Mon chéri |✓

Kapitel trettio

▬▬▬▬▬▬

Tiden går för snabbt

▬▬▬▬▬▬
KAPITEL TRETTIO

Idag är det den stora balen. Lite taggad är jag ändå, men absolut inte lika taggad som tidigare år. Jag hade suttit i flera minuter och bara drömt bort om att träffa min mate under dem stora kristallkronorna. Det finns 3 "klaner". Klaner är en grupp flockar i ett område, en förenad flock helt enkelt. Så till balen är i princip alla inbjudna, förutom enstöringarna. Det har hänt att dem smyger in ändå, och vi är alltid för upptagna för att märka, men det gör inget. Vi är för godhjärtade i våran flock för att våga skvallra. Visst, vi hatar enstöringar, eller, min pappa hatar enstöringar men på något sätt är dem inbjudna också.

'Wendela är du där?'

Jag rynkar på ögonbrynen när jag hör vem det är.

'Otivia vad vill du?'

Jag suckar och fortsätter borsta igenom mitt hår. Det börjar bli riktigt slitet i topparna. Varför har jag inte klippt det?

'Vi behöver...hjälp'

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev förvånad. Behöver hon min hjälp? Hon?

'Med vad?'

'Flytta undan saker, kom bara till matsalen'

Efter det bröts det och det blev en skön tystnad. Jag tar snabbt tag i min jacka innan jag kliver ner för alla våra miljontals trappor. Tillslut kommer jag fram och ser att Otivia och några andra flockmedlemmar håller på att flytta undan saker till väggarna för att göra golvet fri från möbler. Jag har aldrig tidigare fått vara med och hjälpa, då dem bara tycker att jag är en börda.

Jag går fram till Otivia och ger henne ett snett leende. Hon suckar på sekunden hon ser mig.

"Vad ville du ha hjälp med?"

Hon kollar runt lite snabbt innan hennes blick landar på mig.

"Börja flytta matstolarna till den vänstra väggen åt höger", säger hon och pekar. Jag nickar och går förbi henne.

Dags att börja jobba.

Efter ungefär 2 timmar har vi röjt allt från matsalen och har gjort golvet glänsande rent. Det var skönt att slippa tänka. Sysselsätta mig själv.

"Så hörrni, nu är det bara 1 timme kvar till balen. Skynda er!" Tjuter en flockmedlem vid namn Sonja. Hon har ljustblont hår med söta fräknar. Jag vet att hon har en mate som heter William, men har aldrig träffat honom personligen.

Direkt efter hon yttrat de orden så blir det kaos i salen. Bara efter några sekunder är salen helt utrymd och jag står ensam kvar. Inte rört mig alls. Jag kollar ut över salen. Föreställer mig att folkmassan har gjort en cirkel runt det dansande paret i mitten. Jag kliver fram, nyfiken vem det är som dansar så graciös. Plötsligt så försvinner folkmassan och nu är det bara paret kvar som dansar i mitten, samma rörelser, samma mönster. Jag kliver fram mera men när jag tillslut får en blick på vilka dem är så försvinner dem som rök. Jag blinkar till och kastas tillbaka i verkligheten.