kvar. Hon vänder sig mot mig.

"Vart var du någonstans?! Du vet att du inte fick gå ut, men ändå så lyssnar du inte! John kommer bli rasande." Säger hon argt och jag kollar skamset ner i marken.

"Men om jag inte skulle gått ut skulle han vara död nu! Jag kunde ju inte bara lämna honom där, kunde jag? Kan ni sluta skälla på mig hela tiden!" Skriker jag tillbaka och vänder mig argt om för att gå till mitt rum. Såhär var det alltid. Jag får skäll, utan någon bra anledning. 

• • •

Det har gått en vecka sedan attacken och min varg har bara fått mig att tänka på Tristan. Som att jag var tvingad till att tänka på honom. Min far hade varit helt vilsen i ilska när han fick reda på att jag hade gått in i skogen. Jag menar, kom igen! Jag kanske bara råkade gå ut för att gå på toa, eller något, och sedan råkade höra det smärtsamma vrålet. Vilket ledde mig till...Tristan.

Jag skakar mitt huvud och försöker envist få bort tankarna från Tristan till, vad jag än pratar om.

Iallafall, jag tycker att jag gjort rätt sak. Om jag inte skulle gått ut så skulle Eric, var det så han heter?, dö. Vilket jag inte vill. Så, far, jag bara räddade en av dina flockmedlemmar ditt otacksamma little ass från att dö. Men, men, det ända jag får tillbaka är sura blickar och utskällningar.

En knackning avbryter mig och jag vänder blicken till dörren.

"Kom in!" Ropar jag och handtaget trycks ner och Taylor står i dörröppningen. Taylor är nämligen, min allra allra allra bästa vän. Han är som min bror, en överbeskyddande, irriterande bror. Men jag älskar honom ändå.

"Halihalå" säger han och vinkar löjligt. Jag fnittrar bara till svars. Han går fram till sängen och jag reser mig upp med överkroppen.

"Några uppdateringar?" Frågar jag och han nickar.

"De har fångat in några stycken, typ 3 pers. Tydligen var dem fångade på östra sidan," säger han och det bildas snabbt en klump i magen. Tänk om Tristan är en av dem som blivit fångar?

I den här stunden bestämmer jag mig för att i varje pris få se om Tristan är en av dem som blivit fångade. Om han är det, så vet jag inte vad jag gör. Men jag måste veta.

"Jaså? Hur gamla är dom?" Frågar jag.

"Jag vet inte, det var ingen som frågade," nackhåren reser sig.

Jag tvekar. Ska jag be honom om hjälp? Även fast han är en överbeskyddande dickhead? Jag tar ett djupt andetag.

"Taylor, jag behöver din hjälp"

•••

Efter jag förklarat att jag vill ner till fängelset hade han bara rynkat på pannan. Detta var en dålig idé att fråga honom.

"Men vad menar du? Vill du att jag ska hjälpa dig ner i fängelset?" Säger han chockat. Jag nickar.

"Jag lovar att jag inte kommer säga något till Far om att det är du. Jag lovar. Ingen kommer misstänka dig. Du behöver bara distrahera vakterna, enkelt!" Utbrister jag och tittar förväntansfullt på Taylor. Han ser ut att tveka innan han svarar:

"Okej visst" ett glädje tjut hörs från mig. "Men bara om du köper två paket marabou choklad till mig."

"Tack, tack, tack! Du är värdens bästa vän Taylor!" Tjuter jag och hans ögon blir svarta för en sekund innan dem blir normala igen.

"Men varför ska du ner till fängelset?" Jag stelnar till men ställer mig sedan upp, utan att planera att berätta.

"Ska vi gå och äta?" Avleder jag och han nickar och vi går ut från rummet och ner till matsalen. Där sitter mer än hälften av flock medlemmarna och pratar. Jag tror att jag aldrig sett matsalen vara så fullpackat förut. Jag växlar blick med Taylor innan vi tar våran mat och sätter oss vid vårt speciella bord

Idag blev det havregrynsgröt, det kan ju vara gott, men denna gången är den alldeles för vattnig.

"Så, vad har hänt denna veckan då?" Frågar jag Taylor och tar en sked av havregrynsgröten.

"Jadu. Jag hookade med Otivia i bibblan," säger han nonchalant och jag skrattar.

"Jag förstår inte vad du ser i Otivia, hon är ju en cold hearted bitch. Om du frågar mig," säger jag tillbaka. Otivia är som ledaren i Mean Girls, med sina små hundar bakom sig, som är för övrigt bara en person. Hon är flockens bitch, minst sagt.

"Hon är inte alls en bitch! Hon är bara...", säger han i försvar. Jag himlar med ögonen.

"En ytlig bitch?" Jag tar en till sked av havregrynsgröten.

"Men lägg av! Hon är bara lite...speciell. That's all" jag himlar återigen med ögonen.

"Speciell som en opålitlig, elak och irriterande bitch?" Frågar jag och han ser chockat på mig, han vet inte ens vad han ska säga, gubben.

"Hur många gånger måste jag säga det till dig! Hon är inte en bitch, hon är faktiskt väldigt snäll-"

"Till dig ja! Men för mig, hon har ju för i helvete låst in mig på toaletten!" Skriker jag och blickar vänds till vårat bord. Jag sjunker snabbt ner i stolen igen.

"Jag vet, men ni var typ 10 år då! Det är 7 år sedan, vem vet, hon kanske har ändrat sig!" Jag rynkar på näsan.

"Hon om någon vet inte hur man förändrar sig," jag tittar ner i tallriken och tar en till sked av maten. Möter sedan Taylors mörka ögon. "Men chilla Gunnilla! Vänta...säg inte nu att du har känslor för hen-"

"Hej babe, vad roligt att se dig här" säger en pipig irriterande röst, som bara råkar tillhöra:

Otivia Wildnest

-

Rösta och kommentera för fler delar! Det motiverar mig att fortsätta skriva mer än vad ni tror<33