Mon chéri |✓

Kapitel nio

▬▬▬▬▬▬

400 läsare?! Tack! Puss!

▬▬▬▬▬▬
KAPITEL NIO

Förstummad.

Jag är förstummad. Jag har aldrig hunnit tänka på att jag förråder min far och hela min flock!

Paniken kommer krypande och pulsen ökar. Det känns som om jag långsamt kvävs och försvinner. Skulle min far vara stolt över mig när jag sitter här och säger inget? Nej. Jag tar ett djupt andetag.

"Du borde vara glad över att jag hjälpte dem här oskyldiga barnen ditt kräk!" Säger jag kvickt. Hans känslolösa ansikte fylls av ett fake leende medan han skrattar svagt.

"Lilla lilla Wendela. Du borde inte sagt så," Hotar han och jag blir genast rädd. Vad kommer han göra med mig? Döda mig?

Jag vänder huvudet till Jacob som ser skräckslaget på mig, antagligen vet han vad som kommer hända. Jag vänder blicken tillbaka till Wincent.

"Vakter för bort henne" ordrar Wincent och vakten som tidigare släpat mig hit tar upp mig våldsamt och jag känner Tristans blick bränna när han gräver in naglarna.

"Lugn," säger Tristan och vakten lossnar greppet en aning, men inte så mycket så att det inte gör ont. Hans raspiga röst låter som musik i mina öron, det var ett tag sedan jag hörde hans gnistrande röst.

Vakten leder mig ut från rummet och hela vägen till min cell innan han kastar in mig och låser dörren. Trots hans oförskämda gest så är min kropp bara full av värme och den där oundvikliga gnistorna i magen.

"WENDELA!" Tjuter Thea från andra sidan. Jag reser mig drömrikt upp och går där med ett fånigt flin.

"THEAAAAAA" Skriker jag som om hon är min bästis, även fast vi bara känt varandra i några timmar.

"Här kommer den skrikande feministen" Säger en irriterande Edvin, såklart.

"Jag har saknat dig Wendela faktiskt," säger Youth.

"Jag med! Okej, asså AAAH jag tror jag dör thea!" Säger jag och Thea blir såklart genast nyfiken.

"Vad vad vad vad?" Tjuter hon exalterat.

"Ni beter er som två tonårs flickor" kommenterar Edvin.

"Tyst Edvin, bara för att du har tråkigt" säger Thea kvickt.

"Iallafall, TRISTAN VAR DÄR!" Skriker jag högt. Under alla dessa dagar har jag verkligen format en egen personlighet hos honom. Han är mera som en dagdröm än påriktigt.

"Vem är Tristan?" Frågar Youth lite efterblivet.

"Min Mate!" Tjuter jag lyckligt.

"Woah...är det han Tristan?" Hon ställer frågan mera åt dem andra men jag bryr mig inte.

"Ja, han Tristan"

•••

Jag berättar alltid om mötet, alla verkar intresserade. Till och med Edvin även fast han lägger in lite onödiga kommentarer då och då.