I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

16

Jag vaknar upp med en kraftig huvudverk och tittar på mobilen. Klockan är bara halv tio tyvärr, jag som hade hoppats på att få sova mestadels av dagen... På nattduksbordet ligger tv-dosan så jag tar den och startar ett avsnitt av Friends eftersom jag vet att jag ändå inte kommer kunna somna om.

Efter fem avsnitt är jag hungrig så jag går ner och fixar en talrik fil med blåbär och hallon och sedan går jag tillbaka upp på mitt rum. Pappa jobbar men Liam och mamma verkar fortfarande sova.

Klockan ett ringer Frida och frågar om jag känner för att komma över vilket jag självklart gör. Jag klär på mig andra kläder och går ut till mamma som sitter och läser tidningen i solen.

"Jag går till Frida", säger jag.
"Godmorgon till dig också. Har du varit vaken länge?" frågar hon.
"Ja, jag vaknade halv tio."
"Jaha, så tidigt? När kom du hem inatt då?"
"Typ halv tre någonting."

Jag tänker på gårdagen och kommer ihåg mitt lilla moment med Marcus i bilen. Det blev ju jättefel. Jag menar även om han är en väldigt snäll och fin kille och allt sånt så vill jag ju inte kyssa någon annan kille än... Shawn. Fast jag kan lika väl göra det för jag kommer aldrig få kyssa Shawn igen ändå eftersom jag är en sån idiot!

"Okej men då hade ni kul?" säger mamma som en fråga.
"Jättekul!"
"Vad bra, vi ses senare eller?"
"Det gör vi!"

Jag går mot Fridas hus och på vägen lyssnar jag på musik. Helt plötsligt upphör musiken för en halv sekund och sedan hörs min ringsignal i lurarna. Jag tar upp mobilen från bakfickan och mitt hjärta tar ett skutt när jag ser Shawns namn på skärmen.

"Hi Shawn", svarar jag lite undrande.
"Hey! How are you?"
"I'm-" jag stannar upp en sekund. "Very good", lägger jag till.
"That's good to hear. I was just calling to wish you a late happy birthday."
"Oh, thanks", säger jag chockat. "How did you know?"
"Well, I kind of stalked your instagram this morning and saw your post from yesterday."

Jag får ett leende på läpparna när jag tänker på att han varit inne på min instagram och tittat.

"Haha, well thank you for calling me!"
"Of course."
"I miss you", säger jag.
"I miss you too, very much."
"I'm so sorry if I let you down before you left..."
"No, it's fine. I understand why you did what you did."

Jag står nu utanför Fridas hus och ser henne vinka till mig genom fönstret.

"Okay but I- uhm, I'm going to meet a friend now so... Can we talk another time?"
"Yeah, any time", svarar han och jag hör att han bara försöker låta glad.
"Great! Bye then."
"Good bye Norah..."

Shawn's perspektiv:

She's over me. She's so fucking over me! That "I miss you" and "I'm so sorry for letting you down" was just because she feels sorry for me. I shouldn't have called her... Why am I such an idiot? That friend she said she was meeting is probably her boyfriend who she can actually be with whenever she wants to and who's making her happy. I know I should be happy if she is but all I feel is jealousy. I am jealous of everyone who gets to spend time with her because she is the most beautiful woman I've ever met and because of who I am, I'm never going to be able to call her mine. I will never kiss her cute little lips again and I will never hold her again. It's just hard you know like, when I finally found her, which I never thought I would, everything went so good but then she said she couldn't be with me and that hurts me so much.

Norah's perspektiv:

Inne hos Frida är även Sandra. Vi sätter oss på Fridas säng och börjar snacka.

"Så, hur gick det igår?" frågar Sandra ivrigt.
"Vadå?"
"Med Marcus, trögo!"
"Jaha... Han släppte bara av mig hemma."
"Va? Inger mer?"
"Nej, sorry", skrattar jag.

Det var bara en engångshändelse i alla fall så de behöver inte veta någonting. Om jag berättar kommer de bli helt galna och börja shippa oss och ja, sånt de alltid gör.

"Jag kände verkligen på mig att det skulle hända någonting efter att ni släppte av mig här", säger Frida besviket.
"Jaja. Vill ni åka med på en tur i bilen sen? Jag fick hem mitt körkort idag!" säger jag för att byta samtalsämne.
"Redan? Och ja självklart!" utbrister Sandra.
"Ja!!" ropar Frida.
"Gött."
"Kan vi inte dra direkt? Jag orkar inte vänta!" frågar Sandra.
"Jo visst, om ni vill? Jag ska bara gå på toa först.

När jag kommer tillbaka från toaletten sitter de med min mobil i handen och tittar på mig med höjda ögonbryn. Jag får lite panik eftersom jag tror att de har sett Shawns och mina sms eller något.

"Really? Ingenting hände igår?" frågar Frida och ger mig mobilen.

Från: okänd
Hej Norah! Jag ville bara säga tack igen, för igår. Jag vet inte vad som hände men du är en duktig kyssare i alla fall så jag hoppas vi kan ses snart och snacka om det? /Marcus

"Okej, förlåt att jag ljög. Vi kysstes ganska så intimt i hans bil och sedan insåg jag att jag inte ville det och då bad jag om ursäkt och gick."
"Va? Varför då? Han är Marcus! Alla vill kyssa honom!" säger Sandra nästan lite argt.
"Inte jag", svarar jag snabbt.
"Du är lustig du..."
"Förlåt då..."
"Aja, hon bestämmer själv. Nu går vi och åker med lyxbilen!" säger Frida glatt och går mot dörren.

______________

Hej! Har fortfarande inte fått tillbaka min mobil men nu har jag i alla fall en lånemobil så länge vilket känns skönt efter att inte ha haft någon alls på två veckor. Den har troligtvis kommit bort i posten enligt postnord... Usch! Vad tyckte ni om kapitlet?