Mon chéri |✓

Kapitel tjugotvå

▬▬▬▬▬▬

I like me better when I'm with you

▬▬▬▬▬▬
KAPITEL TJUGOTVÅ
🎶: Keep me from you - MORTEN
(Tycker att den passar väldigt bra med detta kapitelt, så lyssna gärna på den medan ni läser)

Jag har lärt Josh alla påhittade övningar och jag tillslut bestämmer att det är dags att fortsätta. Det är inte direkt så bra att både umgås med människor och att jag stannat så länge på samma ställe.

Jag säger hejdå till alla och beger mig iväg. Jag vet inte vart jag ska, men vill förhoppningsvis komma hem. Jag saknar alla så otroligt mycket. Fast det är en grej jag inte förstår, det ända dem gjort är att skicka hotbrev, och vad ger det för nytta? Dem har inte brytt sig att skicka ut vakter, eller, det kanske dem har men inte har dem hittat mig.

Sedan slår det mig, jag kan ju använda mindlänken!

God, jag är verkligen dum i huvudet.

Jag tror inte att jag orkar prata med mor och far, dem kommer mest bara skälla på mig, blah blah blah.

Varför släppte du ut barnen?

Varför, blah blah varför blah blah?

Oh heck to the no.

Men vem ska jag prata med? Taylor? Shit, de var länge sedan jag tänkte på honom. Bråket mellan oss, eller bråket mellan mig och Olivia känns så avlägset nu, så länge sedan. Klart jag fortfarande har mina misstankar, men bryr mig definitivt inte lika mycket som jag gjorde förut.

Taylor!

-UH, vem där?

Det är jag! Wendela!

-jaha Wendela...

Har du seriöst glömt vem jag är?

-öh..

Det är jag! Wendela! Johns dotter!

-WENDELA! Vart är du någonstans? Alla har varit jätte oroliga!

Jo säkert.

Har dem?

- Ja! Vart är du?

I en skog...

- ge mig lite mer att gå efter Wendela.

Okej Chilla! Jag ser en sten, den är ganska stor och har..vänta...AAAAH

- vad?

DET ÄR EN DÖD FÅGEL PÅ DEN!

- Wendela, va seriös nu.

Jag vet inte Taylor! Det ända jag vet att jag varit på deras läger.

- vems läger?

Enstöringarna förstås!