Mon chéri |✓

Kapitel tjugo

▬▬▬▬▬▬

"Good night, baby"

▬▬▬▬▬▬
KAPITEL TJUGO

Är det inte lite typiskt att just jag skulle få en mate som Tristan, som skulle förstöra typ allt. Inte nog med att han nu skickat ut sina små vakter efter mig utan också att han inte klarar av att göra det själv?

Jag suckar och sparkar på den plötsligt stora stenen. Smärtan träffar mig som ett slag i ansiktet och jag kollar ner på mina stackars tår.

"Shit!" Tjuter jag och håller runt min fot så jag står på ett ben. Min balans är inte den bästa vilket gör att jag ramlar och landar på svanskotan.

SMÄRTA

Jag biter mig i underläppen och andas häftigt. Jag tar försiktigt av min sko och undersöker mina stackars tår. Till min förfäran så verkar det vara lilltån.

JÄVLA LILLTÅ

Jag försöker hålla tårarna inne. Varför gör det så ont för?! Det börjar snabbt svullna upp och lämnar en blåröd bula.

Toppen.

Du vet när man slår i tårna i en bänk och att det sedan går över? Detta är precis som de fast smärtan. Går. Inte. Över.

Jag sitter där en stund innan jag försöker ställa mig upp. Jag lyckas ganska bra innan jag tar första steget och upptäcker att min lilltå gör ont.

Riktigt ont.

"Helvetes jävla skit!" Jag skriker ut min frustration och suckar högt. Hur ska jag nu kunna fly när jag inte ens kan gå?

Testa att hoppa på en fot.

Jag nickar och börjar hoppa. Och låt mig säga dig, det är fan jobbigt att hoppa på en fot länge. Jag fick ta massor av pauser ungefär var tredje minut.

Tillslut snappar mina öron något oroväckande. Skratt. Jag går (försöker) till riktningen där dem klingande skratten kommer ifrån. Rösterna blir klarare och klarare. Jag bestämmer mig att ställa mig på fyra ben och försöka på något sätt krypa mig fram. Jag stannar framför en buske och långsamt kollar över den.

Jag tappar andan av synen. Det är en brasa och med 5 personer runt den. Jag luktar i luften och blir ställd.

Det är människor.

Jag har aldrig träffat människor. Allt jag vet att dem är mycket svagare än oss och inte kan förvandla sig till en varg.

Vad ska jag göra?

Ska jag gå fram till dem?

Tänk om dem dödar mig?

Snarare tvärtom, säger en röst inom mig. Det får mig att flina.

"Ey! Du tjejen! Kom fram!" Säger en mansröst. Jag hukar mig snabbt ner men upptäcker sedan att det är lönlöst, dem har redan upptäckt mig. Jag reser mig sakta upp och möter 10 nyfikna ögon. Jag ler lite besvärat.