Kapitel trettiofem

1K 33 21
                                    

▬▬▬▬▬▬

:)

▬▬▬▬▬▬
KAPITEL TRETTIOFEM

Jag har precis lämnat Tristan. Det är det svåraste jag gjort på länge. När kommer jag se honom igen? Kommer jag ens se honom igen?

Jag kliver in i salen och träffas av en varm vind. Jag försöker få in syret men det är svårt när det luktar så mycket svett.

Ungdomar dansar fortfarande men dem flesta har börjat gå hem. Klockan är två efter midnatt så det är förstående. Jag kollar mig omkring och försöker hitta Taylor. Det går en stund och jag går runt. Paniken kommer smygandes. Han gick säkert hem till Otivia eller något.

Även fast jag försöker försäkra mig att han är okej så fortsätter jag leta. Tillslut går jag fram till en tjej som sitter ensam på en plaststol.

"Hej", säger jag och vinkar pinsamt. Hon möter blicken och studerar mig. Jag tar det som ett tecken att jag ska fortsätta. "Varför sitter du här helt ensam?"

Inte det jag tänkte fråga men jag kunde inte hindra mig själv. Gud,  det låter ju jätte creepy.

"Ehm...ingen har bjudit upp mig än", säger hon och flaxar med blicken mellan mig och något bakom mig. Jag vänder mig om och ser att det är en kille hon tittat på. Mina läppar formar ett leende och jag vänder mig om och går mot honom. "Va? Vad gör du?!" Tjuter hon och jag kan känna hennes närvaro bakom mig.

Tillslut kommer jag fram och jag petar på hans axel. Han vänder sig om med ett flin på läpparna men det slocknar så fort han ser mig.

Han vänder blicken till tjejen bredvid mig. "Vem är detta Bea?"

Hon vänder blicken till mig.

"Jag har faktiskt ingen aning..."

Jag tar artigt fram handen och han tvekar lite innan han tar den.

"Jag heter Wendela och är dotter av Alpha John", säger jag och han ser riktigt förvånad ut faktiskt.

"Åh, förlåt, jag visste inte-", babblar han och jag skrattar bara och svänger på håret. Han tar min hand och ger mig en lätt kyss. "Menade inte att vara oförskämd"

Jag nickar och ler. "Såklart inte. Min vän Bea här söker en danspartner. Du kan väll gärna dansa med henne?"

Jag ger honom en utmanande blick och han lutar sig tillbaka. Han tittar på Bea.

"Ja självklart!" Säger han fort och Bea ger mig ett tacksamt leende innan hon drags ut på dansgolvet. Fan, nu hinner jag inte fråga om Taylor!

Jag springer fram till dem och de slutar dansa.

"Förlåt, jag måste bara fråga, har ni sett en kille gå någonstans? Han heter Taylor?"

Killen nickar. "Aa, jag känner Taylor. Jag tror jag såg ur han släpades till sjukstugan"

Jag nickar och tackar så mycket innan jag seriöst springer det snabbaste jag kan. När jag kommer fram så tycker jag ner handtaget och öppnar dörren.

Mon chéri |✓Where stories live. Discover now